Delaktighet och kroppsuppfattning.

En planering för barn i åldern 1-2 där vi vill utöka självständighet och självsäkerhet i barnens egen förmåga att klara av enklare uppgifter. I detta har barnen även delaktighet i sitt eget lärande.

 

 

Var är vi?

Mun-, fin- och grovmotorik är något vi på förskolan tränar på hela tiden och behöver träna på oavsett ålder. Under de första åren kan fokuset behöva vara större. Med munmotorik kommer eventuellt språk; med finmotorik kommer viljan att konstruera och med grovmotorik kommer lek i rörelse.

Den tilldelade barngruppen fokuserar i nuläget framförallt på moment som förekommer i vardagen och vid rutinsituationer där svårigheter finns. Detta är bland annat på- och avklädning, tvätta händerna och att äta mat själv med sked alternativt gaffel. Men det största fokusområdet i denna planering är kroppsuppfattningen som tillkommer vid just mun-, fin- och grovmotorik.

Vi uppfattar att barnen finner detta intressant då de gärna försöker själv och klappar händerna när de klarar av det.

Vart ska vi?

Målet med denna planering är att barnen ska känna sig mer självständiga och självsäkra i sin egen förmåga att utföra enklare uppgifter. Där tillkommer saker som att tvätta händerna själv, samt på- och avklädning för att nämna några.

Hur gör vi?

Vi kommer att utforska skogen för att träna grovmotorik, samt genomföra munmotoriska ramsor och rörelselekar/sånger i grupp. Vi kommer även att använda bilder och tecken som stöd för att stimulera talet. 

Barnen kommer att ha möjlighet att välja gruppens namn som ett sätt att göra barnen delaktiga. Detta kommer ske med hjälp av bilder där barnen får välja en av två bilder. Vi kommer även att göra detta då barnen får välja vilken aktivitet de vill göra just idag. Den aktivitet som blir vald flest gånger blir även den aktivitet vi kommer att utföra. Det kan vara en aktivitet som vi pedagoger har valt, som att måla, men att barnen får välja om de vill måla på sina händer eller på sina fötter.

Hur blev det?

På- och avklädning

Det största fokuset under planeringens gång har varit att ha god tid på sig vid varje moment. För att på så vis ge varje barn förutsättningar till utveckling och lärande då detta skapar tillfälle för pedagogerna att se varje individ och dess behov. Det har skett mycket utevistelse och skogsutflykter där rutinerna innan utgång skapat tillfälle för undervisning vid hygiensituationer, så som toalettbesök, och påklädning. Detta gäller även när vi kommer in från vår utevistelse. Påklädningen har främjats av att vi har gjort detta tillsammans, i vår grupp på 9 barn, då de kan kolla på varandra och känna sig delaktiga i gruppen via denna aktivitet. Vi uppfattar det som att barn som inte redan klär på sig själv känner sig nyfiken på att försöka utforska detta då de mer självsäkra har kommit till det stadie då de upplever påklädning som något roligt och spännande då det är något de börjat bemästra. Detta föder även nyfikenhet hos övriga barn.  

Rörelsesånger och verkstad

Vi har använt oss av rörelsesånger på storbildsskärm som ett komplement då vi har haft "verkstad" som vår planerade aktivitet. På så vis har vi haft möjlighet att kunna fokusera på ett barn i taget under vår verkstads-aktivitet. För att finnas som stöd och pedagogisk vägledning. Vid dessa tillfällen har vi målat våra händer, fötter och målat självporträtt med hjälp av en spegel. Barnen har upplevts som glada och upprymda varje gång de får veta att vi ska måla. Däremot vill de gärna styra denna aktivitet och har fått möjlighet att ha egna tankar och idéer för att främja deras delaktighet. Att måla på händer tycktes vara mycket uppskattat då de gärna fortsatte med detta vid andra planerade verkstads-aktiviteter. Då vi målade självporträtt behövdes tydligare vägledning och det hade möjligen varit enklare att förstå uppgiften om vi hade målat ett tydligt självporträtt på ansvarig pedagog för att visa tydligare hur det kunde se ut på det vita pappret.

Skogen

Vid våra skogsutflykter har vi haft som rutin att gå en promenad längs bäcken och därefter vidare till vindskyddet för att ge kråkan fruktskal. Vi upplever att barnen uppskattar att vara vid bäcken då de gärna plaskar och använder pinnar för att upptäcka hur de flyter vidare medströms. De kan säga "titta is", eller "titta vitt", när det har blivit vitt skum i bäcken. De uppmärksammar även kottar och säger "ekorre". Detta började de göra då vi under en skogsutflykt samlade kottar för att få barnen att undersöka omgivningen. Genom promenaden till bäcken främjar vi även barnens grovmotorik. Vi upplever att barnen är nyfikna på att utvecklas i sin motorik då de gärna utmanar sig själv och väljer vägar med svårare terräng.