Utifrån min egen beprövade erfarenhet har jag sett att introducera spel ger barnen förutsättningarna att öva sina förmågor till empati och matematiskt tänkande. I spelet memory finns en grundstruktur som bygger på turtagning och hänsynsfullhet, vilket utvecklar den empatiska förmågan. Att kunna se likheter och olikheter och samtala om mönster och parbildning, ges barnen möjlighet att utveckla sitt matematiska tänkande.
När vi i förskolan arbetar med att stärkas barns empatiförmåga är det viktigt att vi tänker på att göra det konkret och begripligt. Mycket av den empatiska processen är dolt för ögat. Det är först när den kommer till uttryck i empatiska beteenden den blir iakttagbar (Öhman, 2003).
Matematik innebär att observera och koda likheter och olikheter i omvärlden, ofta genom symboliska representationer. Det är att skapa förståelse av hur saker och ting relaterar till varandra. Men även en social vetenskap där det är av betydelse att symboliskt göra sig förstådd och att förstå andra (Schoenfeld, 1994). Ernest (1998) menar att i samspelet och kommunikationen med vuxna kan barnet ta del av den kollektiva förståelsen av och kunskapen om ett fenomen. Mix (2002) ger exempel på detta i en studie som sträcker sig över en längre tid. Den visar att sociala aktiviteter stimulerar barns tänkande i högre grad än aktiviteter där föremål sorteras och manipuleras utan naturlig koppling till andra människor eller sociala sammanhang. Det sociala samspelet är betydelsefullt för den kognitiva utvecklingen på så sätt att aktiviteterna tillsammans med andra människor blir mer meningsfulla och motiverande.
Är att barnen ska utveckla:
Vi vill att barnen ska få möjlighet att utveckla sin förståelse för spelets regler. Då i ser att de är intresserade för mönster och spel.
Med hjälp av memory spel kommer vi introducera spelet. Vi såg att i gruppen finns det en erfarenhet av att spela memory. När vi spelar samtalar vi om vad som finns på bilderna och om likheter & olikheter. Vi övar på spelets regler med turtagning och att bara vända två bilder åt gången. Begrepp vi använder oss av är före och efter. Vi samtalar om mängden och att två kort blir ett par.
Tog reda på deras erfarenheter och hur de tänker att man gör när man spelar.
Felicia B: Likadana par.
Felicia L: Man gör så här ( hon visar genom att vända upp ett kort).
Hugo T: Man får ha dom hos sig.
Vi började med en reflektion. Där barnen fick reflektera över hur spelet spelas. De fick välja vilket memory de ville spela. Då alla ville olika fick de rösta genom att lägga kapla stavar på det memory de ville spela.
Jag kan se att under denna process har barnen visat empati för varandra genom att de hjälpt sina kompisar att hitta par. De berättar och pekar vilka kort man ska vända upp. När de visat för varandra har jag kunnat sätta ord på empatiska handling och på så sätt förstärka deras förmåga och vilja till att hjälpa en kompis. Vilket stödjer forskningen jag utgått ifrån.
Utifrån forskningen kan jag se hur de utvecklat sin matematiska förmåga genom de olika strategier som utvecklats under projektet och hur de kodat av likheter och olikheter.
Jag kan se att det sociala samspelet har varit betydelsefull då barnen lärt av varandra och har satt ord på hur man kan göra.f