På västfronten intet nytt.

Jag är ung, jag är tjugo år gammal: men jag känner inget annat av livet än förtvivlan, döden, ångesten och det nära sambandet mellan de galnaste ytligheter och avgrunder av lidande. Jag ser hur människor drivs mot varandra och tigande, okunniga, dåraktiga, lydiga, oskyldiga låter döda sig. Jag ser hur världens skarpaste hjärnor uppfinner vapen och ord för att göra alltsammans ännu mer raffinerat och långvarigt. Och med mig kan alla människor av min ålder både här och på andra sidan, i hela världen, se allt detta, med mig upplever min generation allt detta. Vad ska våra förfäder svara när vi en gång står upp och träder fram för dem och fordrar räkenskap? Vad väntar de sig av oss när den tid kommer då det inte längre är krig? Under år var vår enda sysselsättning att döda – det var vårt första yrke i livet. Vår kunskap om livet inskränker sig till döden. Vad kommer att hända sedan? Och vad ska det bli av oss?

Citat ur boken "På västfronten intet nytt"