Innehåll - Fredriks skrivarskola

När du börjar med ett subjekt och samma subjekt har något ska du inte använda objektsformen “hans, hennes, deras”. Det ska du bara göra när subjektet och objektet är två olika saker eller personer.

Han funderade på hennes sista ord.

Hon tog upp hans plånbok.

Med andra ord, hon tar ju inte upp sin plånbok i det här fallet, utan hans. Men om det är hennes plånbok måste vi ändra.

Hon tog upp sin plånbok.

Siffror och förkortningar

Alla siffror under “13” skrivs ut. Alltså, ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, 13, 14, 15, 16, 17 o.s.v.

Undvik alla förkortningar i berättande texter. Använd dem inte helt enkelt.

Tempus

Alla verb har en tidsform och generellt kan man säga att du ska ha samma tidsform (tempus) genom hela stycket. Du kan byta tempus om du berättar om något som har hänt, eller gör en tillbakablick, eller har en dialog. Annars håller du dig till ett och samma tempus.

Han kom till dörren. Jag öppnar försiktigt. 👎

Kom är dåtid, öppnar nutid, därför blir meningen konstig. Skriv istället:

Han kom till dörren. Jag öppnade försiktigt. 👍

Däremot och inte (negationer och motsatser)

Jag sätter mig på den gråa bänken, egentligen skulle den ha varit blå men genom åren har den förlorat sin färg. Däremot har den inte fortfarande kvar sin bekvämlighet.

Ifall du skriver däremot antyder det motsatsen till det du skrivit innan. Och innan står det att bänken har förlorat sin färg, i stycket därefter står det att den inte har kvar sin bekvämlighet. Svårt att hänga med?

Ok, så här ser den korrekta meningen ut.

Jag sätter mig på den gråa bänken, egentligen skulle den ha varit blå men genom åren har den förlorat sin färg. Däremot har den fortfarande kvar sin bekvämlighet.

När jag använder “däremot” kan jag inte ha ordet “inte” med.

Ifall du vill berätta att bekvämligheten har försvunnit ska du använda “även”, men då måste meningen skrivas om.

“även bekvämligheten har försvunnit.”

Däremot innebär en motsats till det som har beskrivits innan. Är meningen innan positiv, måste det efter “däremot” vara negativ och vice-versa.

Att eller och?

Tycker du om glass och att gå på promenad?

Kanske tycker du bättre om att äta glass än att gå på promenad?

Att = ett ord som berättar vad det är du gillar eller gör.

Och = lägger till något.

Jag tycker om och gå på stan…. Här förklaras inte vad det är som jag tycker om och därför är meningen knasig. Jag måste använda “att” i det här fallet. → Jag tycker om att gå på stan.

Så. Och lägger till, att ger en riktning och förklaring om vad det är du gillar.

Särskrivning

Vad är egentligen regeln? Tja, det är svårt att förklara, vi måste snarare se vad som händer när vi särskriver.

Orkan fyllda - när två ord tydligt hör ihop och det kan bli lätt att läsa fel sak de sättas ihop. → orkanfyllda.

Ny startade firmor. Är det en ny som startade firmor? Nej, de är ju nystartade.

Du är jätte sjuk, Jättar har ju inget att göra med att vara sjuk väl? Däremot kan du vara jättesjuk.

I svenska språket tycker vi om att sätta ihop ord, är du tveksam är det oftast bättre att sätta ihop ord framför att sär skriva, ooooops, särskriva ska det ju vara, uppmärksamt!

Dubbla konsonanter eller enkla?

Är ljudet snabbt, ska det vara dubbla konsonanter, annars blir ordet “långsamt”.

Fundera på skillnaderna mellan:

Dubbel, dubel

Rubbel, rubel

Snygg, snyg.

Dryg, snygg

En konsonant → låååååångt vokalljud.

Dubbla konsonanter → snabbt vokalljud!

Rubel, långsam

Rubbel, SNABBT

Snygg, SNABBT

Dryg, seeeeeeeeegt.

Det är bara att lära sig.

De/Dem eller Dom

Alltid DE i början av en mening, DEM kommer oftast i slutet av meningen.

De är subjekt, dem objekt.

Ifall du kan byta ut dem till oss, ska det vara DEM. Kan du byta ut mot VI ska det vara DE.

Är du osäker får du använda DOM men då måste du göra det hela tiden i texten. Du ska också vara medveten om att läsare kan bli störda av användningen och passar inte i “officiella” texter. En korrekt användning av de eller dem visar att du behärskar grammatiken och är en säkrare skribent.

Passande ord

Vad är det för skillnad på “slår hål” och “tar hål”? “Bölar” du eller “gråter” du? Är stämningen “elektrisk” eller “förväntansfull”? Alla kan vara passande och alla kan vara opassande, allt beror på sammanhanget och stämningen DU vill skapa.

Ord har betydelse och olika innebörder. Vi associerar ord till olika typer av situationer, det är svårt att bemästra, lära sig och förstå, men genom att reflektera, läsa och fundera över våra ord kan vi lära oss en större variation och passande användning för vårt språk.

Ordlistan har olika beteckningar som visar i vilka sammanhang orden ofta används. Exempelvis:

vard. = vardaglig, ordet används i vardagliga sammanhang.

För en fullständig lista gå in här:

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/foerkortn.shtml

När du hittar ett ord och inte vet vad förkortningen innebär kan du gå in där, klicka sedan på sökfunktion (ctrl + F) så kan du lätt hitta förkortningen.

Prepositioner

Är det av vinden, i eller på bordet?

Prepositioner är alla små ord som berättar var saker är, eller vad saker beror på. Se nedan för i princip alla tänkbara prepositioner.

Saxat från www.satsdelar.se

Prepositioner som består av ett ord

Exempel på hur de används:

● I

● Bollen finns i lådan.

● på

● Saxen ligger på bordet.

● till

● Han sprang till Trelleborg.

● framför

● Stina står framför Pär.

● åt

● Muraren bar trettio tegelstenar åt gången.

● vid

● Vi rastade vid bäcken.

● ur

● Man utvinner bensin ur olja.

● om

● Vi frågade henne om vägen till Stockholm.

● mot

● Han sprang mot Trelleborg.

● av

● Kniven är gjord av stål.

● för

● Jag var vikarie för Sture igår.

● före

● Klassen kom tillbaka före läraren.

● genom

● Sture och Ulla gick genom tunneln.

● utan

● Ni kan inte resa utan Kalle.

● efter

● Det kom en lastbil efter oss på landsvägen.

● över

● Mattan ligger över fläcken på golvet.

● bakom

● Olle står bakom Nils och syns inte på fotot.

● under

● Hunden låg under bordet.

● från

● Hon gick från stranden och hit.

● bredvid

● Kajsa går bredvid Greta.

● mellan

● Kan du gå mellan bilarna?

● igenom

● Vi körde igenom tunneln.

Övningsuppgift

Skriv ner meningar med var och en av prepositionerna ovan.

Prepositioner som består av flera ord

Exempel på hur de används:

● i stället för

● I stället för bilen får du ta tåget.

● på grund av

● Han stängde affären på grund av bröllopet.

● med anledning av

● Med anledning av festen är ni lediga imorgon.

● för – sedan

● De gifte sig för många år sedan.

● för – skull

● De åkte till Gotland för hennes skull.

Övningsuppgift

Skriv ner meningar med var och en av prepositionerna ovan.

Prepositioner som står framför flera ord

● på

● Hon tänkte på att börja motionera.

● Frida funderade på vad hon skulle göra.

● Sture grubblar på vad han skall köpa.

● över

● Han funderade över att resa till Afrika.

● Hans tänkte noga över att börja studera.

● Håkan grubblar över sin framtid i företaget.

Konjunktioner (bindeord) exempel

"Konjunktioner" är ord som binder samman ord eller grupper av ord och beskriver förhållandet mellan dem.

Ordet konjunktion betydde från början "förening".

Konjunktioner är oböjliga ord, som man använder för att binda samman ord eller grupper av ord.

I vissa fall kan konjunktioner inleda meningar, men binder då ihop dessa med tidigare meningar.

Samordnande konjunktioner

Nedanstående är de vanligaste "samordnande konjunktionerna" i svenskan.

I satsläran kallas dessa ord för "bindeord". Bindeorden binder samman likadana satsdelar och satser. Se vårt arbete om satslära.

Exempel på hur de används:

● och

● Per och Stina åkte till Malmö.

● eller

● Greta eller Sture får laga middag.

● utan

● Per var inte sjuk utan trött.

● men

● Han gick ut men glömde att låsa dörren.

● för

● Nils sprang hem, för han ville möta henne.

● ty

● Olle var trött, ty han hade gått långt.

● samt

● Jag skall bada samt spela tennis.

● fast

● De kom till festen, fast det var sent.

● både – och

● Både Nils och Stina städade.

● varken – eller

● Berit kunde varken måla eller snickra.

● antingen – eller

● Antingen får du läsa eller sova.

● dels – dels

● Dels sprang han, dels gick han längs stranden.

● såväl – som

● Såväl Ylva som Ulla skulle till Sälen.

Övningsuppgift

Skriv ner meningar med varje konjunktion ovan.

Underordnande konjunktioner

De kallas ibland också för subjunktioner.

Nedanstående är de vanligaste "underordnande konjunktionerna" i svenskan.

I satsläran kallas dessa ord för "fogeord". Fogeorden inleder en bisats och binder samman den med huvudsatsen. Se vårt arbete om satslära.

Exempel på hur de används:

● så

● Olle skämtade, så alla skrattade.

● att

● Han ville gärna, att vi skulle hälsa på.

● så att

● Hon frös så att hon skakade.

● för att

● Stina gick till stranden för att bada.

● medan

● Medan Karl skalade potatis, dukade jag.

● Sture åkte till Göteborg, medan Berit väntade i Stockholm.

● då

● Jag kom hem, då programmet började.

● Nils gav mig en fin present, då jag fyllde år.

● fastän

● Bilen startade, fastän det var så kallt.

● därför att

● Vi gick hem, därför att festen var tråkig.

● om

● Jag kommer, om du lovar att vara snäll.

● ifall

● Ifall du ger mig pengar, kan jag handla.

● under det att

● Anna var flitig, under det att Lisa var lat.

● när

● När han kom hem, var det kallt i huset.

● innan

● Berit anlände från Stockholm, innan det blev mörkt.

● eftersom

● Eftersom Sture var i Spanien, höll vi festen själva.

● emedan

● Jag tog bussen till jobbet, emedan det regnade.

● sedan

● Sedan Berit hade åkt, körde jag in till stan för att handla.

● Ivar tvättade bilen, sedan barnen hade gått till skolan.

● som

● Sven kör som en galning.

● Hon är dubbelt så gammal som lillan.

● Karl jobbar som lärare.

● såsom

● Sven kör såsom en galning.

● Karl jobbar såsom lärare.

● som (tillsammans med ordet "just")

● Just som Bertil gick in i affären, ropade Ulla högt.

http://www.ordklasser.se/konjunktion.php

Konjunktioner exempel hur du gör

För att få flyt i texten använder vi konjunktioner, det berättar förhållandet mellan olika satser (meningar) och hjälper oss skapa bisatser.

Jag tittar på bokhyllan med böcker. Det är intressant med böcker. Mina favoritböcker är fantasy och deckare. Deckare är intressant när det händer spännande saker.

Titta på den gröna meningen, har inte den något att göra med den röda? Anledningen till att du säger att du tycker om böcker är ju för att du tittar på bokhandeln och tänker på det (det kan finnas fler orsaker och det bestämmer också konjunktionen). I det här fallet tänker jag binda ihop meningarna med OCH.

Jag tittar på bokhyllan med OCH DET FÅR MIG ATT TÄNKA PÅ ATT det är intressant med böcker.

Jag vill också binda ihop den orange meningen med röd och grön. I det här fallet använder jag DÄREMOT, för att jag vill berätta vilka typer av böcker jag tycker om, och det berättar jag ju för att jag har nämnt att jag har ett intresse, MEN jag tycker INTE OM ALLA BÖCKER. (Motsatsförhållande).

Däremot tycker jag inte om alla böcker utan föredrar fantasy och deckar.

Men det tar inte slut där! För nu ska jag binda ihop mening orange med blå! Och nu använder jag eftersom, på grund av att jag vill förklara VARFÖR

EFTERSOM det händer spännande saker och är intressant.

Jämför:

Jag tittar på bokhyllan med böcker. Det är intressant med böcker. Mina favoritböcker är fantasy och deckare. Deckare är intressant när det händer spännande saker.

Med

Jag tittar på bokhyllan med böcker OCH DET FÅR MIG ATT TÄNKA PÅ ATT det är intressant med böcker. Däremot tycker jag inte om alla böcker utan föredrar fantasy och deckare, EFTERSOM det händer spännande saker och är intressant.

Meningen blir mer utvecklad och du gör det tydligt hur texten binds ihop.

En eller ett? (Genus)

Gå in på länken nedan för att läsa mer: enkelt uttryckt finns det två genus i svenska -n och -t genus. Det bestämmer om det ska vara min eller mitt, din eller ditt, en eller ett.

http://www.ordklasser.se/substantivets-genus.php

Styckeindelning:

Blankrad eller indrag, inget annat. Blanda inte, är du osäker använd alltid blankrad.

👍

Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.

← BLANK RAD 👍 (HÄR SKA DET INTE VARA NÅGOT)

Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. 👍

2. 👎

Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.👎

Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.

👎

Referens vid bisats

Som förra kommentaren, du vill säga "säker på VAR han gick”, men du refererar tillbaka till säker på VAD, det gör att meningen inte går ihop och du måste upprepa dig.

När du radar upp saker måste allt kunna börja med samma ord,

säker på vad han gjorde, och (vad han) tyckte för den delen.

Men det är ju inte VAD HAN gick, utan VAR HAN gick, därför fungerar inte bisatsen.

Variera meningarna

Jag, jag, jag, det, det, det, den, den, den, han, hon. Märker du att dina meningar nästan alltid börjar med ett subjekt? Det kan bli jobbigt för läsaren, försök att vända på meningarna eller gestalta mer!

Jag antar att jag helt enkelt är hopplös. → Hopplösheten grep tag i mig.

Du kan vända och binda ihop!

Jag är helt förstörd. Jag sitter och gråter på mitt rum. → Förstörd låg jag i sängen och grät.

Dialog

TALSTRECK (-)

Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.

- Hej, rösten lät ihålig som att hon tänkte på något annat.

- Hej, är det något fel?

- Nej, korthuggna svar och det kändes som att jag sveptes in av is för varje ny stavelse hon tog, vad vill du? Jag är lite upptagen.

- Uhm, modet jag hade arbetat upp rann av mig likt svetten som samlades i handen som höll i telefonen.

- Du, alltså, avbröt hon mig innan jag hann säga något, det här fungerar inte. Om du måste säga något kan du väl skicka ett meddelande. Hej.

Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.

Citationstecken (“ “)

Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.

“Hej,” rösten lät ihålig som att hon tänkte på något annat.

“Hej, är det något fel?”

“Nej,” korthuggna svar och det kändes som att jag sveptes in av is för varje ny stavelse hon tog, “vad vill du? Jag är lite upptagen.”

“Uhm,” modet jag hade arbetat upp rann av mig likt svetten som samlades i handen som höll i telefonen.

“Du, alltså,” avbröt hon mig innan jag hann säga något, “det här fungerar inte. Om du måste säga något kan du väl skicka ett meddelande. Hej.”

Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.

Referera dialog,

när du berättar att du säger något (samma sak oavsett om du använder talstreck eller citationstecken).

Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.

“Hej,” rösten lät ihålig som att hon tänkte på något annat.

“Hej, är det något fel?”

“Nej,” korthuggna svar och det kändes som att jag sveptes in av is för varje ny stavelse hon tog, “vad vill du? Jag är lite upptagen.”

“Uhm,” modet jag hade arbetat upp rann av mig likt svetten som samlades i handen som höll i telefonen.

“Du, alltså,” avbröt hon mig innan jag hann säga något, “det här fungerar inte. Om du måste säga något kan du väl skicka ett meddelande. Hej.”

Jag började förklara att jag älskade henne och att hon var mitt allt, men hon hade redan lagt på. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke. Detta är ett stycke.

Här säger han inte ordagrant något utan istället får läsaren veta att han säger något. Då behöver jag inte använda talstreck eller citationstecken. Det använder du bara när du ska visa EXAKT vilka ord som kommer ur karaktärens mun.

Avancerad nivå

Citationstecken möjliggör det mest avancerade sättet att skriva dialog på. Det gör att du inte behöver göra stycken hela tiden och kan få med fler gestaltningar och beskrivningar. Titta noga på det här exemplet:

“Vi är döda, Phil”, sa David. “Det är därför. Spöken kan inte köpa cigaretter.”

Palmer såg på honom i flera sekunder och innan han brast ut i skratt såg David att Palmer inte bara trodde på honom - han hade vetat det hela tiden. “Jag har hört många ursäkter för att inte köpa cigaretter”, sa han, “men den här tar nog priset.”

“Phil…”

Inifrån: “Fisk till middag! Åh, herregud!”

“Ursäkta mig ungdomar”, sa Palmer. “Plikten kallar.” Och så försvann han. David vände sig mot Willa och trodde att hon skulle fråga honom vad annat han hade väntat sig, men Willa tittade på anslaget som var uppsatt vid trappan.

“Titta här sa hon”, sa hon. “Tala om vad du ser.”

Det är 4 personer som talar i det här utdraget och sex stycken.

Varje gång en ny person pratar eller att du som författare byter perspektiv så gör du nytt stycke med indrag. Använd inte blankrad! Då ser det nämligen ut så här….

“Vi är döda, Phil”, sa David. “Det är därför. Spöken kan inte köpa cigaretter.”

(2)Palmer såg på honom i flera sekunder och innan han brast ut i skratt såg David att Palmer inte bara trodde på honom - han hade vetat det hela tiden. “Jag har hört många ursäkter för att inte köpa cigaretter”, sa han, “men den här tar nog priset.”

“Phil…”

Inifrån: “Fisk till middag! Åh, herregud!”

“Ursäkta mig ungdomar”, sa Palmer. “Plikten kallar.” Och så försvann han. David vände sig mot Willa och trodde att hon skulle fråga honom vad annat han hade väntat sig, men Willa tittade på anslaget som var uppsatt vid trappan.

“Titta här sa hon”, sa hon. “Tala om vad du ser.”

- Stephen King

Det blir inte bra. Men det är en bra illustration.

Titta på andra stycket som jag har markerat med (2), det är här fördelen med den här typen att skriva dialog kommer in. Jag kan börja med beskriva innan karaktären pratar, hur han reagerar och vad han tänker och SEN skriva dialogen. Det är också mycket lättare att bryta dialogen för att föra in beskrivningar. Titta på exemplet nedan.

“Inte mer än vilken annan dag som helst, Rand”, sade Loial. Ogiern gick fortfarande bredvid sin häst, med den insvepta kistan på sadeln. Han drog till sig lika många blickar som dockorna. Det var till och med vissa som skrattade och applåderade åt honom, precis som de hade gjort åt dockorna.”Galldrian använder underhållning och festligheter för att hålla sina undersåtar lugna, är jag rädd. Det finns något som kallas Kungens Gåva, silver som lekare och musiker får för att uppträda här i Förporten. Nere vid floden hålls det hästkapplöpningar varje dag, också med kungens bistånd. Många nätter är det fyrverkerier också.” Det fanns avsmak i hans röst. “Äldsten Haman säger att Galldrian är en skamfläck.” Han insåg vad han hade sagt, blinkade och såg sig hastigt om för att se efter om någon av soldaterna hade hört det. Det verkade ingen av dem ha gjort.

“Fyrverkerier”, sade Hurin och nickade. “illuminatörerna har visst byggt sig ett….

- Robert Jordan, Tomans huvud s. 15

Hela första stycket är från Ogiern Loials perspektiv. I nästa stycke byter vi perspektiv och Hurin pratar. Varje karaktär som pratar “äger” sitt stycke. Det handlar om den karaktärens reaktioner, vad den ser och säger. Fördelen som vi ser här, till skillnad från talstreck är att vi kan skriva väldigt mycket runt om det som sägs. Händelser, beskrivningar och tankar kan existera samtidigt som dialogen i ett och samma stycke.

Inre monolog

Inre monolog, eller dialog som det också kallas, är inget annat än när karaktären pratar. Däremot ska du inte använda dig av talstreck (-) och inte heller citationstecken (“). För att göra det tydligare att karaktären tänker kan du istället göra det kursivt om nödvändigt.

Det räcker att bara skriva:

Varför gör han såhär, tänkte jag. Kan han inte bara tycka om mig som jag är? Jag vet att jag inte har de nyaste kläderna men det är väl ingen anledning att behandla mig som han gör.

Det jag har gjort är att inleda första meningen med de ord som karaktären tänker och sedan lägga till “tänkte jag”. Efter det kan jag fortsätta med min karaktärs tankar och till och med börja gestalta miljö eller karaktär. Det finns fler sätt att inleda inre monolog, se dokumentet inre monolog för det.

Gestaltning

Förhoppningsvis får jag tid att snart skriva min förklaring, tills vidare är den här länken grymt bra!

http://www.forfattartips.se/gestaltning.php

Meningsuppbyggnad, ordföljd. I rätt ordning - hur du bygger upp en mening rätt

Ibland blir en text svårläst för att man blandar beskrivning, med reaktion, eller händelse, för att sedan beskriva samma sak igen.

Tänk så här:

Varför beskriver vi något?

Jo, för att förstå var eller hur något är. Detta gör vi för att placera läsaren rätt i texten, och för att förstå VARFÖR något sker. Detta innebär att saker generellt sett behöver hålla ihop, det som hör ihop ska också skrivas i ordningen:

Beskrivning + händelse

ELLER

Händelse + beskrivning

INTE

Händelse + beskrivning + händelse + beskrivning av samma sak igen.

Exempel:

Jag sitter vid det fina, funktionella frukostbordet. Det är samma som vi hade sedan vi bodde i stan. Det var en av dom första möblerna pappa har köpt. Det är gjort av trä men inte målat, vilket gör det en aning mysigare. Sen är det ju väldans praktiskt när det kommer fler som hälsar på, för då kan man enkelt dra ut bordet så att det blir längre.

Problemet här är kopplingarna mellan meningarna, inga bindeord som leder oss som läsare till hur vi ska förhålla oss till meningen.

En direkt beskrivning bör fortsätta med beskrivningen av hur det är, titta på det röda i exemplet ovan.

Jag sitter vid det fina, funktionella frukostbordet. (1) Det är gjort av trä men inte målat, vilket gör det en aning mysigare. (2)

Men nu blir det lite hackigt! Låtom oss skapa en bisats och binda ihop meningarna!

Ta bort punkten, stryk “Det” i mening 2

Jag sitter vid det fina, funktionella frukostbordet (1) är gjort av trä men inte målat, vilket gör det en aning mysigare. (2)

Använd nu passande bindeord, och du kommer se att meningen blir tydligare!

Uppräkning - komma, komma och

“Nu kommer jag behöva se Alex kyssa och hångla med tjejer mitt framför näsan på mig.”

Den här meningen räknar upp två saker: “kyssa” och “hångla”, båda orden är beroende av “med tjejer”.

“Hångla med” fungerar bra, däremot fungerar inte “kyssa med”. Det beror på att uppräkning av verben inte kan bindas ihop med samma preposition.

Det skulle egentligen kunna stå:

Nu kommer jag behöva se Alex kyssa med tjejer.

Eller:

Nu kommer jag behöva se Alex hångla med tjejer.

(Eftersom vi alltid kan ta bort det som står i samband med ett “och”)

Det sista exemplet fungerar, det andra gör det inte. Därför måste vi se till att våra uppräkningar med och kan slutföras på samma sätt.

Så vad gör vi?

Skriver om, och då är alltid gestaltning bra, eller ta bort.

Tanken på att se Alex läppar mot en annan tjej gjorde mig galen, det borde vara mina, ingen annans!

Eller:

Nu kommer jag behöva se Alex hångla med tjejer mitt framför näsan på mig.

Hjälpverb

"Hjälpverb" är ord du använder tillsammans med ett huvudverb för att beskriva handlingen eller tillståndet i tiden, eller att det skedde på ett visst sätt.

Ett hjälpverb kan inte användas ensamt utan måste stå tillsammans med ett huvudverb. Annars förstår ingen vad du säger.

● Jag har simmat.

● Jag hade simmat.

● Jag ska / skall simma.

● Jag skulle simma.

● Jag kommer att simma.

Böjning (kongruens)

Böjning av adjektiven

Du ändrar form på (böjer) adjektiven, när du kommunicerar med andra människor.

Man kan böja adjektivet på två olika sätt: genom "kongruensböjningar" och genom att använda adjektivens olika böjningsformer, som finns i deras "komparationer".

Adjektivets kongruensböjning

"Kongruensböjning" är när man ändrar form på adjektivet (böjer det) för att det skall passa substantivet.

Exempel: Kan du kongruensböja ordet "fin"?

"Kongruensböjning" är också själva uppställningen av ett adjektivs olika böjningar för att passa substantivet.

Exempel: Läraren skrev upp kongruensböjningen på tavlan.

Exempel på olika kongruensböjningar av adjektiv

● Röd, rött, röda

● En röd bil körde just förbi.

● Han höll upp ett rött skynke.

● Ät inte röda karameller.

● Dyr, dyrt, dyra

● Var det en dyr vas?

● Kalaset blev dyrt.

● Det var dyra blommor du köpte.

● Fin, fint, fina

● Vilken fin hamster du har!

● Ulla fick ett fint skrivbord i present.

● Endast fina gäster fick komma in.

Kongruensböjningen av adjektivet påverkas av substantivets genus och numerus.

Se artikeln om substantivet genus och numerus.

● Maskulint substantiv i singular form:

● En lycklig man gick på gatan.

● Maskulint substantiv i plural form:

● Lyckliga män gick på gatan.

● Substantiv från t-genus i singular form:

● Ett vackert träd står på tomten.

● Feminint substantiv i singular form:

● En vacker kvinna tittade på utsikten.

● Feminint substantiv i plural form:

● Vackra kvinnor tittade på utsikten.

● Substantiv från n-genus i singular form:

● En röd bil körde fort.

● Substantiv från t-genus i singular form:

● Ett rött hus skall rivas.

● Substantiv från n-genus i plural form:

● Röda bilar körde fort.

● Maskulint substantiv i singular form:

● En snygg man gick på gatan.

● Substantiv från t-genus i singular form:

● Ett snyggt skrivbord står i rummet.

● Substantiv från t-genus i plural form:

● Snygga skrivbord står i rummet.

Talspråk

Då, så

Då - du kan i 99% av fallen (vetenskapligt bevisat) ersätta med när eller eftersom (att)

Så - i 99% av fallen är det ren utfyllnad, alltså onödigt, och du kan bara radera det.

Du vilja ha exemplar att bevisa? Sure.

Jag gick till skolan då det var prov.

Jag gick till skolan eftersom det var prov (den här meningen visar att personen troligtvis stannar hemma om det inte är prov, eller hade stannat hemma om det endast hade varit lektioner)

Jag gick till skolan när det var prov (Den här meningen skulle förvisso kunna tolkas som den förra, men sätter istället fokus på att det ÄR prov och inte att det är just på grund av det som personen går till skolan).

Därför är det viktigt att vara specifik med språket, skippa då om det inte är där för effekt.

Jag såg en film och den var så bra. I text kan vi inte höra betoningar som när vi pratar, därför är det ingen skillnad på den meningen och “jag såg en film och den var bra”.

Väva in miljö i handlingen (avancerat)

Ursprunglig

Jag vickar försiktigt på tårna som just nu upplever en mindre istid. När man kommer in i hallen till mitt hus är det en byrå, ett skoställ och klädhängare till höger. Jag tar av mig jackan och hänger den på en av galgarna. Till vänster är det en garderob med dragdörrar. På båda dragdörrarna är det heltäckande speglar. Medan jag knyter upp mina fotbollsskor uppfattar jag samma sak som förut. Som alla de senaste gångerna bakåt ungefär en månad i tiden. Leendet som en gång har varit fastklistrat på min mun är fortfarande försvunnet.

Okej, karaktären har kommit hem och som vanligt måste ni ha med miljö. Eleven har här slängt in miljön så att läsaren får en tydlig bild av hur det ser ut, nu är nästa steg att väva in den i handlingen så att den kommer omärkbart (ord?). Nåväl.

Jag vickar försiktigt på tårna som just nu upplever en mindre istid. När man kommer in i hallen till mitt hus är det en byrå, ett skoställ och klädhängare till höger. → Nu måste vi tänka, vad gör karaktären när han kommer in och ser som kan hjälpa oss att väva in det här? Vi hittar på att karaktären har en plånbok och ett par nycklar.

Trött och utmattad slänger jag nycklarna på byrån och ångrar mig genast när nycklarna sliter loss en del av den vita lacken.

Jag börjar med att berätta hur karaktären känner sig och hittar på en rörelse med ett föremål som reagerar med ett annat. På det sättet har jag VÄVT in miljön. Vi fortsätter.

Jag tar av mig jackan och hänger den på en av galgarna. Till vänster är det en garderob med dragdörrar. På båda dragdörrarna är det heltäckande speglar.

Vi är ju fria att hitta på vad vi vill, så jag bestämmer mig för att den här familjen hänger in sina saker i garderoben med dragdörrar som har heltäckande speglar. Tänk på att karaktären är trött, kanske till och med deprimerad, eller i alla fall ledsen. Så jackan borde kanske falla på golvet som han inte bryr sig om att ta upp och när han “drar” igen dörren kommer vi att veta hur garderoben öppnas, när han sedan ser sin bild i spegeln förstår vi att garderoben har heltäckande speglar. Låtom oss försöka få till det.

Dörrarna till garderoben känns tyngre än vanligt. Jag känner hur syran i musklerna drar till men tillslut lyckas jag skjuta dörren åt sidan. Mitt första försök att hänga upp jackan på galgen i garderoben misslyckas. Jag står en stund och ser på galgen som gungar av och an, utan jacka. Palla. Jag drar igen dörren som lämnar en glänta öppen där min röda jackärm sticker ut, speglarna på dörren visar en pojke som har muskler över hela kroppen. Jag ser in i mina egna ögon och ser sorg. Ögonen tunga och munnen ett streck.

Medan jag knyter upp mina fotbollsskor uppfattar jag samma sak som förut. Som alla de senaste gångerna bakåt ungefär en månad i tiden. Leendet som en gång har varit fastklistrat på min mun är fortfarande försvunnet.

Genom att fundera på hur karaktären känner sig och hitta på handlingar som karaktären gör kan du väva in miljön. Försök att visualisera, måla upp bilder. Det finns inga enkla lösningar utan det är bara att skriva om och försöka. Igen, och igen.

Satsschema

SUBJEKT + PREDIKAT + OBJEKT

Huvudsats

För att vi ska kunna prata om huvudsats måste vi förstå satsdelarna: Subjekt, predikat och objekt.

Subjekt: gör något (substantiv)

Predikat: Vad som sker (verb)

Objekt: Den som blir utsatt eller inte gör något (substantiv)

En huvudsats är alltså något som gör något.

Satsschemat ser därför ut så här:

Subjekt + predikat + objekt

Läraren rättar

Efter det sätter du punkt eller påbörjar en bisats.

Bisats

Förenklat:

Inget nytt händer, utvecklar bara huvudsatsen (röd)

Svarar på en fråga:

Jag spelar schack (varför då?) för att det är roligt.

Naturen är full av rödskiftande löv (något annat?) och fåglar som kvittrar.

Jag tycker om att gå ut på kvällen (någon speciell tid eller tillfälle?) NÄR det regnar (är det någon gång på kvällen du inte gör det?), men inte om det är blåsigt.

TÄNK PÅ BISATSINLEDANDE ORD.

Och, som, eftersom, på grund av att, när, men, för att,

Kamelen stannade vid den grönskande oasen som myllrade av liv.

Fiskar simmade runt i sötvattnet och hoppade upp ur vattnet emellanåt för att fånga spindlar eller insekter vid vattenytan.

Kamelen sänkte sin stora mule i vattnet för att dricka ur den svalkande sjön.

Kamelen sänkte sin stora mule i vattnet. Den drack ur den svalkande sjön.

Ibland simmade en fisk fram och bet kamelen i mulen.

Ibland simmade en fisk fram. Fisken bet kamelen i mulen.

Bisatsinledare

Och, som, eftersom, på grund av att, när, men, för att,

När du använder dessa ord påbörjar du en bisats och ska följa reglerna för hur en bisats görs.

En bisats börjar med ett predikat (verb).

Jag tycker om glass och kan äta upp den snabbt!

Jag spelar schack för att det regnar ute

Nisse spelar fotboll för att bli bra på det.

Inskjuten bisats (avancerad)

Läs meningen, du bör se att skribenten i det här fallet har skrivit en bisats med ordet “som”. Det används ofta för att göra en inskjuten bisats, det vill säga att du inte har bisatsen i slutet utan mitt i huvudsatsen.

Höga röster från grupper av ungdomar som druckit lite för mycket billig öl.

Här ser du en bisats med som, helt korrekt skriven. Om du tittar på huvudsatsen "Höga röster från grupper av ungdomar"" kan du se att det inte finns ett verb.

Läser vi hela meningen märker man att man väntar på något.

Det beror på att du har gjort en inskjutande bisats, dvs. du har brutit huvudsatsen för att berätta något med "som", men du fortsatte inte på huvudsatsen. Det blir tydligt om vi tar bort bisatsen "som druckit lite för mycket billig öl" för då blir meningen "Höga röster från grupper av ungdomar." Och det går ju inte.

Höga röster från grupper av ungdomar "vadå?"?

Vi behöver berätta vad subjektet “Höga röster” gör. De kan “höras” så vi kan avsluta med “hörs”.

Höga röster från grupper av ungdomar hörs. Lite tråkigt. Vi testar med “ekar” och lägger till “över torget”.

Höga röster från grupper av ungdomar ekar över torget.

Nu är meningen fullständig med ett predikat (verb), nu slänger vi in bisatsen där den var, som beskriver ungdomarna, och sätter dit kommatecken som markerar att det är en bisats och underlättar läsningen.

Höga röster från grupper av ungdomar, som druckit lite för mycket billig öl, ekade över torget.

Snabba bildfragment - att arbeta med ofullständiga meningar (avancerad)

Läs exemplet:

Han hade suttit ensam på en parkbänk när han fick syn på henne. Hennes gyllene lockar böljade långsamt i den svaga vinden. Även fast hon var mer än 10 meter ifrån honom kunde han skymta hur hennes gröna ögon glänste likt två stora smaragder i solskenet.

När vi läser den här meningen kan vi i andra meningen (fetstilt) se att skribenten försöker använda sig av ett stilistiskt knep som syftar till att skapa snabba bildfragment. Precis som vi kan se i en film när massa bilder klipps in och bara ger oss en snabb bild. Det skapar effekt, men för att det här stycket ska bli riktigt bra behöver vi fixa till meningen lite.

Okej, vi vill ge en snabb bild, det betyder att vi ska använda så kärnfulla, kraftfulla ord som möjligt i en så kort mening som möjligt. Vi ska också tänka att “Less is more” - det vill säga, vi tvingar läsaren att fylla ut det som vi medvetet utelämnar.

Gyllene lockar böljandes i vinden. Gröna ögon glistrandes i solskenet.

Efter detta måste vi hjälpa läsaren med att tillföra en REAKTION, gestalta karaktären och förklara hur han kände.

Allting är ju gyllene och vi har med sol, så ord som bländad, hänförd, förtrollad skulle kunna fungera i det här fallet.

Hänförd och bländad av flickans uppenbarelse satt han på bänken som förtrollad, oförmögen att röra sig, blicken fäst på flickan som passerade honom.

Vi testar och ser hur hela stycket förändras med allt ihopsatt.

Han hade suttit ensam på en parkbänk när han fick syn på henne. Gyllene lockar böljandes i vinden. Gröna ögon glistrandes i solskenet. Hänförd och bländad av flickans uppenbarelse satt han på bänken som förtrollad, oförmögen att röra sig, blicken fäst på flickan som passerade honom.

Vad vi har gjort är att börja direkt med attributet “lockar”, och “ögon” tillsammans med ett starkt predikat. Sedan har vi försökt beskriva reaktionen från karaktären till detta.

Svenska skrivarskola

Matriser i planeringen

Uppgifter