Trummans Baklängesplanering HT20

Pedagogernas utförliga planering till projektarbetet med ”Vad händer om man hittar på?” med hållbar utveckling, särskilt social hållbarhet i fokus.

Generativ fråga: Vad händer om man hittar på?

Syfte:

Barnen ska ges förutsättning till att utveckla sin förståelse och kunskap om hållbar utveckling. Tillsammans ska vi ta första stegen i lärprocessen och utvecklingen, till ett mer hållbart förhållande till vår värld samt för generationer som kommer efter oss. 

Mål lpfö18:

"Barnen ska ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur de olika val som människor gör kan bidra till en hållbar utveckling-såväl ekonomisk och social som miljömässigt".

Vi pedagoger ska lägga grunden för den fortsatta lärprocessen där målet är att barnen ska få en förståelse för, samt känna delaktighet när det gäller:

• Social hållbarhet: Självtillit, Inflytande och viljan att hjälpa andra, respekt för allas lika värde
• Ekonomisk hållbarhet: Återbruk, att vara rädd om våra saker
• Ekologisk hållbarhet: Värna om världen, förståelse för vårt kretslopp

Barnens intressen, initiativ och behov:

Barnen har under våra observationer visat intresse för böcker, sagoberättande, lekar med djurtema, hemlika lekar med dockor och kök, lekar med fordon och småkryp.

Frågor som väcks hos pedagogerna: 

Vi har påbörjat en relation mellan människa och miljö, hur kan vi förbättra det och får barnen mer delaktiga? En relation där både natur och människor mår bra – tillsammans.

Hur skapar vi  förutsättningar för att barnen i miljön tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och samhälle?

Hur skapar vi möjlighet i undervisningen för att fånga barnens lust att lära om miljön?

Barnens förförståelse: 

Barnen vet att andra kan bli ledsna eller glada av olika handlingar.

Barns förståelse:

Vi vill att barnen ska få förståelse över olika beteenden som är viktiga för att fungera i ett socialt sammanhang.

Vi vill att barnen ska få förståelse för social hållbarhet, genom t.ex. viljan att hjälpa andra, respekt för allas lika värde, inflytande, självtillit.

Begrepp som barnen ska få möta:

Vänskap, empati, sätta ord på känslor, ansvar, samarbeta, ta hänsyn till andra, turas om, vänta på sin tur.

Pedagogernas förhållningssätt och arbetsmetod:

• Vi pedagoger lägger grunden för den fortsatta lärprocessen inom hållbar utveckling.
• Genom att uppmärksamma de olika perspektiv och intressekonflikter kan barnen se att det finns olika sätt att tolka problem och att lösningar kan se olika ut, beroende på vilka perspektiv man värderar högst.
• Vi pedagoger har ett övergripande ansvar över barngruppen samt ser till varje enskild individs bästa. Vi pedagoger tänker på vårt beteende jämt emot varandra, mot barnen, andra människor samt djur och natur, vi föregår med gott exempel och behandlar allt levande med respekt.
• Vi pedagoger använder ett bra talspråk, där vi stärker upp med tecken, och vi använder oss av ett tydligt kroppsspråk.
• Vi pedagoger bekräftar barnens känslor, tydliggör dem så att förståelsen mellan barnen sker samt att förståelse för den egna individen ökar.
• Vi pedagoger ansvarar för att varje barn utvecklas till en medkännande individ.
• Vi pedagoger har ett medforskande och stöttande arbetssätt.
• Vi pedagoger lär känna varje barn, är lyhörda för barnets intressen och nyfikenhet vilket innebär att vi anpassar arbetsmetod och miljön efter både barngruppens samt varje barns eget behov.
• Vi pedagoger är närvarande.
• Vi pedagoger ska kontinuerligt arbeta för ett öppet neutralt klimat och en jämlik förskola. (HBTQ).
• Vårt främjande arbete (med både den fysiska miljön och den psykosociala, skapar en trygg och tillitsfull miljö där alla barn, oavsett kön, religion, etnisk tillhörighet etc. får lära och utvecklas.
• Undervisning om miljön handlar om att barn lär sig fakta om naturen. Undervisning i miljön innebär att barn får uppleva naturen och naturfenomenen. Undervisning för miljön innebär att barn lär sig agera för hållbar utveckling.

Vi anser att det är jätteviktigt att vara goda förebilder, att samtala med barnen om miljön i vardagen och i miljön samt att vi har ett positivt förhållningssätt, arbetar med värdegrundsfrågor-hur vi är mot varandra och hur vi visar respekt för varandra.

Lärandet om miljön sker både i planerade aktiviteter och i det barnen är nyfikna på i leken.

Vi använder oss av observationer och pedagogisk dokumentation av samt tillsammans med dem.

Vi använder oss utav nedanstående ämnen som metod i både den planerade och spontana undervisningen. (Flera ämnen kan, med fördel, användas tillsammans för en eventuell starkare effekt/förståelse).

• Leken
• Skapande
• Musik
• Drama
• Språk
• Matematik
• Natur
• Rörelse
• Digitala verktyg och annan teknik

Material (val och placering)- vi tänker att vi ska tillåta barnen att använda materialet som de vill och fritt flytta det mellan rummen. Vi vill också göra tydliga märkningar på vart de sen kan lägga tillbaka/ hämta det så att miljöerna känns inspirerande.

Berättande- vi försöker berätta sagor ur olika perspektiv samt vänder på traditionella könsroller och liknande utan förutbestämda normer. Vi använder oss av både flano- och konkret material. Vi låter även barnen använda materialet själva och observerar vad de intresseras av i berättelserna.

Högläsning- vi arbetar aktivt med att skapa tillfällen för högläsning samt försöker skapa miljöer som stimulerar till att läsa både själva och i större grupp.

Samarbete med hemmen- Vi använder en bokpåse där barnen får ta med sin favoritbok hemifrån. Syftet är att få syn på barnens intressen, koppla ihop kulturen hemma med kulturen på förskolan samt att stimulera till fantasi och gemensamma lekar. Böckerna läses i samlingen så att alla barn får ta del av samma historier, likt med forskningen som presenteras nedan, på så vis säkerställer vi också att alla barn blir hörda.

Digital teknik- vi använder oss digitalteknik för att barnen ska ges möjlighet att möta historier. 

Kommunikation med barn- vi stimulerar till debatt, konversation och undersökning och försöker minimera att vuxna kommunicerar med barnen genom att ge instruktioner. Detta är för att barnen ska få möjlighet att tänka själva, hitta lösningar och samarbeta. 

Vi ändrar i lärmiljöerna för att ge barnen större utrymme att utforska och skapa lekar kring de intressen de visat. Vi för också noggranna anteckningar kring vilka barns intresse som ligger till grund för ändringarna vi väljer att göra. Syftet med det är att säkerställa att alla barns röster blir hörda och att alla barn får samma förutsättningar att utvecklas utifrån sina erfarenheter och intressen.

Vetenskaplig grund:

Förskolan kan vara en plats där barn får möjlighet att bygga den här nya relationen till naturen. Där de får möjlighet att vara i olika sammanhang och tänka kring, reflektera kring och skapa kunskap kring naturen och sin relation till den. Lärande för hållbar utveckling i förskolan. Sanne Björklund

Szczepanski (2013) argumenterar för en pedagogik som är baserad på sensoriska upplevelser för att få ett djupare lärande. Lärandet sker inte bara genom att se och höra utan också genom att lukta, smaka, känna och röra. Det vill säga ” att gripa för att begripa” som han använder som metafor för utomhuspedagogikens identitet. Vidare poängterar han att när barn får möjlighet till autentiska natur möten där platsen är en viktig källa för motivation och meningsfulla kreativa lärprocesser.

Goulson (2018) menar att barn aldrig kommer att värna om naturen om de inte får uppleva rika upplevelser i naturmiljöer regelbundet. Inget barn kan lära sig älska något som de inte känner till. Om de inte får utforska naturen på egen hand, lukta på blommor, bli leriga, lyssna på fåglar, se fjärilar och inte fått möjlighet att leka en grönskande urskog.

Birgitta Knutsdotter Olofsson (2009) lyfter vikten av att låta barn utvecklas och lära genom leken, framförallt under de tidigaste åren då hjärnan utvecklas som mest. Hon menar att leken lägger grunden för att kunna leva och samspela med andra människor, vilket är viktiga förmågor att utveckla för att lyckas senare i livet.

I leken använder barnen sina erfarenheter, tidigare minnen och upplevelser för att fantisera och förstå sin omvärld. De samspelar med andra och utvecklar sina kommunikativa förmågor samt tränar på att läsa av situationer och andra människors känslouttryck (Knutsdotter Olofsson, 2009; Rasmusson & Erberth, 2008). Mikael Jensen (2009) påvisar även att barn utvecklar sina kognitiva förmågor (tankeförmågor) genom att leka och transformera sina verkliga upplevelser in i lekens värld. Maria Oksnes (2011) lyfter leken som det viktigaste för ett barns lärande och utveckling, inte bara då barnen utvecklar sinne för problemlösning, sin språkliga förmåga och sin förmåga att samspela med andra, utan också för att leken skapar motivation att lära. Hon menar att när barnen tar eget initiativ till att leka, tar de också ett eget ansvar för sitt lärande.  

Katrina Kärnebo (2019) visar på högläsningens inverkan på barns fantasi och lekinnehåll och menar att högläsning i grupp har en positiv inverkan på både barns språkutveckling, intresse för skriftspråk men också lägger en grund för att hitta gemensamma lekar. Hon lyfter vikten av att skapa en attraktiv läsmiljö där barnen har tillgång till olika typer av litteratur och en plats som stärker och möjliggör samspel kring text och bild. Kärnebo (2019) menar också att samarbetet mellan förskolan och hemmet, kring läsning, är viktig för att barnets språkliga utveckling. Även Carina Fast (2016) som forskat kring barns lek, fantasi och kreativitet, lyfter vikten av att möta olika typer av litteratur för att stimulera deras inbillningskraft. Hon menar att mötet mellan berättelser och barnens erfarenheter gör deras fantasi mer produktiv.

Elisabeth Nordin-Hultman (2004) för en diskussion kring hur förskolans material, placering av material och föreställningar om, hur och av vem materialet ska användas, påverkar barnens möjlighet att leka och utvecklas. Hon menar att vi måste reflektera kring vårt förhållningsätt kring det material som erbjuds och det som inte erbjuds samt hur vi väljer att placera det i miljöerna för att barnen fritt, utan förutbestämda normer och regler ska få möjlighet att fantisera och lära genom leken. Hon beskriver det som att materialet och miljöerna talar till barnen och styr deras handlingsutrymme, både utifrån etablerade könsroller men också utifrån förväntningar kring ålder och mognad. Carina Fast (2016) förstärker detta genom sitt resonemang kring skillnaden mellan att få fantisera och att få reproducera i leken och berättandet historier. Lena Kåreland (2016) menar att vuxna som berättar sagor, ser filmer, eller läser böcker för barn kan förstärka barnens förmåga att handla fritt och fantisera, genom att byta perspektiv i berättelsen. Att berätta utifrån någon annans perspektiv än huvudpersonens, visa på en annan synvinkel. Detta arbetssätt heter critical literasy och hjälper även barnen att tänka kritiskt och lägger grunden för att förstå källkritik.

Karin Jönsson (2016) pekar på att barn som ges rika möjligheter att möta berättelser och bearbeta dessa genom lek också ges möjlighet att bygga broar mellan meningsfullhet och lärande.  Hon uttrycker det som att barnen får bygga broar mellan fantasi och verklighet, mellan förr och nu, mellan sitt liv utanför och i förskolan, mellan nya medier och traditionella medier samt mellan vardagsspråk och ett mer kontextberoende språk.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att berättelser, barnlitteratur, material, pedagogiska miljöer och vuxnas förhållningssätt har stor inverkan på barnens möjligheter att leka och lära.

Eftersom vi väljer att kommunicera, skapa debatter och utforska tillsammans med barnen framför att ge instruktioner, samt arbetar med allas rätt till sin åsikt tar vi en sociokulturell ansats i projektet, där intersubjektivitet är nyckelordet.

Pedagogerna kommer att fördjupa sina kunskaper kring barns olika inträdesstrategier till lek (Corsaro, 2005).

Utvärdering: