8M Svenska: "Pälsen"

Hjalmar Söderbergs mästerliga novell "Pälsen" ur ett helt annat perspektiv.

SKRIVUPPGIFT

Pälsen, Hjalmar Söderberg

UPPGIFT:

Du ska skriva berättelsen om pälsen i fru Hencks perspektiv. Berättelsen ska fortfarande handla om samma julafton, men i din berättelse får vi bara veta vad fru Henck gör och tänker under dagen. Du kan t.ex. skriva om vad fru Henck gör under dagen när mannen är borta, hur hon reagerar och vad hon tänker när mannen i päls kommer in genom dörren, vad hon funderar över under middagen och vad hon tänker och säger efter att doktor Henck har sagt det som berättelsen slutar med. Tänk på att berättelsen utspelar sig precis i början av 1900-talet. Din text bör vara minst 800 ord!

För en extra utmaning, prova att använda ett gammalmodigt språk. Här finns en ordlista på ord som är och upplevs gammalmodiga:

http://www.prefix.nu/alderdomliga-ord.html

https://www.braord.se/

 Film: https://youtu.be/4s-EAsy9sSE

MÅL:

Ta del av den kända svenska texten Pälsen av Hjalmar Söderberg. Öva din förmåga i att

skriva ur ett visst personperspektiv, och träna på att skriva skönlitterär (påhittad) text.

 

PÄLSEN av Hjalmar Söderberg

Det var en kall vinter det året. Människorna krympte ihop i kölden och blevo mindre, utom de som hade pälsverk.

Häradshövding Richardt hade en stor päls. Det hörde för övrigt nästan till hans ämbetsåligganden, ty han var verkställande direktör i ett alldeles nytt bolag. Hans gamle vän doktor Henck hade däremot icke någon päls: i stället hade han en vacker hustru och tre barn. Doktor Henck var mager och blek. Somliga människor bliva feta av att gifta sig, andra bli magra. Doktor Henck hade blivit mager; och så blev det julafton.

- Jag har haft ett dåligt år i år, sade doktor Henck till sig själv, när han vid tretiden på julaftonen, just i middagsskymningen var på väg upp till sin gamle vän John Richardt för att låna pengar. Jag har haft ett mycket dåligt år. Min hälsa är vacklande, för att icke säga förstörd. Mina patienter däremot ha kryat upp sig nästan hela sällskapet; jag ser så sällan till dem nu för tiden. Jag kommer förmodligen snart att dö. Det tror min hustru också, det har jag sett på henne. Det vore i så fall önskvärt, att det inträffade före utgången av januari månad, då den förbannade livförsäkringspremien skall betalas.

Då han hade hunnit till denna punkt i sin tankegång, befann han sig i hörnet av Regeringsgatan och Hamngatan. Då han skulle passera gatukorset för att sedan fortsätta nedåt Regeringsgatan, halkade han på ett glatt slädspår och föll omkull, och i detsamma kom en drosksläde körande i full fart. Kusken svor och hästen vek instinktmässigt åt sidan, men doktor Henck fick likväl en knuff i axeln av den ena meden, och dessutom fattade en skruv eller spik eller något liknande tag i hans överrock och rev en stor lucka i den. Folket samlade sig omkring honom. En poliskonstapel hjälpte honom på benen, en ung flicka borstade av honom snön, en gammal fru gestikulerade kring hans trasiga rock på ett sätt som antydde att hon skulle ha velat laga den på stället om hon kunnat, en prins av det kungliga huset som händelsevis gick förbi, tog upp hans mössa och satte den på huvudet på honom, och så var allting bra igen, utom rocken.

- Fy fan så du ser ut, Gustav, sade häradshövding Richardt, då Henck kom upp till honom på hans kontor.

- Ja, jag har blivit överkörd, sade Henck.

- Det är just likt dig, sade Richardt och skrattade godmodigt. Men inte kan du gå hem på det där sättet. Du kan gärna låna min päls, så skickar jag en pojke hem till mig efter min överrock.

- Tack, sade doktor Henck.

Och efter att ha lånat de hundra kronor han behövde, tillade han:

- Välkommen till middagen alltså.

Richardt var ungkarl och brukade tillbringa julaftonen hos Hencks.

 

På hemvägen var Henck i ett bättre lynne än han varit på länge.

- Det är för pälsens skull, sade han till sig själv. Om jag hade varit klok, skulle jag för längesen skaffat mig en päls på kredit. Den skulle ha stärkt mitt självförtroende och höjt mig i människornas aktning. Man kan inte betala så små honorar åt en doktor i päls som åt en doktor i en vanlig överrock med uppslitna knapphål. Det är tråkigt, att jag inte har kommit att tänka på det förut. Nu är det för sent.

Han gick ett slag genom Kungsträdgården. Det var redan mörkt, det hade börjat snöa på nytt, och de bekanta han mötte kände icke igenom honom.

- Vem vet för övrigt, om det är för sent? fortsatte Henck för sig själv. Jag är inte gammal ännu, och jag kan ha misstagit mig i fråga om min hälsa. Jag är fattig som en liten räv i skogen; men det var också John Richardt för inte längesedan. Min hustru har varit kall och ovänlig mot mig på senare tider. Hon skulle säkert börja älska mig på nytt, om jag kunde förtjäna mera pengar och om jag vore klädd i päls. Det har förefallit mig, som om hon tyckte mera om John, sedan han skaffade sig päls, än hon gjorde förut. Hon var visst en smula förtjust i honom som ung flicka också; men han friade aldrig till henne, han sade tvärtom till henne och till alla människor, att han aldrig skulle våga gifta sig på mindre än tio tusen om året. Men jag vågade, och Ellen var en fattig flicka och ville gärna bli gift. Jag tror inte att hon var kär i mig på det sättet, att jag skulle ha kunnat förföra henne om jag hade velat. Men det ville jag ju inte heller; hur skulle jag ha kunnat drömma om en sådan kärlek? Det har jag inte gjort sedan jag var sexton år och för första gången såg Faust på operan, med Arnoldson. Men jag är likväl säker på att hon tyckte om mig den första tiden vi voro gifta; man misstar sig inte på sådant. Varför skulle hon inte kunna göra det än en gång? Under den första tiden efter vårt giftermål sade hon alltid elakheter åt John, så ofta som de träffade varandra. Men så bildade han bolag och bjöd oss på teatern ibland och skaffade sig en päls. Och så tröttnade min hustru naturligtvis med tiden på att säga elakheter åt honom.

Henck hade ännu några ärenden att uträtta före middagen. klockan var redan halv sex, då han kom hem fullastad med paket. Han kände sig mycket öm i vänstra skuldran; eljest var det ingenting som erinrade honom om hans missöde på förmiddagen, utom pälsen.

- Det skall bli roligt att se vilken min min hustru kommer att göra, när hon får se mig klädd i päls, sade doktor Henck till sig själv.

Tamburen var alldeles mörk; lampan var aldrig tänd annat än under mottagningstiden.

Nu hör jag henne i salongen tänkte doktor Henck. Hon går så lätt som en liten fågel. Det är eget, att jag ännu blir varm om hjärtat var gång jag hör hennes steg i ett angränsande rum.

Doktor Henck fick rätt i sin fömodan, att hans hustru skulle ge honom ett älskvärdare mottagande, då han var klädd i päls, än hon eljest brukade göra. Hon smög sig tätt intill honom i tamburens mörkaste vrå, lindade armarna om hans hals och kysste honom varmt och innerligt. därefter borrade hon huvudet i hans pälskrage och viskade:

- Gustav är inte hemma ännu.

- Jo, svarade doktor Henck med en något svävande röst, medan han med båda händerna smekte hennes hår, jo, han är hemma.

---

I doktor Hencks arbetsrum flammade en stor brasa. På bordet stod whisky och vatten.

Häradshövding Richardt låg utsträckt i en stor skinnklädd länstol och rökte en cigarr. Doktor Henck satt hopsjunken i ett soffhörn. Dörren stod öppen till salen, där fru Henck och barnen höllo på att tända julgranen.

Middagen hade varit mycket tyst. Endast barnen hade kvittrat och pratat i munnen på varandra och varit glada.

- Du säger ingenting, gamle gosse, sade Richardt. Sitter du kanske och grubblar över din trasiga överrock?

- Nej, svarade Henck. Snarare över pälsen.

Det var tyst några minuter innan han fortsatte:

- Jag tänker också på någonting annat. Jag sitter och tänker på att detta är den sista jul vi fira tillsammans. Jag är läkare och vet att jag icke har många dagar kvar. Jag vet det nu med fullkomlig visshet. Jag vill därför tacka dig för all vänlighet du på sista tiden visat mig och min hustru.

- Å, du misstar dig, mumlade Richardt och såg bort.

- Nej, svarade Henck, jag misstar mig icke. Och jag vill också tacka dig för att du lånade mig din päls. Den har förskaffat mig de sista sekunder av lycka jag har känt i livet.

Läroplanskopplingar

Syfte

• förmåga att formulera sig och kommunicera i tal och skrift, urskilja språkliga strukturer och följa språkliga normer,
• förmåga att anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang,
• förmåga att läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften,

Centralt innehåll

• Gemensam och enskild läsning. Strategier för att förstå, tolka och analysera texter från olika medier. Att urskilja texters budskap, tema och motiv samt deras syfte, avsändare och sammanhang. Att urskilja innehåll som kan vara direkt uttalat eller indirekt uttryckt i texten.
• Gemensamt och enskilt skrivande. Strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras uppbyggnad och språkliga drag. Skapande av texter där ord, bild och ljud samspelar.
• Disposition och redigering av texter med hjälp av digitala verktyg. Bearbetning av egna och gemensamma texter till innehåll och form. Att ge och ta emot respons på texter.
• Språkliga strukturer och normer. Stavning, meningsbyggnad, styckeindelning och olika typer av textbindning. Ordklasser och satsdelar.
• Skönlitteratur för ungdomar och vuxna från olika tider, från Sverige, Norden och övriga världen. Epik, lyrik och dramatik. Texter som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor.
• Språkliga drag, uppbyggnad och berättarperspektiv i berättande och poetiska texter. Bildspråk, gestaltningar, parallellhandling, tillbakablickar, miljö- och personbeskrivningar samt dialoger.
• Skillnader i språkanvändning beroende på syfte, mottagare och sammanhang. Språkets betydelse för att utöva inflytande.
• Språkbruk och språkförändring genom tiderna, till exempel vilka språk som påverkat svenskan historiskt och i nutid.

Kriterier

• Eleven skriver olika slags texter med viss språklig variation, i huvudsak fungerande struktur och innehåll samt viss anpassning till texttyp, syfte, mottagare och sammanhang. Eleven följer språkliga normer på ett i huvudsak fungerande sätt.
• Eleven läser skönlitteratur och sakprosatexter med flyt och visar grundläggande läsförståelse. Dessutom sammanfattar eleven olika texter med viss säkerhet. Eleven för enkla resonemang om innehållet i olika texter. Eleven visar också grundläggande kunskaper om skönlitteratur och de sammanhang som olika verk har tillkommit i.
• Eleven skriver olika slags texter med relativt god språklig variation, fungerande struktur och innehåll samt relativt god anpassning till texttyp, syfte, mottagare och sammanhang. Eleven följer språkliga normer på ett fungerande sätt.
• Eleven läser skönlitteratur och sakprosatexter med gott flyt och visar god läsförståelse. Dessutom sammanfattar eleven olika texter med god säkerhet. Eleven för utvecklade resonemang om innehållet i olika texter. Eleven visar också goda kunskaper om skönlitteratur och de sammanhang som olika verk har tillkommit i.
• Eleven skriver olika slags texter med god språklig variation, väl fungerande struktur och innehåll samt god anpassning till texttyp, syfte, mottagare och sammanhang. Eleven följer språkliga normer på ett väl fungerande sätt.
• Eleven läser skönlitteratur och sakprosatexter med mycket gott flyt och visar mycket god läsförståelse. Dessutom sammanfattar eleven olika texter med mycket god säkerhet. Eleven för välutvecklade resonemang om innehållet i olika texter. Eleven visar också mycket goda kunskaper om skönlitteratur och de sammanhang som olika verk har tillkommit i.

Uppgifter

Pälsen - Inlämning

Här lämnar du in din novell.

Tips och inspo:

VAD GÖR FRU ELLEN HENCK UNDER DAGEN?

Pratar med grannfrun, går till marknaden, rullar köttbullar, klär granen, leker med barnen, kokar gröt, städar, dukar för middagen, oroar sig, stressar, tänker och grubblar....

VAD TÄNKER HON PÅ?

Första gången hon träffade Gustav, första gången hon träffade Rickardt, hennes kärlek till de båda, äktenskapet, framtiden, familjen, barnen, ekonomin...

VIKTIGA HÄNDELSER UNDER DAGEN:

• När Gustav kommer in iklädd päls
• Middagen (tyst, pinsam, obekväm?)
• Om Gustav avlider på slutet

"Pälsen" - skrivuppgift

Du ska skriva berättelsen om pälsen i fru Hencks perspektiv. Berättelsen ska fortfarande handla om samma julafton, men i din berättelse får vi bara veta vad fru Henck gör och tänker under dagen. Du kan t.ex. skriva om vad fru Henck gör under dagen när mannen är borta, hur hon reagerar och vad hon tänker när mannen i päls kommer in genom dörren, vad hon funderar över under middagen och vad hon tänker och säger efter att doktor Henck har sagt det som berättelsen slutar med. Tänk på att berättelsen utspelar sig precis i början av 1900-talet. För en extra utmaning, prova att använda ett gammalmodigt språk. Här finns en ordlista på ord som är och upplevs gammalmodiga: http://www.prefix.nu/alderdomliga-ord.html

Pälsen - elevexempel (ej inlämningsuppgift!)

Nedan ser du ett elevexempel från en elev i år 8

Pälsen

Det var en kall vinter det året. Människorna krympte ihop i kölden och blevo mindre, utom de som hade pälsverk.

När fru Henck vaknar stiger hon upp och ser ut genom fönstret utan att se. Hon hade som så mången gången de senaste veckorna försjunkit i sina tankar på John Richardt. Hon hade förälskat sig i John Richardt då hon var ung. Gunås hade han aldrig friat. Han hade sagt till henne och alla människor att han icke skulle våga gifta sig på mindre än tiotusen om året. Men Gustav hade vågat. Hon väcks av sina tankar då ett utav barnen påkallar hennes uppmärksamhet varigenom att högt uttala hennes namn och dra i hennes nattsärk för att tala om att det snöar. Barnen som Gustav och hon har tillsammans älskar hon utöver allting annat. Emellertid älskar Ellen inte Gustav. Anton som är äldst, är ambitiös och kvicktänkt, ansvarsfull och djärv. Han är lång och mager, ljus i hyn. Han har ljusbrunt lätt lockigt hår, bruna ögon och fina drag. Ebba som är så envis och tuff, beskyddande över sina bröder. Hon är nätt och något mörkare än Anton i hyn. Hon har lockigt mörkt hår som Ellen flätar varje morgon. Ebba har stora grön ögon precis som sin far. Emil som är yngst, är klok och eftertänksam, glad och sprallig. Han är väldigt ljus i hyn med tydliga kind- och käkben. Han har bruna ögon och fylliga läppar.

Så begynte hon sin vana trogen att ta i tu med morgonbestyren. Efter att ha klätt barnen gingo hon för att klä sig själv. Hon klär på sig sin mörkgröna yllekjol, och den vita blusen hon sytt i fjol. Hon ställer sig framför spegeln och sätter med de nätta händerna upp det tjocka mörka håret i en stram knut. Några envisa hårtester kommer inte med i håruppsättningen och lockar sig runt ansiktet, något som får henne att se yngre ut än sina trettiofyra år. Hon är lång och rätt mager. Hon är ljus i hyn och har vackra fina anletsdrag, stora mörka ögon och tydliga käkben. Emellertid log Ellen sällan och uppfattades nog ity som en ganska sval person. Måhända att hon inte hade mycket att glädjas åt. Hon tyckte själv att livet hade vart hårt mot henne. Men hon aktade sig för att uttala det för att inte uppfattas som otacksam.

Fru Henck gingo och lämnade barnen hemma hos en af grannfruarna enär hon hade ett ärende. Ellen for fram över snötäckta kullerstensgator i staden. Det voro då förbålt kallt när hon gingo till marknaden på stadens torg för att inhandla skinkan till kvällens middag. Ehuru skinkan egentligen var för kostbar inhandlades den varje år ändå. På det lilla torget luktar det glögg och brända mandlar, senap och renkorv. Vid stånden eldar försäljarna i tunnor för att sålunda värma sina frusna händer. Stämningen är uppsluppen, människor är glada, ler brett och önskar varandra en fröjdefull jul. Myllret av ljud och dofter går henne nästan förbi emedan hon tänker allenast på John Richardt. John Richardt är lång och välbyggd. Han är ljusare än Ellen i hyn, med snälla blåa ögon och fylliga läppar. Hans mörka hår är axellångt och lätt lockigt. På håll ser hon en lång man med pälsverk. Kunde det vara John Richardt? Hon skyndar mot mannens håll, men blir stoppad af att någon ropar hennes namn samtidigt som mannen vänder sig om och visar sig vara någon annan än John Richardt. Det är den snacksaliga fru Busé som stoppat henne, en af grannfruarna. Birgitta är längre och också kraftigare än Ellen, hon är mörkare i hyn. Med kort ljusbrunt hår och isblåa ögon. Birgitta pratar på om hur trevligt det är med jul och visar upp sitt senaste inköp, ljus. De varken ryker, rinner eller osar. De brinner istället med en jämn och hög låga som ger ett behagligt ljus. De kallas stearinljus, de är verkligen ett förbättrat lysämne. Ellen lyssnar utan att höra. Fru Busé byter samtalsämne, sänker rösten som man gör när man skvallrar och inleder med har du hört? Hon inväntar inte fru Hencks svar utan fortsätter. Fru Kievrus har lämnat både man och barn för slaktaren Åkesson. Det hade börjat som en otrohetsaffär med att Fru Kievrus varit otrogen. Den skökan, fortsätter fru Busé. Det får Ellen att tappa fattningen, hon blir rädd att hennes egen otrohet ska synas på henne. Hon kan bara nicka till svar och Birgitta forsätter allenast prata på. Ellen får tillslut fram att hon måste inhandla juleskinkan, och följaktligen lämnar hon Birgitta. När fru Henck går ropar Birgitta efter henne och önskar henne en fröjdefull jul. Ellen svarar inte. Hon allenast fortsätter bort mot skinkståndet. Påväg hemåt, efter att ha inhandlat skinkan, känns det som att hon skola kräkas. Ellen kan inte sluta tänka på det Birgitta sagt, och ordet sköka ekar i hennes huvud. Är det det hon är? En sköka?

Ellen hämtar barnen från grannfrun och de skyndar sig hem. Väl hemma ordnar Ellen den varma chokladdrycken och smörgåsar till barnen som traditionsenligt skola ut och åka spark med sina kusiner. Barnen tar på sig sina yllekläder, mössor, vantar och kängor. De ivriga barnen ger sig af i en väldig fart så fort kusinerna kommit hem till familjen Henck.

Hon förbereder maten och fortsätter tänka. Hon känner skuld gentemot Gustav som alltid varit så god mot henne. Gustav som gift sig med henne och gett henne tre barn som hon älskar och älskat henne, och hon kan inte ens älska honom tillbaka. Varför kunde inte livet vara enklare? Varför var hon otrogen mot Gustav? Hur har hon kunnat göra såhär mot Gustav? Mot Gustav som älskar henne. Ellen blir rädd för sig själv för ett ögonblick hon trodde aldrig att hon skulle kunna göra något sådant här emot en annan människa. Hon börjar skaka och halsen snörper ihop sig, det blir svårt att andas. Hennes ögon fylls med tårar som hon torkar innan de hinner rinna nedför hennes kinder. Nånstans känns det hela rätt och måhända att det är det värt det. Hon väcks ur sina tankar då dörren öppnas, och hon gingo tyst till den mörka tamburen. Där stod John Richardt iklädd sin päls. Ellen smyger sig tätt intill honom, lindar armarna om hans hals och kysser honom varmt och innerligt. Därefter borrar hon ner huvudet i hans pälskrage och viskar, Gustav är inte hemma ännu. Varpå Gustav svarar med en något svävande röst, medan han med båda händerna smeker hennes hår, jo, han är hemma. Ellen känner så mycket på en gång att hon inte ens vet vad som känns mest. Skuld? Skam? …

Middagen var mycket tyst. Endast barnen hade talat med varandra och varit glada. Det var inte såhär som Ellen ville att Gustav skulle få reda på hennes otrohet. Om han ändå skulle dö hade det kanske varit bättre om han inte fått veta någonting alls. Enär hon sårat Gustav ville hon såra sig själv, måhända hon skulle avsluta saker mellan henne och John Richardt.