Skolbanken Logo
Skolbanken

Kurser:

SAMINR0

Internationella relationer tema 2

Norra Real, Stockholm Gymnasieskolor · Senast uppdaterad: 29 oktober 2018

Planeringen för temat om etnicitet och ursprungsfolk, finns i word-format i Teams.

 

 

 

 

 

 

Tema – 2

 

 

Världskarta med antal urfolk i varje land.

Ursprungsfolk och minoriteter

 

 

 

 

 


Syfte

Vi kommer under det här temat att titta närmare på hur nationalismen ser ut i olika länder och hur nationalismen kan exkludera grupper. För att täcka in så många gruppers olika förutsättningar som möjligt så kommer ni att jobba individuellt med valfri minoritetsbefolkning parallellt med föreläsningar, museibesök, övningar och filmer.

Metod

Under momentet så kommer vi att ha en föreläsning från utomstående föreläsare hur ursprungsbefolkningar runtom på jorden inte får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Stor del av arbetet ligger på en egen fördjupningsuppgift om valfri minoritetsbefolkning.

Centralt innehåll

…Olika aktörer, deras mål och medel samt hur dessa samspelar inom utrikes- och säkerhetspolitik. Den moderna nationalstatens utmaningar som en internationell aktör.

…Internationell rätt. Möjligheter och svårigheter med att säkerställa såväl staters som individers rättigheter och säkerhet. Grundläggande internationella konventioner om mänskliga fri- och rättigheter och olika aktörers möjlighet till tillämpning.

…Globaliseringens betydelse för individer, grupper och samhällen samt möjligheter och utmaningar för miljö och resursfördelning.

…Muntlig och skriftlig presentation i olika former som är vanliga inom området, till exempel debatter, debattinlägg, vetenskapliga rapporter och essäer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kunskapskrav

E

C

A

Eleven kan översiktligt redogöra för hur olika nationella och internationella förutsättningar och förhållanden påverkar och

påverkas av internationella

aktörer. Dessutom diskuterar

eleven översiktligt några

teoretiska perspektiv på

internationella relationer.

Eleven kan utförligt redogöra

för hur olika nationella och

internationella förutsättningar

och förhållanden påverkar och påverkas av internationella aktörer.  Dessutom diskuterar eleven utförligt några teoretiska perspektiv på internationella relationer.

 

Eleven kan utförligt och

nyanserat redogöra för hur olika nationella och internationella förutsättningar och förhållanden påverkar och påverkas av internationella aktörer.  Dessutom diskuterar eleven utförligt och nyanserat några teoretiska perspektiv på internationella relationer.

Eleven kan analysera orsaker

till och konsekvenser av samarbeten och konflikter.

I analysen använder eleven med

viss säkerhet några relevanta

begrepp, teorier, modeller och

metoder. Dessutom diskuterar

eleven översiktligt deras

styrkor och svagheter med

hänvisning till olika källor.

Eleven kan analysera orsaker

till och konsekvenser av

samarbeten och konflikter.

I analysen använder eleven med viss säkerhet några relevanta begrepp, teorier, modeller och metoder. Dessutom diskuterar

eleven utförligt deras styrkor

och svagheter med hänvisning

till olika källor.

Eleven kan analysera orsaker

till och konsekvenser av

samarbeten och konflikter.

I analysen använder eleven

med säkerhet några relevanta

begrepp, teorier, modeller och

metoder. Dessutom diskuterar

eleven utförligt och nyanserat

deras styrkor och svagheter

med hänvisning till olika

källor.

Eleven diskuterar översiktligt

lösningar på internationella

konflikter och problem, kan ge enkla argument för olika ståndpunkter om globaliseringens konsekvenser och betydelsen av internationella samarbeten samt värdera ståndpunkterna

med enkla omdömen.

 

Eleven diskuterar utförligt

lösningar på internationella

konflikter och problem, kan

ge välgrundade argument

för olika ståndpunkter

om globaliseringens konsekvenser och betydelsen

av internationella samarbeten

samt värdera ståndpunkterna

med enkla omdömen.

 

Eleven diskuterar utförligt

och nyanserat lösningar på

internationella konflikter och

problem, kan ge välgrundade

och nyanserade argument

för olika ståndpunkter om globaliseringens konsekvenser och betydelsen av internationella samarbeten samt värderar ståndpunkterna med nyanserade omdömen.

I arbetet med samhällsfrågor

kan eleven med viss säkerhet

söka, granska och tolka

information från olika källor,

gör adekvata källhänvisningar samt göra enkla reflektioner

om källornas relevans och

trovärdighet.

 

I arbetet med samhällsfrågor

kan eleven med viss säkerhet

söka, granska och tolka

information från olika källor,

göra adekvata källhänvisningar samt göra välgrundade reflektioner om källornas

relevans och trovärdighet

utifrån syftet.

I arbetet med samhällsfrågor

kan eleven med säkerhet söka,

granska och tolka information från olika källor, göra adekvata

källhänvisningar samt göra

välgrundade och nyanserade

reflektioner om källornas

relevans och trovärdighet

utifrån syftet.

Eleven kan, med viss säkerhet och på ett strukturerat sätt, uttrycka sina kunskaper i samhällskunskap i olika presentationsformer.

Eleven kan, med viss säkerhet och på ett strukturerat sätt, uttrycka sina kunskaper i samhällskunskap  olika presentationsformer samt

formulera sig självständigt i

förhållande till källorna.

Eleven kan, med

säkerhet och på ett strukturerat

sätt, uttrycka sina kunskaper

i samhällskunskap i olika

presentationsformer samt

formulera sig självständigt i

förhållande till källorna.

 

Planering:  V. 42 – 50

 

Vecka

Aktivitet

 

Material

42

Introduktion – Jills veranda

TV-program

42

Vad vet vi, vad vill vi veta mer om?

Mini-föreläsning

43

Ingen lektion (Ungdomsparlamentet)

 

43

Sameblod (börja lektion kl 09.45)

Film

44

Höstlov

 

45

Urfolk, urfolksrättigheter och klimaträttvisa

Föreläsning Umeå universitet

45

Samer

Övning I – boken

46

Mänskliga rättigheter

Övning II

46

Etnografiska museet

Övning III – Museum   

47

Inhämta information

Examination

47

Artiklar – övning jämförande textanalys

Övning IV – artiklar

48

 

 

48

Bearbeta information

Examination

49

Kamratfeedback

Examination

49

Avsluta skrivande

Examination

50

Presentationer / Inlämning av text

Examination

50

Jullov

 

Examinationer/ examinationsformer

Temat avslutas med muntliga presentationer i tvärgrupper med avslutande diskussionsfråga om likheter och skillnader mellan de undersökta ursprungsfolken/minoritetsgrupperna. Du lämnar även in din individuella text omfattning max 2 sidor.

Litteratur och material

Wollinger, Bo Internationella relationer

 

Material i samband med föreläsningar

 

Kolonisation, urfolk och urfolksrättigheter:

 http://samer.se/4703

 

Jills veranda - Maxida Märak:

https://www.svtplay.se/video/15866787/jills-veranda/jills-veranda-sasong-3-avsnitt-1?start=auto&tab=2017

 


Examination

Uppgift

Du ska välja ett ursprungsfolk eller minoritetsgrupp att studera närmare i den här uppgiften. Examinationen sker individuellt men det hindrar inte att du kan ha utbyte av att jobba med uppgiften parallellt med någon annan oavsett om ni har samma befolkningsgrupp eller inte. Examinationsuppgiften löper parallellt med undervisningen från v. 46 och intensifieras under v. 49-50. Fokus i uppgiften är att mänskliga rättigheter och vilka rättigheter som gruppen du undersöker har svårast att få tillgodosedda. Inledningsvis kommer vi ha ett nationellt fokus och titta på situtationen för samer i Sverige, det gör att du inte kan välja samer som undersökningsområde.  

 

Din text ska ta med följande delar:

 

 

·        Vilken grupp du valt? Bakgrund

·        Hur du har tagit dig an uppgiften, problemformulering? Syfte & frågeställning

·        Var du fått information ifrån? Vad gör källorna användbara? Källhantering

·        Utgå från ett teoretiskt perspektiv, metod och/eller modell. Metod

·        Hur ser situationen med mänskliga rättigheter ut? Undersökning

 

·        Presentera ditt resultat i tvärgruppsredovisning samt text. Presentation & analys

 

Artiklar

  1. Etnicitet (www.ne.se 071005)

 

  1. Nationalism (www.ne.se 071005)

 

  1. Svenska dagbladet 2010-04-22 Som svensk tog han tillbaka sitt namn

 

  1. Svenska dagbladet 2009-09-02 Ökat förtryck mot Kinas Uigurer

 

 

Hämtad från: https://www.etc.se/debatt/dags-att-erkanna-samernas-rattigheter-som-urfolk 181016

DEBATT..

 2017-02-06 04:00

Sameaktivisten Mimi Märak under protester mot nya gruvor i Jokkmokk, 2014. Bild: Carl-Johan Utsi/TT

Sameaktivisten Mimi Märak under protester mot nya gruvor i Jokkmokk, 2014.

Bild: Carl-Johan Utsi/TT

Dags att erkänna samernas rättigheter som urfolk

Kommer den nuvarande regeringen arbeta för att Sametinget får mer att säga till om när det gäller det egna folkets angelägenheter?

 

I dag, den 6 februari, är det samernas nationaldag, och den svenska riksdagen har fortfarande inte gått från ord till handling gällande samernas rättigheter. 

2009 ratificerade Sverige FN:s urfolksdeklaration, men gång på gång får Sverige kritik för att man inte lever upp till deklarationens innehåll när det gäller urfolket samerna i det egna landet. Vad kommer den nuvarande regeringen att göra för att Sverige ska leva upp till vad som står i FN:s urfolksdeklaration?

Deklarationen om urfolks rättigheter (UNDRIP) antogs av FN:s generalförsamling år 2007. Sverige röstade för. Deklarationen är dock inte juridiskt bindande, men speglar i hög utsträckning den folkrättsliga utvecklingen vad gäller urfolks rättigheter, bland annat åtar sig Sverige att stärka urfolkens delaktighet i processer som rör dem.

Men hur har den svenska riksdagen agerat i praktiken? För omkring två år sedan sade man nej till utökade samiska rättigheter. Den åttonde april 2015 röstade den svenska riksdagen ner förslaget att ratificera ILO 169, en konvention till skydd för samers och andra ursprungsfolks rättigheter.

ILO 169 är ett rättsligt bindande internationellt instrument och ger ursprungsfolk och stamfolk rätt att få förhandsinformation, bli konsulterade och vara delaktiga i beslut innan staten ger företag eller andra aktörer tillstånd att komma in i deras traditionella territorier.

I ord säger sig man sig stödja FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter, men i handling visar riksdagens partier ett kompakt motstånd för att ratificera ILO 169. En stor majoritet var enig om avslag för motionen som ville öka det samiska självstyret, utforma en jämställd rennäringslag och ta fram en vitbok om den svenska statens övergrepp mot samerna, på liknande sätt som vitboken om romerna.

I riksdagsdebatten hävdade flera talare att man självklart utgår från allas lika värde, men – för sedan kommer ett stort men – en ratificering av ILO 169 skulle ju innebära att Sverige inte kan ta tillvara de rikedomar som finns i norr, kommenterade bland andra Katarina Köhler, socialdemokratisk riksdagsledamot från Skellefteå.

Vems marker blir då frågan? Är detta självklart kolonialmakten Sveriges marker? Hur lade man sig under marken och dess tillgångar? Vilka människor bodde och verkade på dessa platser när kolonialisatörerna anlände? Med vilken rätt bistår svenska regeringen internationella företags gruvexploatering på marker som av tradition tillhört samerna, vars renskötsel nu är hotad av denna form av markanvändning. Rennäringen är idag under hård press bland annat på grund av storskaliga markexploateringar som tar allt mer av betesmarkerna i anspråk.

Sveriges riksdag vill i praktiken inte att samerna ska kunna hävda den egna kulturen på de traditionella markerna och deras rätt att utöva densamma. Marknadsintressen går före samernas rättigheter. På vilket sätt kommer regeringens ”rennäringsminister” att bidra till att trygga rennäringen för framtida generationers samer?

Kommer den nuvarande regeringen att arbeta för att Sametinget på svensk sida får mer att säga till om när det gäller det egna folkets angelägenheter? Låt inte Sverigedemokraternas agenda bli styrande även i denna fråga, där de offensivt vill riva upp grunderna för samernas kultur och verksamhet.

Det positiva med den svenska lagstiftningen är att renskötsel är förbehållen samerna i den nuvarande lagstiftningen, vilket garanterar stora delar av samernas överlevnad. Samerna har även särskilda rättigheter till fiske- och jakt i samebyarnas respektive renskötselområden. Dessa rättigheter vill Sverigedemokraterna slopa och lämna fältet fritt för olika marknadsintressen att ta över de traditionella markerna och därmed görs samernas möjligheter att överleva allt svårare.

Världens urfolk behöver få lagligt skydd och så är det även för det samiska folket trots att vi lever i ett av världens rikaste länder. I den nuvarande ordningen är samernas rättsliga ställning för svag i befintlig lagstiftning. Samerna kan idag inte värna sina traditionella marker och de kan inte stoppa en exploatering. När kommer regeringen att se samernas värnande av de traditionella markerna som en grundläggande rättighet som måste garanteras?

STEFAN S. WIDQVIST

IDÉHISTORIKER

 

 

 

 


www.ne.se

 

 

 

 

etnicitet

etnicitet (för etymologi jfr etnisk), identifikation med och känsla av tillhörighet till en etnisk grupp. Termen kommer ursprungligen från grekiskans ethnos, vilket kunde användas i relation till hedningar, en grupp människor, en stam eller ett folk. Gemensamt för den gamla grekiskans användning av termen är att den användes för att referera till och kategorisera andra folk, medan grekerna utgjorde ett genos ('släkte'). Denna etnocentriska användning av begreppet "etnisk" levde länge kvar, så att västvärlden tenderar definiera sig själva i nationella termer, och minoriteter eller folkgrupper i tredje världen i etniska termer.

Bruket av själva termen etnicitet är relativt sentida, även om adjektivet "etnisk" använts under mycket lång tid. Termen är omstridd inom samhälls- och kulturvetenskaperna, dess definition har ofta skiftat under de senaste decennierna beroende på vilka teoretiska perspektiv som lagts fram. En nutida definition ser etnicitet som en aspekt av en social relation mellan grupper av människor vilka ser sig själva som kulturellt distinkta i relation till andra grupper. En grupps självidentifikation är central. De viktigaste ansatserna i studiet av etnicitet kan sammanfattas med primordialismen, som ser etnicitet som en essens eller kvalitet vilken definierar en folkgrupp, instrumentalismen, som definierar etnicitet utifrån primärt eliters politisk-ekonomiska motiv och intressen, och konstruktivismen, som definierar etnicitet som något som är skapat i historiska processer och sociala relationer. Tvistefrågorna har bl.a. rört huruvida etnicitet är en given kvalitet eller essens eller något som är skapat i historiska processer. Nutida definitioner ser etnicitet som ett dynamiskt begrepp, vilket innebär att gruppers självidentifikation är föremål för förändring i relation till historiska, ekonomiska, sociala och politiska processer.

Förhållandet mellan etniska grupper bör förstås som sociala processer. Etnicitet har därmed att göra med social klassificering och grupprelationer. Vidare betyder etnicitet olika mycket i olika sammanhang liksom i olika historiska skeenden. Genom betoningen av gruppers ömsesidiga sociala och kulturella identifikation, och av identifikationernas föränderlighet, understryks också sambandet mellan etnicitet och politisk-ekonomiska förhållanden. En grupps etniska identitet kan t.ex. förstärkas genom upplevelsen av ojämlika ekonomiska och politiska förhållanden inom t.ex. en nationalstat, genom känsla av utanförskap (jfr etnisk grupp).

Det nutida intresset för etnicitetsbegreppet har tenderat att fokusera vid konflikt. Viktigt att poängtera är emellertid att etnicitet i sig sällan är bas för konflikt.


Helena Lindholm Schulz


Om texten är lång kan du markera hela texten och kopiera in den i ett ordbehandlingsprogram, till exempel Word. Skriv därefter ut texten därifrån.

 Skriv ut

 

 


2007-10-05 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=164992

 

© Nationalencyklopedin och Språkdata (ordboksartiklar) 2007

 

 

 

 

 

 

 


www.ne.se

 

 

 

 

nationalism

nationalism (fr. nationalisme, av nation), tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende. Det sistnämnda antas i sin tur bara kunna uppnås genom kontroll av ett territorium, företrädesvis en suverän stat.

Vissa forskare har hävdat att nationellt tänkande är "primordialt", dvs. inbyggt i den mänskliga naturen som en grundläggande kategori. Under senare år har det emellertid funnits en tendens inom forskningen att se nationalism som en 1800- och 1900-talsföreteelse, i princip otänkbar utanför moderniserande samhällen, där traditionella band lösts upp. Man har också antagit att utvecklingen på sikt kommer att innebära minskad relevans för nationalismen. Denna syn är ofta förenad med en uppfattning om nationer som subjektiva företeelser eller konstruktioner. Man har hävdat att det är nationalisterna som skapar nationerna, inte tvärtom, och det finns teorier som sätter nationella rörelser i samband med kapitalismens behov av kontroll över den politiska utvecklingen. Ett problem med de ovan refererade teorierna är att det uppenbarligen finns företeelser och idéer före 1800-talet som enligt den här givna definitionen bör betraktas som nationalism. Detta återspeglas både i litteraturen, t.ex. hos Shakespeare, och i den politiska utvecklingen från det antika Grekland och framåt. Vidare förefaller det som om nationalistiska föreställningar för att få genomslagskraft måste bygga på en lång historisk utveckling. De blir därigenom mindre lätta att manipulera och lever kvar längre än man ofta tänkt sig.

Dessa reservationer till trots är det uppenbarligen riktigt att modernisering i termer av förbättrad folkbildning, industrialisering och urbanisering spelat och spelar en viktig roll för utvecklingen av ökad nationell identifikation inom olika grupper. Moderniseringen ger ökade möjligheter till mobilisering och kan ge upphov till olikheter i utveckling mellan olika grupper, vilket kan utlösa reaktioner. Inte minst i etniskt splittrade samhällen kan dessa få nationalistiska förtecken, och i det sammanhanget spelar propaganda en viktig roll.

Under 1800- och 1900-talen, som emellanåt beskrivits som "nationalismens tidsålder", har det funnits olika former av nationalism. De nationella rörelserna kan skilja sig ideologiskt utmed en höger–vänsterskala. I samband med 1800-talsliberalismen utvecklades en "liberal nationalism", inriktad på nationell frigörelse men också på folkstyre och mellanfolkligt samarbete. Som dess motsats kan man se "integral nationalism", som utgår från en auktoritär samhällsuppfattning. I t.ex. det nazistiska Tyskland inspirerades den av socialdarwinistiska idéer om nationernas inbördes kamp för överlevnad, liksom av rasteorier.

Man kan också skilja olika former av nationalism på grundval av deras utgångspunkter och politiska mål. Statsnationalism utgår från uppfattningen om en statsnation inom vilken alla medborgare oavsett härkomst och etniskt ursprung skall integreras. Den förekommer både i västeuropeiska stater med lång historisk tradition som Frankrike och i invandringsländer som USA. Parallellt finns kulturnationalism eller etnonationalism, som utgår från att en nation är etniskt och kulturellt avgränsad och att en delad nation bör samlas i en gemensam stat. Enandenationalism, som historiskt sett hade betydelse vid Tysklands och Italiens enande under 1800-talet, utgår från en sådan uppfattning. Över hela världen har det emellertid också funnits starka rörelser av separatistisk nationalism. Denna utgår liksom enandenationalismen från att nationen är etniskt och kulturellt definierad och har rätt till en egen stat, och den har spelat en stor roll för upplösningen av multinationella imperier. Ytterligare bör nämnas befrielsenationalismen, som varit en viktig samlande kraft för kolonialväldenas upplösning och frigörelsen av olika stater i tredje världen och östeuropa.
Rune Johansson


Om texten är lång kan du markera hela texten och kopiera in den i ett ordbehandlingsprogram, till exempel Word. Skriv därefter ut texten därifrån.

 Skriv ut

 

 


2007-10-05 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=267265

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20100422

     

Svenska Dagbladet

     

 

 

Som svensk tog han tillbaka sitt namn

 

 

För de flesta är namnet en viktig del av identiteten: Man är vad man heter. Och man heter vad man är. Att förbjuda människor att bära vissa namn är därför ett effektivt sätt att frånta dem deras identitet.

Uso Kurdmans föräldrar tvingades folkbokföra honom under ett påtvingat turkiskt namn när han föddes i dåvarande hemlandet Turkiet. Med hjälp av svenska namnlagar har han nu återtagit sitt kurdiska namn.

- Det är en trend bland exilkurder i hela Europa. Allt fler tar tillbaka de kurdiska namn - som de alltid har använt bland familj och vänner - men som de turkiska myndigheterna har förbjudit, säger han.

Uso Kurdman föddes 1963 i en by i Kurdistan i Turkiet. Föräldrarna gav honom namnet Uso, men eftersom de turkiska myndigheterna inte accepterade kurdiska namn, blev han registrerad under den turkiska varianten av samma namn - Yusuf.

- Jag har stött på personer som tycker det är oviktigt vad som står i identitetshandlingarna - Uso eller Yusuf - eftersom det i grunden är samma namn. Men varför är det då så viktigt för den turkiska staten? Jo, därför att namnet är nära sammankopplat med identiteten. Förbudet mot kurdiska namn är en del av förtrycket av kurder, säger han.

Under sin tidiga barndom hade Uso ingen relation till sitt turkiska namn. Både familjen och kompisarna hemma i byn kallade honom alltid för Uso. Första gången han på allvar konfronterades med namnet Yusuf - som han alltså hette på papperet - var när han som sjuåring skrevs in i skolan. Från en dag till en annan förväntades han då övergå till att enbart tala turkiska under skol­dagen, samtidigt som han och de 700 övriga kurdiska eleverna bara fick använda turkiska namn när de tilltalade varandra.

- Jag kunde inte ett ord turkiska när jag började skolan. Efter första dagen gick jag hem till mamma och frågade: "Är kurdiska ett barnspråk?" Jag förstod att det var turkiska som gällde i skolan, men inte varför.

- Lärarna var också på oss som hökar och övervakade att vi använde det turkiska språket och turkiska namn under lektioner och raster. Det var väldigt förvirrande och svårt att komma ihåg vad ens kompisar hette på turkiska. En kille som alltid hade hetat Ramo skulle plötsligt kallas Ramazan och Fato skulle heta Fatma eller Fadime.

Även om Uso som sjuåring inte förstod vidden av det förtryck han utsattes för, satte upplevelserna djupa spår. Han fick tidigt en starkt negativ känsla inför sitt turkiska namn och när familjen så småningom flyttade till Sverige, växte en längtan att återta det kurdiska namnet fram. Som åring gjorde han slag i saken. Då hade han själv hunnit bli förälder.

- Att byta namn var ett stort - men självklart - steg för mig att ta. Varför skulle jag behålla ett turkiskt namn som jag var missnöjd med, när det fanns möjlighet att byta? Jag såg också namnbytet som en viktig demonstration inför mina barn: Vi har rätt till vår kurdiska identitet.

När det gällde bytet av förnamn fanns det inte så mycket att fundera över. Uso var det namn som alltid hade använts bland nära och kära.

Valet av nytt efternamn var lite knepigare. 1934 infördes en lag i Turkiet som innebar att alla var tvungna att ha ett efternamn. Eftersom många saknade efternamn fick de ansvariga myndigheterna hitta på en mängd nya i rasande fart. Ofta utgick man från vad familjen sysslade med eller hur de såg ut. Som en del av assimileringspolitiken skulle alla namn dessutom vara turkiska.

- En kvinna i min släkt var tydligen jättevacker. Vår familj fick därför heta Güzel som betyder "vacker" på turkiska. Våra grannar hade många kameler och deras familj fick heta Deveci, som betyder "kameldrivaren".

Eftersom Uso kände att han ville ha ett kurdiskt namn, bestämde han sig för att slopa Güzel - trots att hans familj då hade hunnit bära det namnet i ett par generationer.

- Några släktingar har protesterat i det tysta och en kusin tyckte att jag väl bara kunde översätta Güzel till kurdiska. Men jag är en person som går min egen väg och i dag respekterar släktingarna min önskan om att slippa alla varianter av påtvingade namn.

För att protestera mot den turkiska namnpolitiken bestämde sig Uso för att ta med ordet "kurd" i efternamnet. Samtidigt ville han gärna ha ett namn som fungerade i Sverige. Uso har bott här i nästan 40 år och är övertygad om att han kommer att stanna livet ut eftersom han "älskar Sverige och mentaliteten här".

- Efter mycket funderande kom jag på namnet Kurdman. Det är enkelt och tydligt på svenska. Samtidigt finns det en djupare dimension av efternamnet: "man" betyder "alltjämt" på kurdiska. Kurdman betyder alltså "alltjämt kurd". Jag är väldigt nöjd och stolt över mitt efternamn där jag har lyckats kombinera min svenska och kurdiska identitet, säger han.

Lika nöjda var inte de turkiska myndigheterna. Första gången Uso Kurdman åkte på semester till Turkiet med sina nya identitetshandlingar, kallades han in på förhör och låstes in i två dygn i väntan på att myndigheterna kontrollerat vem han egentligen var.

- Jag kände mig både rädd och kränkt. De ställde en massa frågor och försökte övertala mig att ta tillbaka mitt turkiska för- och efternamn. Tack vare mitt svenska pass och svenska medborgarskap släppte de mig till slut.

Uso och hans exfru har även gett sina barn namn som tydligt visar deras kurdiska ursprung. Till sonen lyckades de hitta ett förnamn, som på samma sätt som Kurdman, återspeglar familjens dubbla identiteter.

- Många trodde att vi hade anpassat oss helt till det svenska när vi gav honom namnet Robin. Men det är även ett vanligt kurdiskt namn. "Ro" betyder "sol" och "bin" betyder "bringar". På kurdiska betyder alltså Robin "solbringaren". Till vår dotter hittade vi inget sådant dubbelbottnat namn, så det fick bli Hévin, som betyder ungefär "förhoppningen" på kurdiska.

Men att Uso Kurdman numera enbart använder sitt kurdiska namn är faktiskt en sanning med modifikation. Han arbetar med integrationsfrågor inom skolvärlden, men är också skribent. Och som sådan undertecknar han sina texter med ytterligare en variant av Uso, nämligen svenska Josef.

- Det har blivit en del av min yrkesidentitet och jag har därför fortsatt att signera mina texter med Josef. Men i alla andra sammanhang är jag väldigt nöjd med att heta Uso - Uso Kurdman.

ANNA LAGERBLAD

Skribent:  ANNA LAGERBLAD

 

 

 

 

 

20091202

     

Svenska Dagbladet

     

 

 

Ökat förtryck mot Kinas uigurer

 

 

Förtrycket i hennes hemland Xinjiang - en provins i nordvästra Kina - är hårdare än någonsin ­tidigare efter blodbadet den 5 juli i år. Den officiella dödssiffran är 156, men Rebiya Kadeer är övertygad om att det handlar om mångdubbelt fler.

- Det finns hundratals människor som har "försvunnit". Ingen vet om de är i livet eller inte. Om anhöriga letar efter dem riskerar även de att fängslas, säger Rebiya Kadeer i en intervju med SvD.

Hon besöker Stockholm i veckan och hennes budskap till EU och det internationella samfundet är att en oberoende utredning av kravallerna och dödsfallen är nödvändig. I det rättsliga efterspelet i Kina har 21 människor dömts för upplopp, varav nio har avrättats. Deras etniska tillhörighet har inte tillkännagivits. Rebiya Kadeer jämför händelserna med massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989 och blodbadet i Lhasa i mars 2008 där västliga krafter respektive Dalai lama anklagades för att ha uppviglat.

- I stället för att skylla sina misslyckanden på mig borde Kina göra något åt och erkänna de svårigheter som folket har.

Med flätor som når ända till benen, intensiv blick och mörk röst säger hon att det är Kina som har något att dölja, som har stängt ned internet helt i Xinjiang och de hundratals webbsajter som drevs av uigurer.

- Det enda sättet för oss att få information om situationen är från de som har lyckats fly från Kina.

Hon vädjar till omvärlden att inte skicka tillbaka dessa flyktingar till Kina, där de riskerar hårda straff och tortyr. Rebiya Kadeer är själv plågsamt medveten om hur fängelserna i Kina fungerar. Mellan 1999 och 2005 fick hon som fånge uppleva brutalitet, ­isolering och tortyr, dömd för att ha röjt statshemligheter. Att hon en gång i tiden varit partitjänsteman var inte längre till någon hjälp. Inte heller att hon byggt upp en förmögenhet som affärskvinna.

Efter amerikanska påtryckningar fick hon lämna Kina och bor ­sedan dess i Washington. Men fem av hennes elva barn är kvar i Kina och två söner sitter i fängelse.

Efter kravallerna i juli har fyra av barnen och en bror visats upp på nationella tv-sändningar i Kina där de tvingas ta avstånd från sin mamma.

- En av sönerna som sitter i fängelse var inte med på tv-sändningen. Hans situation kan vara svår om han inte har sam­arbetat, säger Rebiya Kadeer och både hon och tolken tystnar en stund.

Hon vill förklara att kravallerna den 5 juli var en del av en serie händelser som hör ihop. Kina har ett program där unga kvinnor från den muslimska folkgruppen uigurer sänds till östra Kina för att arbeta i fabriker.

- Detta är inte frivilligt, utan en del av vad vi uppfattar som en ­kinesisk policy för assimilering.

Samtidigt provocerar deras närvaro ofta kineser i öst som menar att uigurerna stjäl jobben. En dryg vecka före kravallerna i staden Ürümqi hade kineser ­attackerat ett boende för uigurer i Guangdong-provinsen, i syd­östra Kina. Enligt exiluigurerna blev 60 kvinnor ihjälslagna, men händelsen tystades ned. Enligt den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua dödades två uigurer.

Det var dessa mord som utlöste den stora protesten i Ürümqi den 5 juli, berättar Rebiya Kadeer.

- Men det var aldrig något uppror. De bar kinesiska flaggor för att visa sina goda intentioner, att fredligt protestera mot det som hänt i Guangdong.

Versionerna om hur protesten blev till upplopp och dödsskjutningar går isär. Men nyhetsbyrån Xinhua slog den 8 juli fast att ­"Bevis finns för att kravallerna var organiserade. Det var hetsat och planerat av ledaren för Uigurernas Världskongress, Kadeer".

Därefter har Kina tydligt uttryckt missnöje med att både ­Japan och Australien tagit emot Rebiya Kadeer. På så sätt börjar hennes tillvaro allt mer likna den tibetanska andlige ledaren Dalai lama, vars folk har en situation som liknar uigurernas.

Och Rebiya Kadeer har inget emot att hon jämförs med honom, en man vars tålamod hon beundrar.

- Men han är en religiös ledare, jag är bara en enkel kvinna.

Trots att läget i Xinjiang - området som de 11 miljoner uigurerna själva kallar Östturkestan - är mer allvarligt än någonsin är ­Rebiya Kadeer säker på att friheten kommer en dag.

- Sådana diktaturer kan inte överleva i längden.

CARINA STENSSON

Skribent:  CARINA STENSSON

 

 

 


Läroplanskopplingar

Innehåller inga läroplanspunkter

Matriser i planeringen

Innehåller inga matriser

Uppgifter
Urfolk & rättigheter
Uppgift 2

Varför Skolbanken?

Alla delar med alla

Planeringar i Unikum

Vem driver Skolbanken och varför?

Vem äger materialet?

Hjälp och support

Academy

FAQ

Ge oss feedback