Eleven urskiljer explicit och implicit uttryckt information i längre vardags- och ämnesrelaterat tal i normal talhastighet

Eleven visar en övergripande och fördjupad förståelse av längre vardags- och ämnesrelaterat tal genom att sammanfatta, tolka och reflektera över innehållet

Eleven deltar ledigt i spontana och styrda samtal i ämnesundervisningen samt visar förståelse och bidrar till att bredda och fördjupa samtalen genom att kommentera och bygga vidare på det andra har sagt

Eleven utvecklar tankegångar, bemöter och bygger vidare på det andra har sagt i resonerande samtal om mer generellt och abstrakt innehåll

Eleven uttrycker sig med precision, variation och en större säkerhet både grammatiskt och lexikalt

Eleven uttrycker sig med flyt samt använder en fungerande prosodi, det vill säga förlänger det långa ljudet i betonade stavelser

Eleven tolkar och förstår i allt högre grad metaforiska och idiomatiska uttryck (på jakt efter kunskap, sätter käppar i hjulet) liksom uttryck för stilistisk variation (inse – fatta) samt tolkar information i texter och svarar på frågor även om svaren inte direkt går att utläsa av texten

Eleven uppfattar på egen hand eller med ett visst stöd av lärarens frågor, outtalad information i texter som till exempel utelämnad agent i passiva konstruktioner eller information som döljs i nominaliseringar av verb

Eleven tolkar och förstår en referensbindning som bygger på semantiska relationer mellan ord och fraser i texten, till exempel mellan synonymer och ord med underordnad respektive överordnad betydelse (så kallade hyperonymer och hyponymer) vilket kräver utvecklade och fördjupade lexikala nätverk. Exempel på referensbindning med synonymer är "landets befolkning" respektive "den infödda arbetskraften" och med överordnade respektive underordnade begrepp sporväxter (överordnat begrepp) respektive ormbunkar, lummer, fräken och mossor (underordnade)