Planering tovning av ull

Arbetsområdet innehåller bla tovning av ull.

Om tovning.

 

Bra att veta

Att det går att tova ull beror på att ullfibrerna har små epidermisfjäll som kan haka i varandra. Dessa fjäll är vända mot fiberns (ullstråets) topp. När fibrerna ligger åt samma håll (som de gör på fåret) händer inte så mycket, men när fibrerna ligger åt olika håll kan fjällen haka i varandra. Det är just denna egenskap man utnyttjar när man tovar. Tovning går helt enkelt ut på att man på olika sätt bearbetar ullen så att fibrerna vandrar in emellan varandra och fjällen hakar i varandra, så att man får en sammanhängande filt av ull.

Ull från olika fårraser har olika tovningsegenskaper. Våra nordiska lantraser har generellt sett ull som är lätt att tova, medan ull från utlänska köttraser är svårare att tova och lämpar sig bättre till t.ex. stoppningsull.

Våttovning

Våttovning är det traditionella sättet att tova på och som namnet antyder så jobbar man då med blöt ull. I princip går det till så här:

1) Ullen (oftast kardad) läggs ut i flera lager ovanpå varandra med fibrerna i olika riktningar. Huvudregeln är att flera tunna lager är bättre än färre och tjocka, just för att få en hög andel korsande fibrer (i motsats till fibrer i samma riktning).

2) Ullen blöts ned och man pressar försiktigt ut luften så att fibrerna får kontakt och all ull blir genomfuktig. Varmt vatten och såpa/tvål (som är basiskt) öppnar upp fjällen och underlättar tovningen.

3) Fibrerna gnuggas mot varandra, först försiktigt och sedan mer hårdhänt, tills ullen börjar hänga samman och bilda filt.

4) Filten bearbetas mer och mer hårdhänt, för att få den att krympa på bredden och längden och bli tätare/tjockare. Detta steg kallas ofta för valkning.

5) Om man har använt såpa/tvål är det viktigt att skölja ur det tovade alstret ordentligt. Det kan gärna ligga i kallt vatten någon timme med en skvätt ättika (eller något annat surt) som neutraliserar det basiska och sluter fjällen på fibrerna.

I norden har vi traditionellt tovat med såpvatten och bearbetat ullen på en tovningsbräda (en gammaldags tvättbräda eller en särskild tovningsbräda av trä). Man tovade antingen platta stycken som sedan kunde klippas och sys ihop till kläder, eller så arbetade man fram runda föremål utan sömmar.

I Asien och Turkiet har man istället tovat stora stycken (till t.ex. mongoliska tält och mattor) genom rullning. Den utlagda och blötta ullen rullas då upp på eller i ett stödjande material och rullas sedan. Mindre rullar kan rullas med handkraft och större kan dras längs marken.

 Ullens egenskaper

Ullen är fårets naturliga skydd mot regn, blåst, kyla nedtill - 20°C och värme upptill + 30°C.  Det är naturens egna fantastiska råmaterial och har används av människan sedan 5000 år tillbaka på grund av sina funktionella egenskaper. Ullen skyddar nämligen även människan oavsett klimat, då ullfiberns naturliga krusighet gör att den kan behålla luft. Därmed blir ullen termostatiskt och icke-ledande av de yttre temperaturerna. Här i norden tänker vi främst på hur värmande ullen kan vara, men dessa termostatiska egenskaper nyttjas tvärtom i länder nära ekvatorn där ullkläderna skyddar från värmen.

 

NÅGRA AV DE FUNKTIONER SOM UTMÄRKER ULL:

• Ullmaterial kan suga upp fukt motsvarande 30% av sin torra vikt utan att de värmande egenskaperna påverkas eller upplevs våt mot huden. 

• Ull innehåller fettet lanolin, som gör ullen till viss mån vattenavstötande. Lanolinet bidrar även till att ullmaterialet är självrenande, bakteriehämmande och inte behöver tvättas så ofta.

• Ullen stöter bort främmande ämnen och på så vis även fläckar. 

• Ullplagg tillåter huden att andas och luktar sällan svett efter användning. Eventuella lukter försvinner efter vädring i fuktigt väder.

• Ull är svårantändlig och är därför naturligt flamskyddat.

• Ull är 100% förnyelsebar och naturligt nedbrytbar utan att skada naturen.

• Ullfibern minns sitt senaste våta tillstånd. Därför är det tacksamt att forma ullplagget när det är blött; dra och sträck försiktigt eller "blocka" plagget med nålar på exemplevis en träningsmatta

 

 Fakta

I genomsnitt förbrukar varje svensk 10 kg kläder per år. 90% av detta importeras och består mestadels av bomull. Bomullen står för nära hälften av världens textilproduktion. Den konventionella odlingen är en rejäl miljöbov. Kemikalier som används i produktionen förgiftar både miljö och arbetare. Samtidigt går det åt stora mängder vatten: 20 000 liter för att tillverka 1 kg bomull, vilket är ungefär en tröja och ett par byxor.

 

Fair-trade = gott liv även för producenterna

Bättre kvalitet, som ger kläderna en längre livstid, ger mer tid för annat än konsumtion. Miljövänliga val ger friskt vatten, levande produktiv matjord och biologisk mångfald där produkter produceras och ger hälsosamma liv för människor som lever nu och en möjlighet för kommande generationer att få ett gott liv.

 

Ullens egenskaper

Ull är en färskvara. Helst ska den inte vara äldre än sex månader när man bereder den. Den håller sig dock upp till ett år. Ull tillverkas med låg energiförbrukning, utomhus eller i enkla byggnader. Den är lättförädlad, självfiltbar, lättfärgad och mottaglig för speciella behandlingar, och lätt att blanda med andra fibrer. För den svenska ullen kan det sägas att den är utprovad, allergitestad, giftfri, neutral, hudvänlig och motverkar trycksår samt befrämjar spädbarnstillväxt. Den är vidare luftig, elastisk, böjlig, ljudabsorberande, brandsäker, värmeutjämnande, fuktutjämnande, vattenavvisande, smutsavvisande och motverkar dålig lukt och statisk elektricitet. Den är lätt att få ren och skrynklar inte. Den är dessutom tålig, hållbar och motståndskraftig mot mikroorganismer. Ull är 100% biologiskt nedbrytbar. Ull är det enda textilfiber som provats direkt mot huden i två och en halv miljoner år.

 

 

 

Läroplanskopplingar

Centralt innehåll

• Olika material och hur de produceras utifrån ett hållbarhetsperspektiv.