Stavning - Klara svenskan åk 5 språklära

I svenska språket finns många språkljud som stavas på olika sätt beroende på var de används i ord. Språkljud som ng-ljudet, n-ljudet, m-ljudet, j-ljudet, tj-ljudet, sj-ljudet och ä-ljudet har specifika stavningsmönster som kan vara bra att känna till för att undvika vanliga stavfel. Genom att förstå hur dessa ljud stavas kan man lättare skriva korrekt och känna igen de olika ljudens stavningar i både korta och långa ord.

När vi är färdiga förväntas du ha kunskaper om :  Bli medveten om din egna stavning  Reflektera över stavningen och kunna bearbeta (rätta till den) Kunna boksavsljuden och hur de stavas ·

 

 

Undervisning och övningar: Vi arbetar i klara svenskan språklära Vi ser på filmer om stavning (skrivbolaget och grammatikbolaget) Vi gör övningar (gruppövningar och individuellt) Vi diskuterar i par och grupp ·          Begrepp: Låneord, dubbelteckning vokaler, lång vokal, kort vokal dubbelteckning, bokstavsljud, ng-ljudet, n-ljudet, m-ljudet, j-ljudet, tj-ljudet, sj-ljudet, ä-ljudet,

 

Examinationsformer:  Summativ bedömning: rättstavningsläxa med förhör  Formativ bedömning: Du är aktiv på lektioner och deltar i diskussioner ·

 

Uppgifter

Skillnad mellan lång/kort/hård/mjuk vokal

Skillnad mellan lång och kort vokal:

I svenska språket har vi både långa och korta vokaler, och skillnaden är främst hur länge vi håller ut ljudet.

Lång vokal: Uttalas längre, t.ex. i ordet "sol" (den första vokalen 'o' är lång).

Kort vokal: Uttalas kortare, t.ex. i ordet "soll" (den första vokalen 'o' är kort).

Hur stavningen skiljer sig:

Lång vokal följs oftast av en enkel konsonant: "sol", "båt", "bil".

Kort vokal följs oftast av dubbla konsonanter: "soll", "bått", "biff".

Skillnad på stavning beroende på hård och mjuk vokal:

Som nämnt tidigare påverkar hårda och mjuka vokaler uttalet av konsonanter, särskilt k, g, och sk. Det påverkar även ibland stavningen beroende på om vokalen är mjuk eller hård.

Exempel på stavningsskillnader:

K före hård vokal:

Hård vokal (a, o, u, å): "katt", "kula", "ko".

Stavningen bibehålls eftersom k-ljudet uttalas hårt ([k]).

K före mjuk vokal:

Mjuk vokal (e, i, y, ä, ö): "kille", "kyl", "kära".

Här används fortfarande bokstaven "k", men den uttalas som ett mjukt [tj].

G före hård vokal:

Hård vokal: "gås", "gud".

Stavningen bibehålls och uttalet av "g" är hårt ([g]).

G före mjuk vokal:

Mjuk vokal: "ge", "giraff", "gyllene".

Här blir "g" uttalat som ett mjukt [j].

Sk före hård vokal:

Hård vokal: "skola", "skål".

Här uttalas "sk" som [sk].

Sk före mjuk vokal:

Mjuk vokal: "sked", "skära", "skön".

Här uttalas "sk" som [sj].

Sammanfattning:

Lång vokal: Följs ofta av en enkel konsonant (t.ex. "sol").

Kort vokal: Följs ofta av en dubbel konsonant (t.ex. "soll").

Hårda vokaler (a, o, u, å) gör att konsonanterna uttalas hårt (k, g, sk).

Mjuka vokaler (e, i, y, ä, ö) gör att konsonanterna uttalas mjukt (tj, j, sj).