GÄSSUppfödning av stekgås är den enda som förekommer i vårt land. Tvångsmatning av gäss för att producera överfettade levrar är otillåtet i Sverige. Gåsblod används i svartsoppa. Dun och fjädrar samt gåsfett var viktiga produkter tidigare.FORTPLANTNINGTamgäss lever i livslånga familjeförhållanden med upp till 4-5 honor per hane. Värpningen börjar i februari-mars beroende på klimatet och pågår i upp till 3 månader. Antalet ägg per hona varierar från 20-30 upp till 60 om äggen tas bort varje dag. Ligger äggen kvar börjar honan ruva när hon värpt 10-12 ägg. Med ljusstyrning kan gäss lockas att värpa en ny serie ägg på hösten men då finns ingen efterfrågan på gässlingar. Betäckningen sker bäst men inte nödvändigtvis i vatten. Avelsgäss behålls i produktion 5-6 år.INTENSIV UPPFÖDNING MED HUVUDSAKLIGEN KRAFTFODERBete, grönfoder eller hö används som komplement. Slakten sker vid 16-18 veckors ålder efter det att de nya fjädrarna vuxit ut så mycket att det inte blir piggar kvar på slaktkroppen. Levande vikt vid slakt är drygt 7 kg och slaktvikten 4-5 kg, de blir då jämnstora med måttlig fettansättning.Gässens naturliga värpning utnyttjas och uppfödningen sker utomhus under sommarhalvåret efter ca 3 veckor inomhus.UPPFÖDNING PÅ BETE OCH SENARE SLAKTI mindre besättningar kan man ge bete, grönsaksavfall, betblast m m. Efter de första veckorna med proteinrikt foder kan gässen livnära sig på enbart grovfoder men de växer sakta, slaktkroppen kan bli outvecklad och man kan tvingas sätta in dyrbar slutgödning som ger stor fettansättning. Resultatet blir bättre om man kompletterar grovfodret med kraftfoderblandning typ tillväxtfoder i små mängder så att gässen äter ordentligt av bete. Slaktkroppen får då största möjliga muskelutveckling, med måttlig fettansättning. Om gåsbetet är av bra kvalitet och nytt foder erbjuds varje dag kan gäss omsätta bete i kött mer effektivt än andra djur.GÄSSEN VÄRPER DÅLIGTSkånegåsen värper endast 15-20 ägg per säsong. Den italienska gåsen producerar upp emot 60 ägg per säsong. Därför används gärna italienska honor för värpningen och en tyngre skånegåsras som fader för bättre tillväxt hos gässlingarna. Salmonellarisken försvårar import av avelsmaterial.DOMESTICERINGVåra tamgäss härstammar från grågåsen. Gäss har hållits som husdjur i Norden i ca 4000 år (stenåldern). Domesticeringen har medfört högre kroppsvikt och minskad flygförmåga samt ökad äggproduktion. Många raser är fortfarande grå men vita föredras då den ger en vackrare slaktkropp.

gäss

ANKORAnkhanen kalles för ankdrake,(andrik eller ankbonde).ungarna ällingar. En ankdrake klarar 5-6 honor. Befruktningen sker bäst när djuren simmar. Ankorna kan värpa oberoende av årstid om de styrs av ljusprogram och värper då ca 200 ägg.SLAKTANKOR FÖDS UPP I RASTGÅRDUppfödning av slaktanka har en liten omfattning i Sverige. Efter första tre veckorna hålls djuren utomhus ni rastgårdar. Ankorna föds upp på en komplett kraftfoderblandning och slaktas vid knappt 8 veckors ålder före fjäderömsningen. Levande vikt är då 3,8 kg och slaktvikten 2,8 kg. Avelsarbetet bedrivs av uppfödarna p g a salmonellasmitta.Hobbyuppfödning av ankor sker ofta på bete med slakt vid 13 veckor eller senare. Djuren äter växtdelar, maskar och larver men de måste också få kraftfoder.Anka är en tamform av gräsand som kom till Sverige först på 1400-talet. Raser med vit fjäderdräkt är mer lämplig som stekanka, vanligen de storväxta raserna. Avelsankornas värpförmåga ökas med inkorsning av raser som används för äggproduktion i vissa länder. I hobbyuppfödning förekommer många olika färgade raser.

ankor

KALKONERKalkonuppfödning liknar intensiv uppfödning av slaktkyckling. De tidigare raserna har ersatts av märkesdjur. Befruktningen sker genom insemination eftersom tupplinjens djur är 3-4 gånger så tunga som hönslinjen. Den nuvarande typen av kalkon är mer snabbväxande och har framför allt ett kraftigare bröstparti och tidigare slaktmognad än tidigare.SMÅKALKONER ANPASSADE TILL KONSUMENTENS ÖNSKEMÅLProduktionen är huvudsakligen inriktad på minikalkon om högst 3,5 kg slaktad vikt. Tupparna är då ca 60 dagar och hönorna ca 72. Produkten lämpar sig att steka hel och är mest efterfrågad. Marknaden ökar för styckad stor kalkon, benfritt kalkonkött och charkuterivarorDe som föder upp stor kalkon har ofta satsat på gårdsförsäljning och slaktar tupparna vid 18-20 kg levande vikt vid över 17 veckors ålder. Hönorna slaktas som minikalkon.FORTPLANTNINGKalkoner blir könsmogna vid ca 30 veckors ålder. Hönan kan lägga 100-120 ägg om året. Ett normalt resultat är 75-90 kycklingar från en höna under ca 6 månader. Hönorna behålls endast en säsong. Vid naturlig parning klarar en tupp 8-12 hönor. Är hönorna för få kan de skadas av alltför täta och hårdföra parningar, ofta måste deras ryggar skyddas med en lädersadel. I kalkonavel med hybrider är insemination enda möjligheten.KALKONKYCKLINGAR ÄR MYCKET ÖMTÅLIGAKalkonkycklingar är mycket ömtåliga och ställer störa krav på skötsel och byggnader. Kycklingarna är nästan blinda första tiden, de är dessutom lättskrämda och kan tränga ihop sig och kvävas vid minsta ovana ljud eller rörelse. största delen av kalkonuppfödningen sker i stor skala hos ett litet antal uppfödare på kontrakt med slakterier. Hobbyuppfödning av kalkoner på bete förekommer också. Som foder används färdiga blandningar med olika fallande proteinhalt s k fasfoder. Foderförbrukningen är ca 2 kg per kg tillväxt för tupparna och 2,3-2-4 för hönorna.Bronskalkon är en mindre ras med naturlig parning. BUT är enda kalkonmärket i Sverige.ANDRA FÅGLARVildand, myskanka, pärlhöns, tamduvor, vaktel

kalkoner

Hönans utfodringHönsens behov av näring liknar de andra husdjurens.Det går åt en hel del energi för att hönsen ska leva, växa och för äggproduktionen. Protein, kolhydrater och fett ger den energi som behövs.Hönan behöver speciellt mycket av protein och kalk för att varje dag kunna bilda ett stort ägg med ett starkt skal.Hönsen är allätare och mår bäst av en allsidig sammansatt foderstat.Spannmål (havre, korn, vete) kan täcka mycket av energibehovet. Ärter kan ge extra protein. Krossat snäckskal (fri tillgång) tillgodoser det stora kalkbehovet. Höns ska ha fri tillgång på vatten.Matrester kan man ge, och rens från trädgården kan också ge tillskott i fodret.Det är lämpligt att kontrollera hönsens hälsa i samband med utfodring, äggplockning och rengöring

hönans utfodring

VÄRPHÖNSDe flesta värphöns föds upp av specialiserade företag och levereras till äggproducenterna so värpfärdiga unghöns vid 16 veckors ålder. De kan även köpas in som dagsgamla kycklingar. Hönorna utfodras från 18-19 veckors ålder med komplett värpfoder. Höns är allätare och har behov av fullvärdigt protein. Går de fritt ute finner de en del av sin näring i växter , maskar och andra smådjur. Tillgång på kalcium är viktigt för skalkvaliteten. Grus kan behövas för finfördelningen i muskelmagen (spannmålskärnor speciellt).På 50-talet kom system med burar för värphöns. De ökade produktionen, minskade sjukdomar och underlättade arbetet med utfodring, utgödsling och ägginsamling. De begränsar hönsens naturliga beteende och är nu förbjudna.Hönorna ska enligt lagen ha tillgång till sittpinne, värprede och sandbad för att kunna bete sig naturligt.Golvhållning kräver mer arbete. Det är viktigt att alla höns lätt kan komma åt foder, vatten, strö, pinnar, och reden så även de svaga mår bra. Höns har en strikt rangordning där den starkaste har företräde. Är gruppen stor är det viktigt att de inte konkurrerar om resurserna så att bråk uppstår.Problem med fjäderplockning och kannibalism förekommer. Brister kan utlösa hackningen.För att motverka allt för stora ägg och sämre skalkvalitet begränsas värptiden till ca 15 månader. Längre värptid ger sämre ekonomi. Värpningen påverkas av antalet ljustimmar genom förändringar i ljustidens längd. Genom att gradvis öka antalet ljustimmar per dygn vid 20 veckors ålder till max 12-18 timmar blir produktionen största möjliga.Producentpriset på ägg beror på kvaliteten vilken bestäms av äggstorlek, skalkvalitet, ev blodfläckar i ägget och luftblåsans storlek.

värphöns

HÖNANDe andra lantbruksdjuren är däggdjur. Det betyder att de föder levande ungar som under sin första levnadstid diar mjölk från sin mamma. Fåglar föder inte levande ungar, de lägger ägg som de sedan ruvar.Fåglar som är människans husdjur kallas fjäderfä och dit räknas hönsen. Hönsen är viktiga husdjur i många delar av världen.Hönan värper ett ägg nästan varje dag under en veckas tid. Därefter börjar hon ruva sina ägg. Det betyder att hon värmer och fuktar äggen under sin kropp. Hon ligger på äggen. Det gör hon i tre veckor.Sedan kläcks de. Kycklingen hackar själv hål i äggskalet. De nykläckta kycklingarna är mycket välutvecklade och klarar att söka sin egen föda.Hönsen kan flyga endast korta sträckor. På natten vill de sitta högt uppflugna på t ex en gren eller en sittpinne inne i hönshuset.Hönans kropp skiljer sig från däggdjurens. Höns har en ficka på foderstrupen som kallas kräva. Den används till att lagra födan i. muskelmagen har till uppgift att mala sönder fodret med hjälp av små stenar som djuret tidigare svalt. Den näring som finns i fodret och nsom kan utnyttjas tas upp av tarmarna. Höns har två blindtarmar, där sker det en jäsning av fodret med hjälp av bakterier.Hönsen har ingen urinblåsa, ingen ändtarm och inga synliga yttre könsorgan. Avföring och urin samlas i en behållare som kallas kloak. I kloaken mynnar slidan hos hönan och sädesledaren hos tuppen.På stjärtens ovansida har hönsen en körtel som bildar olja. Med hjälp av näbben gnider fågeln in oljan i sin fjäderdräkt.

hönan

FjäderfänHöns kalkoner gäss ankorFör 2000 år sedan kom tamhönsen hit.Fåglar är inte däggdjur. De föder inte levande ungar. De har ingen livmoder där ungen utvecklas inne i mammans kropp. Fåglar lägger ägg.Ej förädlade hönsraser värper i regel på våren. När redet är fullt vill de ruva (ligga på äggen och värma dem) det är en instinkt. Efter ca 21 dygn kläcks äggen av kycklingen som själv har sönder skalet och tar sig ut. Om man plockar undan äggen kan man lura hönan att lägga fler ägg än de annars skulle göra. Den period hönan kan värpa kan förlängas med artificiellt ljus och klimatreglering. Samtidigt påverkas ruvlusten (den minskar, eller försvinner helt). Hönan som vill ruva ligger och trycker i redet och har ett skrockande läte. Hönsäggen behöver inte fukt, men gåsens ägg behöver det. Normalt badar gåshonan och fuktar därför själv sina ägg. En ruvande fågel behöver lämna redet en gång om dagen för att äta och dricka.Moderna höns har utvecklats till att värpa ett ägg om dagen hela året. De vill inte ruva. Förmågan att värpa styrs med ljus och temperatur och med foderstat. Det går inte att få en modern höna att ruva.Ägg kan ruvas i en äggkläckningsmaskin eller under en ruvlysten fågel. Särskilt dvärghöns, tunga hönsraser, myskankor och kalkoner kan vara goda ruvare.Befruktade ägg bör förvaras vid låg temperatur (ca 6 grader plus) 1-2 veckor innan de läggs till ruvning. Vänd äggen regelbundet. I en äggkläckningsmaskin hålls temperatur och luftfuktighet på optimal nivå för den fågelart det gäller. Äggen måste vändas regelbundet för att fostret inte ska växa fast vid skalhinnorna. Hönan sköter detta själv och i en modern kläckningsmaskin sker detta automatiskt. Temperaturen ska vara ca 37 grader. Man kan gallra bort obefruktade och ägg med döda foster genom att genomlysa äggen. Efter en vecka kan man se blodkärlen som en ”spindel” inne i ägget. Olika fåglar har olika ruvningstider.Fågelungar behöver värme den första tiden. De får sin näring från äggulan så länge de är i ägget. När ägget kläcks finns det näring kvar i gulesäcken so dras in i bukhålan. Ungen klarar sig utan mat och vatten de första 1-2 dygnen av sitt liv. De första veckorna av sitt liv behöver alla fågelungar mycket värme tills fjädrarna vuxit ut. Det naturliga är att fågeln som ruvat äggen värmer dem (de ligger på ungarna). Man kan också ha en värmelampa (eller annan värmekälla) i stället.Ljuskontroll innebär•	Starkt ljus första tiden (kycklingarna lär sig hitta vatten och foder)•	För starkt ljus ökar risken för hackning•	Avtagande dagslängd eller kort ljustid motverkar för tidig värpning•	Konstant dagslängd eller ökande ljustid under värpningen. Minst 4 tim mörkt•	Möjlighet att styra värpningen till den svalare delen av dygnet på sommarenÄggproducerande hönor kräver ljus och rätt temperatur (klimat) och rätt foderstatFrigående höns har sittpinne, sandbad, rörelsefrihet.Kycklingar föds upp på golv i stora hallar med väl styrt klimat och exakt fodertilldelning. De slaktas vid drygt en månads ålder. Kycklingen söker sin mat redan från början de matas inte av hönan.Höns är utmärkta husdjur, de blir lätt tama, är tillgivna, är lätt att sköta, är nyfikna och är anpassningsbara till miljöer och foder.Tuppkam har en botande effekt vid ögonoperationer och ledbroskskador. Används även i hudvård. Det kan framställas syntetiskt.Tuppen tar ansvar för sina kycklingar och sin grupp. Han varnar och försvarar.Höns hör bättre än människan, ser bättre i vissa avseenden, bl a ser den fler och starkare färger, ljusHönans kroppsbyggnad skiljer sig från däggdjurens. Krävan är den ficka på foderstrupen so höns har. Den lagrar födan i den, muskelmagen mal sönder fodret med hjälp av stenar som djuret tidigare svalt. Tarmarna tar upp näringen i fodret. Höns har två blindtarmar där fodret jäser.

fjäderfän

De vanligaste hönsrasernaDet finns många hönsraser med olika utseende och egenskaper. Vissa raser används för köttproduktion, det innebär att man föder upp kycklingar som slaktas när de uppnår en viss vikt. Andra raser används för värpning, d v s äggproduktion.Man skiljer på lätta raser och tunga raser. LEGHORN är den vanligaste rasen bland de lättare raserna. Den är vit till färgen och är en mycket produktiv värphöna. Den har lätt att bli nervös.SUSSEX är en värphöna som tillhör den tunga rasen. Den är snabbvuxen och värper relativt bra. Den kan ha kvar sin ruvlust vilket är nästan bortavlad hos en del raser.BANTAM är en dvärghönsras. Den finns i många olika färger och har ett livligt temperament. En tupp ur bantamrasen väger normalt inte mer en sjättedel av vad en sussextupp gör.SKÅNSKT BLOMMEHÖNS är den vanligaste lantrasen. Det är en storvuxen ras med ett sävligt temperament. Vita fäckar på hönsens fjädrar ger dem ett blommigt utseende.De flesta ägg som säljs kommer från anläggningar med flera tusen höns. Burhöns är idag förbjudet. Hönsen är frigående

de vanligaste hönsraserna

HÖNSRASERTamhöns härstammar från bankivahönan och möjligen från andra asiatiska djungelhöns.Domesticeringen började för 5000 år sedan. Här i skandinaviern började man hålla höns för 2000 år sedan. Hos hönan finns naturligt en stor variation i arvsanlag, vilket har gett olika typer, färger, storlekar (från några hekto till 8 kg)AVELRasavel är en uppskattad hobby. Det finns utställningar och rasstandarder, med detaljerad beskrivning av varje ras. Från mitten av 1800-talet började man inrikta sig på produktion, antingen hög äggproduktion eller snabbt växande kycklingar till slakt. Värphönsavels byggde redan från början på vit leghorn för vita ägg och plymouth rock. Red rhode island och new hampshire för bruna ägg. Även australorp ingår. Slaktkycklingaveln bygger på white cornish samt white plymouth rock.HYBRIDAVELEtt tiotal företag för vardera värphöns och slaktkyckling producerar hela världens behov av avelsmaterial för produktion. Hybridhöns har konkurrerat ut den svenska hönsaveln. Import sker av far- och morföräldrar, som producerar föräldragenerationen. Deras avkomma blir brukskycklingar som föds upp i fjäderfäföretagen på kontrakt och senare levereras till bruksbesättningarna. Av 100 importerade avelskycklingar blir det 300 000 brukskycklingar.DEN SVENSKA HÖNANFör att inte förlora genmateriel försöker man bevara lantraserna. Man har även utvecklat den svenska hönan, avsedd att kunna producera på huvudsakligen svenskt foder. Den bygger på vit leghorn och rhode island. Hönan är vit och brun och värper ljusbruna ägg.ÄGGÄggskalet består till ca 94% av kalciumkarbonat. Värphönans lager med kalcium räcker inte. Fodret måste innehålla tillräckligt med kalcium för annars blir äggskalen sköra och så småningom upphör värpningen. Även i slutet av värpperioden blir skalen skörare p g a ökad äggvikt och uttröttning av de skalbildande körtlarna. Värpperioden bör vara högst ca 70 veckor. Färdiga foderblandningar brukar innehålla tillräcklig med calcium. Ger man eget foder och köksavfall kan man ge snäckskal eller annat kalkmaterial.Egenskaperna hos ägget (storlek, form, färg, skaltjocklek ) beror på arvsanlag, hönans ålder, fodret, temperatur

fjäderfän

Läroplanskopplingar

Matriser i planeringen

Uppgifter