Genom leken får barnen stärka sin sociala kompetens och sitt relationsskapande, bearbeta sina upplevelser och konflikter samt pröva gränser och regler. De får även möjlighet att utveckla fantasi och kreativitet, kommunikativ kompetens samt identitet och tillit till den egna förmågan. (skolverket.se)

Vi har uppmärksammat att barnen uppskattar utevistelse och befinner sig gärna i sandlådan. Väl i sandlådan bakar de olika kakor, lagar mat, samspelar med sina kompisar och konstruerar olika skapelser. Vi har därför valt att ta tillfället i akt för att fokusera på just den “pedagogiska sandlådan”. Sandlådan ger barnen möjlighet till att använda sin fantasi och kreativitet fritt. Genom att skapa olika former, bygga sandkakor eller leka med olika föremål i sanden får de utlopp för sin fantasi samtidigt som sin kreativitet och skaparglädje. Sandlådan är även en plats där barnen naturligt kan samarbeta, dela och kommunicera med varandra. Detta främjar det sociala samspelet mellan barnen och de får förutsättningar för att uttrycka sina tankar, med både ord och kroppsspråk samtidigt som de får förutsättningar för att förstå sina kompisars kommunikation. Det sociala samspelet i sandlådan främjar även barnens kognitiva utveckling. Genom att lösa problem och kommunicera med sina kompisar utvecklar de sitt tänkande och problemlösningsförmåga.

Hos oss på Ekan vill vi att alla barn ska få förutsättningar för lärande. Att lära sig att fungera i grupp tillsammans med andra och att kunna kommunicera med andra är en viktig förutsättning för lärande. Vi vill att de med hjälp av leken i sandlådan ska utveckla socialt samspel. Även fin och grovmotorik tränas där. I leken får även barnen möjlighet att utveckla sin fantasi och föreställningsförmåga, vilket är viktigt för det fortsatta lärandet i skolåldern.

Denna planering kommer utgå ifrån den sociokulturella teorin från Lev Vygotskij. Enligt Säljö (2014) är den sociokulturella teorin när individer samspelar med varandra. Det handlar inte bara om att barnen lär sig av varandra utan miljön har en stor påverkan på barnens utveckling och lärande. Processen där barnen lär sig av varandra eller en pedagog kallas för den proximala utvecklingszonen, detta är en väsentlig del av den sociokulturella och en utgångspunkt i planeringen. Den är väsentlig för att barnen ska kunna inspireras vandra och hjälpa varandra. Det handlar även om att vi pedagoger ska kunna delge våra erfarenheter inom ämnet men även stötta barnen om det behövs och vägleda de i processen.

Källa: Säljö, Roger (2014). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. 3. Uppl. Lund: Studentlitteratur

Reflektion kommer att ske kontinuerligt med barnen under den dagliga verksamheten, men även under samlingar och med det enskilda barnet. Planeringen är till för hela barngruppen och den ska anpassas utifrån det enskilda barnets erfarenheter och förmågor.

Pedagogerna inne på Ekan ansvarar för genomförande och dokumentation.

Syftet med denna planering är att barnen ska få förutsättningar för att utveckla det sociala samspelet, kreativitet och fantasi samt förutsättningar för att utveckla sin problemlösningsförmåga.

Vi använder oss av det pedagogiska trädet som är en del av Dibbers koncept och som vi grundar vårt arbete i. I denna planering har vi valt att använda oss av en utav rötterna som är fysisk lek-och lärmiljö.

Den pedagogiska sandlådan

Matriser i planeringen

Uppgifter