Historia Medeltiden GYS (3)

I det här momentet ska vi läsa om Medeltiden

Medeltiden

Man brukar säga att omkring år 1050 börjar medeltiden i Norden. Det är ungefär nu som de nordiska länderna Sverige, Norge och Danmark enas till egna riken med varsin kung. 

Det är också nu som folket i dessa länder slutar att tro på Oden, Tor, Freja och de andra gudarna. Istället går de över till kristendomen.

Under medeltiden börjar kungar och rika adelsmän att bygga stora och pampiga borgar med torn, vindbrygga och vallgrav.

Städerna blir fler och större. I städerna bor det köpmän och hantverkare av olika slag. Runt många av städerna byggs det ringmurar.

Eftersom Sverige nu är ett kristet land börjar man bygga kyrkor och kloster. Kyrkorna byggs av bönderna i byn. I klostren bor män och kvinnor som vill ägna sitt liv åt Gud. De kallas för munkar och nunnor.

Men fortfarande är de allra flesta människor i vårt land bönder. De lever av vad de odlar på åkrarna och av kött och mjölk som de får från sina husdjur. Även jakt och fiske är viktigt för medeltidens bönder.

Kristendomen kommer till Norden

När vikingarna var ute på sina färder, träffade de människor, som var kristna. Kristendomen var deras religion. Det dröjde inte längre förrän kristna missionärer kom till Sverige. En missionär berättar om sin tro för andra människor. 

Ungefär 200 år senare var Sverige ett kristet land. De flesta kristna var på den här tiden katoliker. De tillhörde den katolska kyrkan och påven i Rom var kyrkans ledare.

Sverige blir ett rike

Landområdena, som stormännen styrde, slogs samman till allt större områden. På så vis uppkom efter hand Svealand och Götaland. Till slut segrade svearna över götarna och Svea rige bildades.

Namnet Svea rige har sedan förändrats under lång tid till namnet Sverige. Sverige styrdes nu av en kung. Under lång tid valdes Sveriges kungar vid Mora stenar utanför Uppsala. 

De fyra ständerna - adel och präster

Under medeltiden delade kungen in landets befolkning i fyra grupper, som kom att kallas för ständer.

Stormännen och de rikaste bönderna hade nu fått i uppgift att hjälpa kungen med soldater, vapen och hästar, som skulle användas om det blev krig. I gengäld skulle stormannen slippa betala skatt. De kallades därför frälsemän eller adelsmän. Ordet frälse betyder "befriad". De var ju befriade från skatt.

Skatt är pengar som folket skulle betala till kungen. Bönderna betalade oftast skatt "in natura". Det betyder att de betalade med sådant som kom från naturen, t.ex. kött, fisk, smör och säd.

Nästa grupp var prästerna. De slapp också att betala skatt. Under medeltiden fick inte prästerna gifta sig. De skulle istället ägna all sin tid åt den kristna läran. Kyrkan ägde mycket mark och blev med tiden väldigt rik. 

De fyra ständerna - borgare och bönder

Sedan fanns det ytterligare två ständer. Nämligen bönderna, som var den största gruppen i landet, samt städernas invånare, som kallades för borgare. Bönderna och borgarna blev nu ensamma om att betala skatt till kungen. Men de skulle också betala skatt till kyrkan.

Trälarna tillhörde inget av dessa fyra stånd. De var slavar och hade fortfarande ingenting att säga till om. 

Borgarna i staden

Under medeltiden blev det allt fler städer i Sverige. Det var vanligt att man byggde en hög stadsmur kring stadens alla hus. 

Staden såg lite ut som en större borg. Det var därför de stadsbor som bodde i staden, kallades för borgare.

Många olika slags hantverkare

I staden fanns det olika slags borgare. En del var hantverkare. De var duktiga på att tillverka saker i sina verkstäder.

Verkstaden drevs av en mästare. För att bli mästare måste de göra ett mästarprov. Först då var det tillåtet att starta en egen verkstad. Mästaren tog ofta en lärling. Efter flera års arbete kunde lärlingen bli svenne. 

I staden fanns en mängd olika hantverkare, som tillverkade allt möjligt som folket i staden kunde behöva. Där fanns skomakare, tunnbindare, krukmakare, spegelmakare, kammakare och guldsmed bara för att nämna några. 

De olika hantverkarna hade sina egna föreningar som kallades för skrå. 

Kvinnor fick inte lov att bli mästare. Men vissa yrken ansågs kvinnliga. Därför var det inte ovanligt att stadens bageri, badstuga och ölbryggeri sköttes av kvinnor. 

Rådet och stadens domstol

Stadens ledare kallades borgmästare. Han och stadens tolv rådmän kallades rådet. De var de som styrde i staden. De samlades i rådhuset.

Rådets sammanträden och beslut skrevs upp i stadens tänkebok. Men de flesta rådmännen kunde inte skriva. Därför hade rådet en skrivkunnig skrivare till hjälp. 

Rådet var också stadens domstol. De bestämde vilka straff stadens invånare kunde få. Straffen kunde vara spöslitning, att stå vid skampålen på torget eller att hängas på galgbacken utanför stan av stadens bödel. 

Livet i bondbyn

De allra flesta människorna på medeltiden levde som bönder. De skaffade sig all mat som de behövde. Bönderna levde av vad de odlade på åkrarna, men även fiske och jakt var viktigt. 

Av sina husdjur fick de kött och mjölk. Många saker som kläder, skor och redskap tillverkade man själva. Bönderna hade självhushållning.

Det blev allt vanligare att flera familjer flyttade samman i små byar. I varje by kunder det ligga några få gårdar. Man hjälpte varandra med skörd och andra arbeten. Det var också tryggt att bo ihop, ifall man blev överfallen av rövare eller rovdjur. 

Bönderna i en by tog många gemensamma beslut. Sådana möten kallades för bystämmor. 

Bondens familj bodde i gårdens största hus, som kallades för boningshuset. Det bestod av ett enda stort rum. 

Kyrkor och kloster

Det hade tagit lång tid för Sverige att bli ett kristet land. Men under medeltiden började det byggas kyrkor ute i landet. I så gott som varje by reste bönderna sin egna kyrka. 

Prästen blev vald av församlingen, vilka vad bönderna i byn. Under medeltiden fick inte prästerna gifta sig. De skulle ägna all kraft åt den kristna läran, istället för att skaffa hustru och barn.

Kyrkan och prästerna tog också ut skatt av bönderna. Den skatten kallades för tionde. Det betydde att en gård skulle ge en tiondel av det som gården tog fram, t.ex. var tionde ko, en tiondel av skörden och så vidare. Med tiden bidrog skatter och gåvor till att kyrkan blev rik och förmögen. 

Under medeltiden byggdes det många kloster i Norden. I ett kloster bodde män eller kvinnor, som lovat att bara leva för Gud. De ville leva ostörda och valde därför att leva i avskildhet. Männen i klostren kallades för munkar och kvinnorna för nunnor. 

Kungar och riddare

Kungarna som styrde Sverige tog hjälp av sitt riksråd. Det var adelsmän, som kungen litade på. Den främste mannen, näst efter kungen, kallades jarl.

Birger jarl var medeltidens mest kände jarl. Han styrde Sverige som om han var kung och fick även sin son att bli vald till kung i landet. 

Birger jarls son hette Magnus Ladulås. Han bestämde att alla stormän skulle ställa upp med krigare till häst. De allra skickligaste krigarna kunde utses till riddare. 

Riddarna

Kungen kunde dubba en duktig adelsman till riddare. Denne hade redan under tidiga år uppfostrats till att bli riddare. Först hade han arbetat med att sköta adelsmannens hästar och putsa hans vapen. Då kallades den unge pojken sven.

När han blev äldre, fick han sköta riddarens rustning och vapen, men också själv bära vapen. Då kallades han väpnare. 

Vid 20 år ålder kunde han dubbas till riddare. Att dubba betyder att kungen lägger handen, eller den flata sidan av ett svärd på den person, som ska utses till riddare.

Ibland var det tornering. Det var en tävling mellan två riddare som satt till häst och med en stor lans försökte stöt ner varandra från hästen. 

Riddarborgar

Riddarna bodde i borgar. De var oftast byggda av sten med tjocka murar och höga torn.

Runt borgen fanns ofta en vallgrav. Framför borgens ingång kunde man hissa en vindbrygga. 

Det största rummet i riddarborgen kallades för riddarsal. Där hölls riddarens fester, så kallade gästabud. 

Uppgifter

Uppgifter - Medeltiden GYS

Kan du svara på dessa frågor?

Medeltiden

1. Hur många år varade medeltiden?
2. Omkring år 1050 brukar man säga att medeltiden börjar i Norden. Kan du nämna några saker som då förändrades i Norden?
3. Hur fick landet Sverige sitt namn?
4. Kungen delade in landets befolkning i fyra grupper. Vad kallades de här fyra grupperna med ett namn?
5. Vilka var de fyra grupperna?
6. Vad menas med att man skulle betala skatt?

Borgarna i staden

1. Hur kom det sig att de människor som bodde i staden kallades för borgare?
2. Förklara med egna ord följande ord: mästare, lärling, svenne, borgmästare, bödel.
3. Vilka olika slags hantverk fanns i staden?
4. Vilka olika arbeten kunde kvinnorna ha?
5. Vad var spöslitning?

Livet i bondbyn och Kyrkor och kloster

1. Vad menas med att bönderna hade självhushållning?
2. Varför började bönderna att flytta samman sina gårdar till små byar?
3. hur kom det sig att kyrkan blev rik och mäktig?
4. Förklara skillnaden mellan munkar och nunnor.
5. Förklara vad ett kloster är för något.

Kungar och riddare

1. Vad kan du berätta om Magnus Ladulås?
2. Hur gick det till när kungen dubbade en riddare?
3. Vilka uppgifter hade en sven?
4. Förklara vad en vallgrav var för något.
5. Förklara vad en vindbrygga var för något.
6. Vilka personer fick sitta med i kungens riksråd?

Medeltiden

Man brukar säga att omkring år 1050 börjar medeltiden i Norden. Det är ungefär nu som de nordiska länderna Sverige, Norge och Danmark enas till egna riken med varsin kung. 

Det är också nu som folket i dessa länder slutar att tro på Oden, Tor, Freja och de andra gudarna. Istället går de över till kristendomen..

Under medeltiden börjar kungar och rika adelsmän att bygga stora och pampiga borgar med torn, vindbrygga och vallgrav.

Städerna blir fler och större. I städerna bor det köpmän och hantverkare av olika slag. Runt många av städerna byggs det ringmurar.

Eftersom Sverige nu är ett kristet land börjar man bygga kyrkor och kloster. Kyrkorna byggs av bönderna i byn. I klostren bor män och kvinnor som vill ägna sitt liv åt Gud. De kallas för munkar och nunnor.

Men fortfarande är de allra flesta människor i vårt land bönder. De lever av vad de odlar på åkrarna och av kött och mjölk som de får från sina husdjur. Även jakt och fiske är viktigt för medeltidens bönder.

Kristendomen kommer till Norden

När vikingarna var ute på sina färder, träffade de människor, som var kristna. Kristendomen var deras religion. Det dröjde inte längre förrän kristna missionärer kom till Sverige. En missionär berättar om sin tro för andra människor. 

Ungefär 200 år senare var Sverige ett kristet land. De flesta kristna var på den här tiden katoliker. De tillhörde den katolska kyrkan och påven i Rom var kyrkans ledare.

Sverige blir ett rike

Landområdena, som stormännen styrde, slogs samman till allt större områden. På så vis uppkom efter hand Svealand och Götaland. Till slut segrade svearna över götarna och Svea rige bildades.

Namnet Svea rige har sedan förändrats under lång tid till namnet Sverige. Sverige styrdes nu av en kung. Under lång tid valdes Sveriges kungar vid Mora stenar utanför Uppsala. 

De fyra ständerna - adel och präster

Under medeltiden delade kungen in landets befolkning i fyra grupper, som kom att kallas för ständer.

Stormännen och de rikaste bönderna hade nu fått i uppgift att hjälpa kungen med soldater, vapen och hästar, som skulle användas om det blev krig. I gengäld skulle stormannen slippa betala skatt. De kallades därför frälsemän eller adelsmän. Ordet frälse betyder "befriad". De var ju befriade från skatt.

Skatt är pengar som folket skulle betala till kungen. Bönderna betalade oftast skatt "in natura". Det betyder att de betalade med sådant som kom från naturen, t.ex. kött, fisk, smör och säd.

Nästa grupp var prästerna. De slapp också att betala skatt. Under medeltiden fick inte prästerna gifta sig. De skulle istället ägna all sin tid åt den kristna läran. Kyrkan ägde mycket mark och blev med tiden väldigt rik. 

De fyra ständerna - borgare och bönder

Sedan fanns det ytterligare två ständer. Nämligen bönderna, som var den största gruppen i landet, samt städernas invånare, som kallades för borgare. Bönderna och borgarna blev nu ensamma om att betala skatt till kungen. Men de skulle också betala skatt till kyrkan.

Trälarna tillhörde inget av dessa fyra stånd. De var slavar och hade fortfarande ingenting att säga till om. 

Borgarna i staden

Under medeltiden blev det allt fler städer i Sverige. Det var vanligt att man byggde en hög stadsmur kring stadens alla hus. 

Staden såg lite ut som en större borg. Det var därför de stadsbor som bodde i staden, kallades för borgare.

Många olika slags hantverkare

I staden fanns det olika slags borgare. En del var hantverkare. De var duktiga på att tillverka saker i sina verkstäder.

Verkstaden drevs av en mästare. För att bli mästare måste de göra ett mästarprov. Först då var det tillåtet att starta en egen verkstad. Mästaren tog ofta en lärling. Efter flera års arbete kunde lärlingen bli svenne. 

I staden fanns en mängd olika hantverkare, som tillverkade allt möjligt som folket i staden kunde behöva. Där fanns skomakare, tunnbindare, krukmakare, spegelmakare, kammakare och guldsmed bara för att nämna några. 

De olika hantverkarna hade sina egna föreningar som kallades för skrå. 

Kvinnor fick inte lov att bli mästare. Men vissa yrken ansågs kvinnliga. Därför var det inte ovanligt att stadens bageri, badstuga och ölbryggeri sköttes av kvinnor. 

Rådet och stadens domstol

Stadens ledare kallades borgmästare. Han och stadens tolv rådmän kallades rådet. De var de som styrde i staden. De samlades i rådhuset.

Rådets sammanträden och beslut skrevs upp i stadens tänkebok. Men de flesta rådmännen kunde inte skriva. Därför hade rådet en skrivkunnig skrivare till hjälp. 

Rådet var också stadens domstol. De bestämde vilka straff stadens invånare kunde få. Straffen kunde vara spöslitning, att stå vid skampålen på torget eller att hängas på galgbacken utanför stan av stadens bödel. 

Livet i bondbyn

De allra flesta människorna på medeltiden levde som bönder. De skaffade sig all mat som de behövde. Bönderna levde av vad de odlade på åkrarna, men även fiske och jakt var viktigt. 

Av sina husdjur fick de kött och mjölk. Många saker som kläder, skor och redskap tillverkade man själva. Bönderna hade självhushållning.

Det blev allt vanligare att flera familjer flyttade samman i små byar. I varje by kunder det ligga några få gårdar. Man hjälpte varandra med skörd och andra arbeten. Det var också tryggt att bo ihop, ifall man blev överfallen av rövare eller rovdjur. 

Bönderna i en by tog många gemensamma beslut. Sådana möten kallades för bystämmor. 

Bondens familj bodde i gårdens största hus, som kallades för boningshuset. Det bestod av ett enda stort rum. 

Kyrkor och kloster

Det hade tagit lång tid för Sverige att bli ett kristet land. Men under medeltiden började det byggas kyrkor ute i landet. I så gott som varje by reste bönderna sin egna kyrka. 

Prästen blev vald av församlingen, vilka vad bönderna i byn. Under medeltiden fick inte prästerna gifta sig. De skulle ägna all kraft åt den kristna läran, istället för att skaffa hustru och barn.

Kyrkan och prästerna tog också ut skatt av bönderna. Den skatten kallades för tionde. Det betydde att en gård skulle ge en tiondel av det som gården tog fram, t.ex. var tionde ko, en tiondel av skörden och så vidare. Med tiden bidrog skatter och gåvor till att kyrkan blev rik och förmögen. 

Under medeltiden byggdes det många kloster i Norden. I ett kloster bodde män eller kvinnor, som lovat att bara leva för Gud. De ville leva ostörda och valde därför att leva i avskildhet. Männen i klostren kallades för munkar och kvinnorna för nunnor. 

Kungar och riddare

Kungarna som styrde Sverige tog hjälp av sitt riksråd. Det var adelsmän, som kungen litade på. Den främste mannen, näst efter kungen, kallades jarl.

Birger jarl var medeltidens mest kände jarl. Han styrde Sverige som om han var kung och fick även sin son att bli vald till kung i landet. 

Birger jarls son hette Magnus Ladulås. Han bestämde att alla stormän skulle ställa upp med krigare till häst. De allra skickligaste krigarna kunde utses till riddare.

 

Riddarna

Kungen kunde dubba en duktig adelsman till riddare. Denne hade redan under tidiga år uppfostrats till att bli riddare. Först hade han arbetat med att sköta adelsmannens hästar och putsa hans vapen. Då kallades den unge pojken sven.

När han blev äldre, fick han sköta riddarens rustning och vapen, men också själv bära vapen. Då kallades han väpnare. 

Vid 20 år ålder kunde han dubbas till riddare. Att dubba betyder att kungen lägger handen, eller den flata sidan av ett svärd på den person, som ska utses till riddare.

Ibland var det tornering. Det var en tävling mellan två riddare som satt till häst och med en stor lans försökte stöt ner varandra från hästen. 

Riddarborgar

Riddarna bodde i borgar. De var oftast byggda av sten med tjocka murar och höga torn.

Runt borgen fanns ofta en vallgrav. Framför borgens ingång kunde man hissa en vindbrygga. 

Det största rummet i riddarborgen kallades för riddarsal. Där hölls riddarens fester, så kallade gästabud.