Finplanering Hattstugan VT24

Finplanering Hattstugan VT24

Mall Finplanering FO1 Tierps kommun

 Läroplansmål:

1. Normer och värden Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla ett växande ansvar och intresse för hållbar utveckling och att aktivt delta i samhället.    2. Omsorg, utveckling och lärande  Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förmåga att utforska, beskriva med olika uttrycksformer, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap och teknik    3. Omsorg, utveckling och lärande   Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och hur de används för att förmedla budskap,      4. Omsorg, utveckling och lärande   Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar,        5. Omsorg, utveckling och lärande  Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förståelse för rum, tid och form, och grundläggande egenskaper hos mängder, mönster, antal, ordning, tal, mätning och förändring, samt att resonera matematiskt om detta,      6. Barns delaktighet och inflytande  Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla….  – intresse för och förmåga att uttrycka tankar och åsikter så att de kan påverka sin situation,

 

 

 

Aktivitet och metod:   

1. Aktivitet och metod Vi tänker använda oss av digitala medel för att belysa hållbar utveckling och börja arbeta med Greenscreen. Där kan vi skapa världar som barnen själva kan bli skapare av. Vi tänker att vi ska kunna visa på olika kretslopp som återvinning samt naturens kretslopp. Men även belysa den sociala hållbarheten och ekonomiska skillnaden som kan finnas i vår omvärld samt hur vi människor kan värna om den.   -Kretslopp -Omvärld -Social hållbarhet Vetenskaplig grund   Många i förskolan upplever en svårighet i att skapa lärsituationer som bidrar till en helhetssyn på hållbarhetsfrågor (Asplund m.fl., 2023). För att nå fram till ett samhälle där vi kan leva tillsammans, utan att äventyra framtida generationers möjligheter att leva sina liv, behövs ny kunskap och nya förhållningssätt som ibland kanske går på tvärs med det vi vet idag. Förskolans uppdrag när det gäller LHU kan därför vara att forma ett tänkande som är kreativt, öppet, nyfiket och problemlösande kring människans relation till naturen. För detta behövas ofta lite stöd för att lyfta blicken och tänka bortom invanda ramar och där hoppas vi att det här materialet kan bidra. I vissa av de berättelser och det skapande som vi studerat har dessa aspekter varit tydliga. Ofta har det möjliggjorts genom att skapa en kreativ miljö där barnens röster, tankar och berättande får komma till uttryck (Uhrqvist, O., Wessbo, S., Asplund, T., & Kall, A.-S., 2023).  En kreativ miljö kan enklast förklaras som en miljö där det förekommer kreativa processer, ett skapande av något slag, där människor skapar något – en produkt. Genom att föra samtal med barnen och att använda sig av detta i en berättelse utnyttjas och skapas den kreativa miljön. För att miljön ska vara kreativ bör pedagogen vinnlägga sig om att samtalet och atmosfären är uppmuntrande samt tillåtande såväl mellan barn och pedagog, som mellan barnen.    2. Aktivitet och metod Vi vill att barnen ska få möjlighet att upptäcka olika material och tekniker genom själva utforska dessa. Vi tänker att detta mål ska vara sammankopplat med mycket studerande och experiment. Vad händer när vi tänder lampan? Vad är det som gör att en bil kan köra? Vad finns det för olika drivmedel?    - Experiment  - Utforska  - Ställa frågor   Vetenskaplig grund  Övergripande kan syftet med naturvetenskap beskrivas som ”att beskriva och förklara fenomen i den fysiska världen” (Areskoug, Ekborg, Rosberg & Thulin, 2020. s. 12). Eshach (2006) hävdar tatt naturvetenskap består av två kunskapsdomäner. Där den ena handlar om domänspecifik kunskap som begrepp, fenomen och samband medan den andra handlar om en generell processinriktad kunskap som rör förmågan att undersöka, ställa frågor, observera, leta mönster och dra slutsatser. Den processinriktade kunskapsdomänen kan övas och prövas i många olika undervisningssammanhang som inte nödvändigtvis behöver ha koppling till naturvetenskap. Om någon bär på en föreställning om att naturvetenskap är abstrakt och svårfångat så visar Eshachs tolkning att naturvetenskap är kreativt och beroende av kreativitet.   Ett naturvetenskapligt arbetssätt kan beskrivas som den processinriktade kunskapsdomänen och denna kan övas och utvecklas genom att barn uppmuntras att designa experiment, genomföra undersökningar och följa dem över tid för att se om en uppställd hypotes håller eller för att helt enkelt pröva någon idé. Naturvetenskapen behöver det skapande arbetet och det skapande arbetet behöver naturvetenskapen; i målarrum eller ateljéer finns det mycket naturvetenskap att arbeta med. Det finns till och med forskare som anser att den processinriktade kunskapsdomänen − det naturvetenskapliga arbetssättet – är det viktigaste naturvetenskapliga innehållet att arbeta med i förskolan (Siraj Blatchford, 2001).    Att arbeta med Naturvetenskapens karaktär i undervisningssammanhang kan handla om att tillsammans med barn undersöka och diskutera (1) hur man inom naturvetenskapen tar reda på saker och vad man använder för redskap, (2) om kunskap kan förändras eller (3) funderar över vem som kan vara forskare, hur man kan bli det och vad man då sysslar med (Hansson, Leden & Thulin, 2021). 3. Aktivitet och metod Vi kommer fortsätta att belysa barnens namn med stavelser och rytm samt skriva barnens namn på tavlan för hand. Detta för att barnen ska få möjlighet att känna igen sitt namn men även se det skrivas (IRL) och därmed se sambandet tydligare mellan skrift och tal. Vi kommer även att uppmärksamma barnens namn i samling och skriva ut text samt introducera lekskrivande i leken. Vi kanske kan skriva kvitton i affären, körkort till bilar och menyer till maten. Vi tänker även att Polyglutt kan hjälpa oss i högläsning genom att det markeras text när man läser den högt.     -Lekskriva  -Digital högläsning  - Rytm     Vetenskaplig forskning   Philgren (2019) menar att barnen genom att ta del av högläsning skapar sig en förståelse för att bild och text tillsammans förmedlar en berättelse. Högläsning ger också barnen en förståelse för hur språket låter och är uppbyggt , vilket för barnen att urskilja berättelsen röda tråd.     Vuxna kan visa vägen för att barnet ska de sig som en läsande och skrivande individ genom att visa på att texter barnen möter i vardagen är till för att läsas och att barnen inkluderas i skrivprocesser. (Språkrika lärmiljöer)     4. Aktivitet och metod Vi tänker att vi skapar, ger och tar tillvara på tillfällen där problem uppstår och stöttar barnen i deras problemlösning. I leken kan vi med hjälp av medlekande pedagoger få fatt på konflikter som uppstår. Barnen kan själva komma med problem och vi kan skapa problem genom drama och “stagea” problem som vi kan lösa tillsammans. Vi har även boken “Vem är arg” där vi kommer att fortsätta diskutera händelserna och se om barnen har några förslag på lösningar eller tankar om vad som sker.    -Dramatisera  -Konflikthantering  -Problemlösning    Vetenskaplig grund  Barn löser matematiska problem i vardagen genom intuitiva och informella metoder. De bör uppmuntras att tala och förklara matematik i så många olika situationer som möjligt, och det är pedagogens uppgift att lyfta fram och synliggöra matematiken och dess olika former och begrepp (Bishop, 1991).  Den problemlösning som barnen ägnar sig åt utan att vara medvetna om att det är matematik, är mycket betydelsefull för att de ska utveckla förståelse för innebörden i tal och räkning. För att utveckla sitt matematiska tänkande bör barnen därför få tillfälle att tala, rita, dramatisera och leka. När de använder olika uttrycksmedel får de också olika perspektiv på tal och räkning och kan upptäcka en variation av innebörder i matematiken. Lär barnen använda olika uttrycksformer för att redovisa hur de löser problemen. Förutom ord kan de använda sig av handling, bilder och symboler – informella och formella (Bishop, 1991).    I alla samtal om matematik är det väsentligt att man som pedagog använder korrekta matematiska begrepp tillsammans med förklaringar. På så sätt bygger barnen upp ett ”matematiskt ordförråd” från början (Förskoleforum, 2022).      5. Aktivitet och metod   Vi tänkte att vi skulle börja utforska matematik genom dans. I och med att vi har gympasalen tillgodo är möjligheterna goda för kroppslig rörelse sammankopplat med matematik. Vi tänker fortsätta leka lekar med lekregler samt introducera fler sällskapsspel där barnen får möjlighet till grundläggande matematiskt tänkande.     -Dans  -Lekregler  -Sällskapsspel   Vetenskaplig grund  Barn lär sig innebörden av antal, tal och räkneord genom att uppmärksamma hur dessa används och uttrycks i deras omgivning och i kommunikation med andra. Matematisk kommunikation innebär inte enbart verbal kommunikation. Tvärtom sker mycket matematisk kommunikation för yngre barn med andra uttrycksformer (Björklund, Palmér., 2018).    Eftersom antal är ett abstrakt matematiskt begrepp måste det alltid representeras på något sätt (Goldin & Shteingold, 2001). Det är till exempel vanligt att barn håller fram två eller tre fingrar för att visa sin ålder. I stället för fingrarna skulle barnet kunna säga tre, rita tre streck, skriva ordet tre eller siffersymbolen 3. Samma representationer kan även användas för att visa hur gammal kompisen är, hur många köttbullar man vill ha till maten eller hur dags föräldern kommer och hämtar på förskolan. Att använda och sammankoppla olika representationer för att uttrycka antal i olika sammanhang är en del av barns utveckling av taluppfattning.  Viktigt i projektet DUTTA är att de undervisningsaktiviteter som barnen möter är meningsfulla för dem. Genom observationer studeras därför vilka situationer i förskolan som tycks väcka barns intresse och nyfikenhet. Utifrån observationerna planeras undervisningsaktiviteter som förhoppningsvis ska inspirera till att undersöka tal och räknande. Dessa aktiviteter har hittills till exempel inkluderat en bok som kan läsas med rekvisita, ett lottospel, rörelselekar och olika varianter på Kims lek.    I leken utvecklar barn, förutom sin sociala och språkliga kompetens och sin koncentrationsförmåga, även sin kommunikativa kompetens och sin förmåga att skapa inre bilder. I leken börjar barnen frikoppla orden från deras reella innebörd och konkreta situationer – ett steg i riktning mot abstrakt tänkande – och utvecklar förmågan att handla i en tänkt teoretisk situation (Bishop, 1991). Barnen lär sig också att pröva en uppsättning handlingar utifrån bestämda roller och regler samt får en förståelse för hur de kan använda sina kunskaper.      Associationslekar fungerar bra både för att träna matematiska begrepp och för att undersöka barnens förståelse av begreppen. Rollekar bygger på föreställningen om handling, ordningsföljd och logiska samband. Många spel och lekar ställer krav på matematiska förmågor. Att lägga pussel är ett sätt att utveckla flera matematiska förmågor utöver formseendet. Barnen utvecklar förmågan att se detaljer och sammanhang, att gå från del till helhet och från helhet till del. Samtidigt tränar de motorik och logiskt tänkande. När barn leker katt och råtta tränar de sin rumsuppfattning, vilket har stor betydelse när det gäller att utveckla den matematiska förmågan. Därmed får de erfarenhet av öppna och slutna rum.När barn leker kurragömma får de erfarenhet av begreppet volym. De lär sig t.ex. hur stor buske som behövs för att de ska kunna gömma sig, avstånd och rörelse när de bedömer om de ska hinna fram och dunka sig, samt att räkna när det är deras tur att stå( Ibid.)   6. Vi tänkte ge barnen fler möjligheter att uttrycka sin vilja genom lekval på avdelningen, ta mat själv och hälla mjölk osv vid matsituationen. Vi kommer även att försöka sitta vid låga bord samt ge barnen fler möjligheter till att bli mer självständiga. Detta innebär även att vi kommer stötta barnen i att ta ansvar för sina egna material och börja städa en aktivitet innan man påbörjar en ny.     -Självständighet  -Lekval  -TAKK Vetenskaplig grund  Alla barn har rätt att göra sin röst hörd i olika sammanhang som berör dem enligt konventionen om barnets rättigheter (Regeringskansliet, 2006). Men hur lyssnas det då på barnens röster? Dels så använder sig många yngre barn ännu inte av ett för andra begripligt språk och dels så tas inte barns olika uttryck alltid på allvar beroende på ålder, mindre livserfarenhet och ett inte lika framträdande konsekvenstänkande.   En stor del av förskolans arbete fokuserar på att stimulera utvecklingen av ett verbalt språk (jmf. t.ex. Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015; Riddersporre & Persson, 2010). En konsekvens av att så tydligt fokusera det verbala språket kan bli att barns inflytande stannar vid att endast fokusera det som går att språkligt uttrycka och som blir begripligt för andra trots det faktum att kroppar och handlingar uttrycker så mycket mer än ett verbalt språk kan göra. Detta kan också leda till att barn som ännu inte behärskar ett verbalt språk riskerar att klassificeras som ”icke-verbala” vilket både Emilsson (2018) samt Sandvik och Johannesson (2009) anser lyfter fram de yngsta barnen utifrån en bristdiskurs, dvs. utifrån det de ännu inte förmår (Ungerberg, 2019).    Rautio (2013) beskriver hur yngre barn i hög grad använder sina kroppar i ett här-och-nu-perspektiv för att utforska världen. Dessa 11 barn(s)liga handlingar och rörelsemönster kan framstå som orationella, banala och harmlösa men Rautio lyfter fram hur det kan vara just dessa handlingar som faktiskt kan skapa helt nya sätt att tänka om och förstå världen här och nu.   Read in the context of non-hierarchical and non-linear views, ‘newness’ appears as contributing to the ever-richer understanding of what is – of the here and now – rather than as harnessed to direct and change the world in the future. (Rautio, 2013, s 401)   Rautio resonerar, i relation till arbetet med barns inflytande i förskolan, att det kanske kan vara så att barnen inte behöver särskilda situationer eller hjälpmedel för att berätta om vad de vill vara delaktiga i att påverka i framtiden. De gör det ändå, de påverkar sig själva och sin omgivning hela tiden, men kanske utifrån en annan logik än den rationella och vuxna. Även Bae (2009) vänder sig emot att arrangera särskilt avsedda situationer där barnen skall få påverka. Hon lyfter fram leken i sig själv som ett sätt för barnen att uttrycka sig vilket därmed i sin tur också kan vara ett sätt att skapa möjlighet för barns inflytande.    Parr (2005) lyfter  att demokrati inte endast innebär att göra sin röst hörd, det handlar lika mycket om att bli lyssnad till. Det kan innebära att istället för att endast tala för någon annan, dvs. ge röst åt barnen, så behöver vi lyssna till dem, även om de inte uttrycker sig verbalt och kanske heller inte begripligt. Parr lyfter att barnens tystnad inte behöver innebära att de inte har kapacitet att uttrycka sig om olika saker. Problemet ligger snarare i att det inte är någon som lyssnar till dem.    Sjöblom (1993) menar att människor i barnets omgivning kan påverka barnets tro på sig själv. Att pedagogen uttrycker att hon litar på barnet och barnets förmåga kan därför bidra till att barnet känner en tillit till sig själv och sin egen förmåga. Sjöblom (1993) menar att vi stärker barnets självkänsla när vi lyfter hens unika egenskaper. Hon menar att sättet vi lyfter barnets egenskaper är avgörande för både självförtroendet och självkänslan. Därför blir det viktigt att uppmuntra barnen när de gjort något bra samt att inte riktiga vår ilska mot barnet om hen gjort något dumt utan mot barnets handling. Kinge (2011) menar att ett positiv och accepterande uppmärksamhet samt bekräftelse av barnets positiva handlingar kan ha en nästan magisk effekt på barnen. Sjöblom (1993) skriver vidare att vuxnas förhållningssätt gentemot barnets upplevelser och känslor är det som formar barnets självförtroende och självkänsla. Detta menar även Sommer (2007) då han talar om att förskollärares förhållningssätt hjälper till att forma barnets självuppfattning. Carey (2004) tar upp vikten av self-efficacy, tron på sin egen förmåga, och hur viktig den är för barnets utveckling på förskolan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reflektion/resultat:

  Analys:

 Utvecklingsområden: