Historia 1b, Medeltiden och tidigmodern tid

I västerländsk historieskrivning brukar tiden efter romarrikets undergång kallas "medeltiden". Ordet betyder "tiden mittemellan" och hade från början en nedvärderande klang. De människor som myntade begreppet på 1500-talet ansåg att medeltiden var en mörk och primitiv tidsålder utan några som helst framsteg inom några områden. Men denna bild är inte helt korrekt. Den tidigmoderna tiden eller tidigmoderna perioden är den epok i Europas historia som sträcker sig från medeltidens slut (i Norden cirka år 1500) till tiden kring den franska revolutionen 1789. Vi kommer nu att studera dessa tidsperioder.

Du hittar allt material du behöver i din One Note "Historia 1b".

Ni kommer att arbeta i grupp och momentet examineras med redovisningar i valfri form.

Betygskriterier som kan ingå i detta moment (beroende på vilket område ni arbetar med):

• ·       Du kan redogöra för förändringsprocesser, händelser och personer under olika tidsperioder samt för olika tolkningar av dem.
• Dessutom kan du redogöra för förloppen av förändringsprocesserna och händelserna samt deras orsaker och konsekvenser.
• ·       Du ger exempel på några enskilda personer och förklarar översiktligt deras betydelse för olika skeenden.

Läroplanskopplingar

Centralt innehåll

• Den europeiska epokindelningen utifrån ett kronologiskt perspektiv. Förhistorisk tid, forntiden, antiken, medeltiden, renässansen och upplysningstiden med vissa fördjupningar. Problematisering av historiska tidsindelningars beroende av kulturella och politiska förutsättningar utifrån valda områden till exempel varför tidsbegreppet vikingatid infördes i Sverige under 1800-talets slut eller jämförelser med tidsindelningar i någon utomeuropeisk kultur.
• Olika historiska frågeställningar och förklaringar kring långsiktiga historiska förändringsprocesser som speglar både kontinuitet och förändring, till exempel befolkningsutveckling, statsbildning, jordbrukets utveckling och olika syn på människors värde, på makt och på könsmönster.
• Hur individer och grupper använt historia i vardagsliv, samhällsliv och politik. Betydelsen av historia i formandet av identiteter, till exempel olika föreställningar om gemensamma kulturarv, och som medel för påverkan i aktuella konflikter.