Eleven använder referensbindning i form av vanliga pronomen

Eleven använder enkel textbindning i form av vanliga konjunktioner (och, men, eftersom) och adverbial (därför, sedan, efter idrott, på kvällen)

Eleven skriver med en viss variation i meningsbyggnaden, till exempel både samordnade satser: "Elin gick efter Jasper och tog hans hand men han släpte hand och gick fram..." och underordnade satser: "jag gillar när han säga mig råd..."

Eleven har ett personnära och vardagligt ordförråd i personbeskrivningar och berättelser, och mer ämnesrelaterat i andra genrer. Eleven använder också mindre frekventa ord, till exempel dröja, korg, sakna

Eleven använder utbyggda nominalfraser, till exempel "många kända personer; min bästa kompis i hela världen"

Eleven använder viss grundläggande interpunktion och börjar använda styckeindelning

Eleven skriver med en större variation i meningsbyggnaden och har en större repertoar i fråga om bisatser, samt börjar använda indirekt anföring, till exempel: "de började att springa men kaninen somnade en stund för att om kaninen tävlad; direkt skulle vinna eftersom kaninen var snabbare" (tre bisatser); "de frågar vem som har prutat" (indirekt anföring)

Eleven använder ett ordförråd som huvudsakligen är vardagligt och konkret, men med en viss variation i form av mindre frekventa ord, till exempel sportig, lyxhotell, respektera, onda människor, hjälpsam, glänta i skogen, liksom partikelverb som till exempel titta till. I beskrivande texter använder eleven ämnesrelaterade och skriftspråkstypiska ord, till exempel jordbruket, industriella revolutionen, gruvor, jordbruk, odla, slutligen

Eleven börjar använda nominaliseringar som förlamning, liksom längre utbyggda nominalfraser, till exempel ett skåp med pengar, alla människor som bodde i by

Eleven börjar använda bildspråk i form av liknelser och metaforer, till exempel "som finns det väg; jag sparar min tanke i min hjärna och säger ingenting"