Självkänsla

Hur kan vi stärka barnens självkänsla så att de blir trygga individer som vill delta i gemensamma aktiviteter, kan prata inför grupp och vågar säga stopp?

Kartläggning av barngruppen

Vi har intervjuat barnen om vad de tycker om att göra och vilka kompisar de har, frågat dem om hur de känner i olika miljöer för att få reda på om de känner trygghet på förskolan. I vår kartläggning har vi sett att det är flera barn som inte vågar ta plats i barngruppen och andra barn som tar mycket plats och gärna vill ha stort inflytande i tex samlingssituationer och matsituationer. Vissa visar en oro genom att ha svårt att leka färdigt, de byter aktiviteter och har svårt att komma till ro i aktiviteter. De allra flesta barnen visar glädje när vi fortsätter med att skapa förutsättningar för rörelse i form av hinderbanor, dans, skogsutflykter, yoga och avslappning. Barnen visar intresse för det allra mesta som vi erbjuder i undervisningen! Hur kan vi då ytterligare stärka barnens självkänsla så att de känner sig trygga att delta i aktiviteterna i undervisningen?

Mål

• 18
  Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin identitet och känna trygghet i den samt medvetenhet om rätten till sin kroppsliga och personliga integritet,
• Lpfö 18
  Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla självständighet och tillit till sin egen förmåga.

Nedbrytning av valda läroplansmål

Detta är två stora mål som vi  arbetar medvetet mot i undervisningen och alla delar av dagen. För att se om vi strävar åt rätt håll har vi valt att titta på ett utvärderingsmoment i verksamheten. Vi har valt att titta på undervisningen i samlingen och har brutit ner målen till utvärderingskriterierna/delkomponenterna:

Att vilja delta i gemensamma aktiviteter på samlingen

Att våga prata inför grupp

Utveckla sin identitet genom att våga säga stopp

För att kunna mäta om vi hamnar där vi vill för att nå målen i vår undervisning har vi formulerat kännetecken. När vi ser att barnen utför dessa kännetecken vet vi att vi är på god väg mot målen.

Kännetecken för "att vilja delta i gemensamma aktiviteter":

Att barnet visar intresse för aktiviteten och vill stanna kvar i samlingen.

När barnet reagerar med positiva utrop och gester för/i aktiviteten.

Hittar sin plats i samlingen och visar med sitt kroppsspråk att här mår jag bra.

Att barnet deltar aktivt i aktiviteten genom att lyssna och genomföra.

Kännetecken för "våga prata inför grupp"

När barnet visar att det har någonting att säga, genom handuppräckning eller uttryckt önskemål till vuxen.

När barnet håller kvar "talpinnen" och delar med sig av sin åsikt för övriga genom tecken/kroppsspråk eller tal.

När barnet tydligt uttrycker sin egen åsikt och inte enbart samma som kompisar.

När barnet talar högt och tydligt så att de flesta hör.

När barnet vill visa upp sin bild/film för övriga gruppen.

När barnet vill berätta om sin bild/film för övriga gruppen.

När barnet lämnar sin plats efter uppmaning att utföra en uppgift i samlingen, tex gå fram till "tavlan" och räkna allas namnlappar.

Kännetecken för att "kunna säga stopp"

När barnet tittar vädjande på en vuxen och med hjälp kan säga stopp.

Att barnet tydligt visar "jag vill inte" med kroppen, miner eller tal.

Genomförande/Arbetsmetoder

För att skapa förutsättningar för alla att känna trygghet har vi delat in gruppen i två mindre grupper större delar av dagen. I "Professionell yrkesutövning i förskola, Kontinutet och förändring", L Rubenstein Reich, I Tallberg Boman, A-C Vallberg Roth, (s 28, 2017) belyser författarna problematiken som det innebär med större barngrupper och påvisar genom forskning av P Williams, S Scheridan, I Pramling Samuelsson (2016) att barn utvecklas och lär bättre i mindre grupper. Hur sammansättningen av grupperna ser ut kan också vara av betydelse beroende på vad syftet är.

I "Gör det jämställt-praktiskt jämställdhetsarbete i förskola, skola och fritidshem D Flato, M Hult (s 59, 2019) beskrivs olika sätt att komma till rätta med talutrymmet, som enligt forskningen pojkar fortfarande upptar en större del av, genom att tex dela in i grupper så att de som brukar vara tysta får vara i en egen grupp och därmed ha större möjlighet att ta plats medan de som tar mest plats får vara i egna grupper för att få större möjlighet att ge plats. Detta är något som vi tar med oss in i vårt förhållningsätt på Björken. Vidare menar D Flato och M Hult (s 68 2019) att det är bra att variera sina metoder för talutrymme i undervisningen samt lägga stort fokus på hur vi kan lyssna aktivt. De ger exempel på hur man kan använda sig av talstickor, glasspinnar, talföremål, rundor och smågrupper för att ge alla möjlighet att komma till tals. Viktigt är också att de belyser vikten av att alla ska få ges lika möjlighet till talutrymme men ingen ska tvingas till att prata mot sin vilja. I samlingar och vid matsituationer kommer vi därför att medvetet pröva olika sätt att fördela talutrymmet mellan barnen. Vi använder oss sedan tidigare av en "talsten" i form av ett hjärta som skickas runt i samlingen där barnen väljer om/hur mycket de vill säga. Vi tänker att vi vill uppmuntra till att våga tala inför grupp och siktar på att visa nyfikenhet för saker som barnen känner sig trygga med, tex säga sitt namn, sin favortifärg eller någon maträtt de tycker om.

För att stärka barnens självkänsla och att de tex ska våga pröva nya saker, vilja "kunna själv" och våga prata inför grupp är det viktigt att vi skiljer på person och prestation i vårt bemötande med barnen. Att se och bekräfta barnen är för oss en självklarhet i vår yrkesprofession men vi behöver vara noggranna med vad/hur vi bekräftar. Vi vill undvika att skapa en "duktighetssjuka" där vi berömmer barnen för prestation eller för sitt yttre, tex "vad duktig du är" eller "vad fint du har ritat". D Flato, M Hult (s 67, 2019) beskriver skillnaden det ger barnet om vi istället bygger självkänslan på annat än prestation, att vi kan undvika att ge barnen prestationsångest och de kan istället veta att det inte gör någonting om de inte alltid presterar på topp, de är bra ändå! Vi måste tänka på att inte värderar barnen och ställa frågor utifrån vad de gjort, tex "Hur känns det i kroppen när du klättrar i trädet" eller "jag ser att du har byggt ett slott, vem ska bo där?" För att vi ska nå våra mål att barnen ska få möjlighet att utveckla sin identitet och känna trygghet i den samt utveckla självständighet är det för oss en förutsättning att vi tillämpar ett sådant förhållningsätt i alla aktiviteter och genom hela dagen, alla dagar på förskolan.

En metod som vi gärna använder oss av i genomförandet är skapandet av bilder och filmer med greenscreenteknik. Vi ser att barnen tycker att det är spännande och vi har möjlighet att skapa förutsättningar att utveckla så många olika kompetenser med hjälp av greenscreen. Vi finner olika miljöer som vi vill försätta oss i och barnen är själva med och bestämmer, de är sina egna regissörer och väljer själva om de vill visa upp sina filmer/bilder för kompisar. Detta ser vi som en givande metod för att sträva mot målen.

"Go-kompis" är en del av detta arbete där vi uppmärksammar barnens hjälpsamma handlingar och fina bemötande. Vi tar en bild, barnet sätter ord på sin handling, väljer färger osv och sen sätter vi upp bilden på våran "Go-kompis"-vägg. Vi visar dem i samlingen för alla för alla barn (om barnet vill) och det dokumenteras även på Unikum så att vårdnadshavare och barn tillsammans kan titta och reflektera över det hemma. Detta ges ett stort utrymme och fokus för att sprida goda handlingar, stärkt självkänsla och en vilja att hjälpa andra. Denna gången väljer vi dock att titta lite extra på hur vi kan sträva mot målen i just undervisningssituationen på samlingen men det betyder inte att vi inte strävar mot samma mål under resten av dagen och i andra undervisningssituationer. Go-kompis är ett sätt och vi nämner några till men det finns många fler exempel som vi väljer att inte redovisa i denna planeringen. Det skulle bli ett alldeles för omfattande arbete att följa upp och utvärdera alla delar i detalj.

För att få en uppfattning om hur barnen upplever sin situation på förskolan har vi ett tidigt skede intervjuat barnen. Vi ställer frågor om kompisar, känslor och trygghet för att försöka kartlägga om det finns platser/personer som skapar en otrygghet hos barnen. Det försvårar att utveckla sin identitet och utveckla självständighet om det finns en oro och en osäkerhet hos barnet i vår miljö, därför vill vi försöka ta reda på om det finns möjlighet att utveckla miljön till att bli tryggare så att utveckling kan möjliggöras.

Vi upplever att barnen på Björken tycker om att delta på våra morgonmöten, samlingar innan lunch och även vilan efter lunch. Vi ser en nyfikenhet och glädje i deras uttryck och vi vill förstås fortsätta att fånga barnens intressen så att vi kan skapa förutsättningar för barnen att utveckla sin identitet och känna trygghet i den samt utveckla tillit till sin egen förmåga. Som nämnt ovan visar barnen glädje när vi genomför varierade rörelseaktiviteter och det kommer vi att fortsätta med på samlingarna. Dans, tabata, yoga och avslappning är metoder som vi anser kan leda till målen. ”Att röra sig och ha koll på grovmotoriken har stor betydelse, inte bara för den fysiska hälsan. Forskning visar att det också påverkar sådant som inlärning, koncentration, självförtroende och självbild”, går att läsa redan13 September 2011, i tidningen Förskolan. Det kommer mer och mer forskning på vikten av barns fysiska rörelse för hälsan, inlärningen och välmåendet, så det är någonting som vi verkligen vill fortsätta att använda oss av i undervisningen, inte minst i strävan mot målen att utveckla tillit till sin egen förmåga och i att utveckla sin identitet och känna trygghet i den.

För att skapa trygghet har vi valt att ge barnen fast platser på samlingarna, en namnlapp på golvet visar var de ska sitta. Vi har försökt att se till varje individs behov och förutsättningar i placerandet av namnen och vi utvärderar kontinuerligt för att få syn på om det finns förbättringar att göra vad gäller barnens platser.

Vi väljer också att hålla samling varje dag och vid samma tid då rutiner skapar trygghet på förskolan. Även innehållet är liknande från dag till dag så att barnen ska veta vad som väntar dem, vi undviker överraskningsmoment. På samlingen försöker vi att se varje barn bland annat genom att sätta upp deras namnlapp och titta dem i ögonen och säga "hej". 

I vårt förhållningssätt försöker vi att undvika att förstärka normer och arbetar på ett normkreativt sätt i bemötandet. Det finns inte rätt och fel, det finns olika. Alla är vi olika och det ser vi som en tillgång. I "Normkreativitet i förskolan", K. Salmson, J. Ivarsson (s31, 2015) beskrivs att ett av målen man når genom ett normkreativt förhållningssätt är just att ge alla barn en god självkänsla. "Med god självkänsla minskar behovet för barnet av att bygga snäva normer. Eftersom tryggheten finns i barnet behöver barnen inte vakta varandra." Vi vill vidga normerna och komma bort ifrån idén om "normal" och onormal" och därmed motverka diskriminering så att alla barn kan känna tillit till sin egen förmåga och våga säga sin mening utan att tex bli skrattad åt.

Att vi pedagoger har en tydlighet i vem som gör vad på samlingen är en förutsättning för att vi ska kunna skapa förutsättningar för utveckling mot målen. Vem håller i aktiviteten, vem som dokumenterar och behöver en vuxen vara nära några barn? De här frågorna ser vi över och utvärderar. Vi siktar på att filma samlingen för att få syn på var vi befinner oss i dagsläget och hur vi kan utveckla undervisningen.

I unikum kommer vi att skapa personliga lärloggsinlägg till barnen när vi ser att de utför kännetecknen. På det sättet kommer vi att kunna följa barnens utveckling samtidigt som det blir tydligt för oss om vi når målen med undervisningen.

Läroplanskopplingar

Läroplan

• sin identitet och känna trygghet i den samt medvetenhet om rätten till sin kroppsliga och personliga integritet,
• självständighet och tillit till sin egen förmåga,