Teater, lek och språk-arbete med manus och berättelser

Dramapedagogik, språk, lek

I april och maj planerar Anemonerna att arbeta med teater föreställningar i mindre grupper. Tidigare arbetade vi mycket med drama-improvisation och teater-lek. Under den tiden har vi tagit upp teaterelement som roller, scen, rekvisita, kostymer, berättelse, manus.

 

Planen för dessa två månader är att ta det ett steg vidare och skapa en manus och scenografi först och sedan göra en teater föreställning. Då utmaningen är stor valde vi att arbeta i små grupper (4 barn) och hålla på 1 vecka med varje manus.

 

Teoretiska utgångspunkter:

 

1. Vi utgår ifrån att lek och teater har starka kopplingar med varandra. Det är "fiktiva" handlingar som byggs på fantasi och har liknande element: roller, rekvisita, etcetera
2. Både lek och drama har inre rytm, har inledning, spänning, konflikt, problem och andra berättelseelement
3. Drama och lek har även starka kopplingar till berättelser, berättelsestrukturer samt språk. En rollek behöver en utvecklande berättelse som leken baseras på och språk (verbala språket och symboler) är oftast den grundkonstruktionen som hela berättelsen grundar sig på
4. Sutton-Smith (1979) påstår att lekens "dialog" är snarare en "kvadralog" med aktörer som skådespelare, regissör/författare, publiken och barnet själv deltar.
5. Språk-lek-drama är det cirkeln (eller triangeln) som vi arbetar med den här terminen. Att förstå strukturen på berättelsen samt de aktuella textkonstruktioner ("Det var en gång!", "Och då blev det så att…" etc), skaffa förståelse för berättelsernas viktiga element och dess roll i en teaterlek har varit vårt mål när det gäller språket.
6. Känslor är en annan viktig del när det gäller dramapedagogik. Ett detaljerad arbete med manus  bjuder in till diskussioner om kausalitet när det gäller känslor.
7. Maktaspekten: Bachtin (Rabelais och skrattets historia) skriver om förvandlingen (som en del av karneval) och dess påverkan på maktrelationer samt utklädningens stora roll i den processen. Vi valde därför att lägga stor vikt på kostymer som barn diskuterar i små grupper och skapar tillsammans.
8. Vi ser vårt arbete med lek som centralt för den kulturella uppdragen som förskolan har. Enligt Huizinga är lek en "prekulturell" och att kulturens ursprung är i leken. På den sättet är lekkompetensen avgörande för barnens utveckling och barnens relation med olika former av kultur.

Bilden: Gunilla Lindqvist, 2002

Läroplanskopplingar

Läroplan

• självständighet och tillit till sin egen förmåga,
• sin kulturella identitet samt kunskap om och intresse för olika kulturer och förståelse för värdet av att leva i ett samhälle präglat av mångfald samt intresse för det lokala kulturlivet,
• ett nyanserat talspråk och ordförråd samt förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra i olika sammanhang och med skilda syften,
• förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar,