Reportage

Dessa veckor skriver vi reportage. Vi har gått igenom grunderna och du ska skriva om ett möte med dig själv. Du är ca 30 år och kommer tillbaka till skolan för att intervjua dig själv som 15-åring. Du skriver din text i teams uppgifter.

Det är tufft att gå i skolan. Många prov och långa arbetsdagar. Vissa blir framgångsrika och vissa inte.

—   Men oavsett vad så kan du alltid lyckas om du bara har en dröm säger 15-åriga Klara i åttan.

 

 

 

Solen skiner och det är varmt vid skolans ingång. Tre elever passerar förbi i den stekheta värmen och går in i den stora skolan. Jag hör hur flera elever skrattar och fnittrar medans de springer på skolgården.

Skolan är stor och har en enorm fotbollsplan samt två stycken basketplaner på skolgården.

 Det går ungefär 350 elever på denna skola och en av dem ska jag träffa idag.

 

 

Jag har begett mig till Stora Sätra skolan för att träffa och intervjua Klara i 8C som är en snäll och kreativ tjej. Hon gillar att spela innebandy och måla på fritiden.

 

Dörren är trög men med lite kraft åker den upp. En bitter lukt av fotsvett ligger i luften när jag möts av ett gäng fotbollsspelare som tränger sig i dörröppningen.

Korridoren fylls av elever som har bråttom och små springer i den långa korridoren.

På korridorens sidor finns det flera bänkar där elever sitter och småpratar och på en av bänkarna sitter Klara och lyssnar på musik i hennes hörlurar.

Hon betraktar mig med en förvånad blick som sedan förvandlas till ett leende när jag går mot henne.

 

—    Hej! Jag heter Klara, vi kan gå in i personalrummet så vi får lugn och ro.

 

Ljudet från elever som springer och pratar i korridoren upphör när vi går in i personalrummet. Det är tyst och doftar stark kaffe när vi passerar några lärare som sitter och pratar i mun på varandra.

Vi sätter oss på en varsin stol. Jag ser att lampan i taket börjar blinka. Taklampan brusar när jag vrider försiktigt på glödlampan. Jag hör hur dem lärare som tidigare argumenterat med varandra börjar gå med långa steg ut till stökiga korridoren. Dörren öppnas och flera elever skriker och springer utanför. Jag böjer mig ner för att hämta frågorna i ryggsäcken. Med en smäll stängs dörren och det blir tyst igen.

 

—    Använd två ord för att beskriva dig själv, förklara sedan varför du valde just dessa ord.

 

Klara vrider sig i stolen och sätter sig med bena i kors.

 

—    Blyg och för snäll.

 

Hon tittar runt i personalrummet och fortsätter.

 

—    Jag har aldrig varit någon som gillar att stå ”i centrum” och jag har aldrig gillat att få uppmärksamhet vilket i slutändan gjort att jag känner mig blyg i vissa situationer säger Klara och tillägger, man ska alltid vara snäll men ibland är jag för snäll. Jag är fortfarande ödmjuk och snäll mot de människor som inte har hjärtat på rätt plats och jag vågar inte riktigt säga emot om jag vet att någon behandlar mig fel.

 

Jag nickar.

—    Jag tycker att du ska försöka att vara dig själv och följa dina drömmar även fast du kanske just nu inte känner att du har så många drömmar. Du ska absolut sluta umgås med folk som gör dig illa psykiskt och behålla din självkänsla eftersom då kommer du må mycket bättre.

 

Klara ser förstummat på mig med ett litet leende på läpparna. Lampan har slutat blinka när jag förbereder mig för att ställa min nästa fråga.

 

 

—    Vad brukar du göra på fritiden? Och varför gör du just det på fritiden?

 

—    Jag älskar konst. Jag går på en kurs varje tisdag där man får måla, rita och skapa, säger Klara och tar en konstpaus.

Jag gör detta på fritiden eftersom de är det ända jag tycker är intressant. Jag vill lära mig mer om konst och jag vill utvecklas i det.

 

—    Jag tycker att du ska fortsätta att gå på bildkursen eftersom dem är din dröm. Du ska alltid följa din dröm eftersom då kan du få det liv du vill ha. Du kan bli en konstnär. Men jag tycker inte att du ska fokusera så jätte mycket på alla prov, du behöver inte få ett A i alla ämnen för då kanske du tröttnar på att plugga när du kommer in på gymnasiet. Du behöver mest fokusera på din dröm eftersom den betyder mer för dig.

 

 

Hon nickar förstående mot mig.

Jag lägger i mina frågor i ryggsäcken och drar igen med dragkedjan.

 

—    Jag är färdig nu.

 

—    Redan? säger hon och tittar på mig med huvudet på sned.

 

 

Jag ställer mig upp och sträcker fram handen. Jag ser att hon förvånat ställer sig upp för att skaka hand med mig.

 

—    Trevligt att träffas och intervjua mig själv!

 

Jag hör hur hon skrattar åt min kommentar. Hon biter sig i läppen för att dämpa skrattet.

 

—    Trevligt att träffas säger hon och tar min hand.

 

 

Solen skiner fortfarande när jag går ut genom skolan. Eleverna på skolgården verkar ha gått in på sina lektioner eftersom det enda jag hör är fåglarna som visslar och vindens sus i träden.