Vi pedagoger har märkt att en grupp på ca 6-8 barn leker lekar som nu och då utmynnar i superhjältelekar.

Ytterligare några barn pratar om superhjältar.

Barnens lekar och samtal smittar av sig och sprider sig till andra barn och till oss pedagoger.

Vi tolkar det som att det är spänningen mellan det goda och det onda, och superhjältarnas styrkor och förmågor, som intresserar barnen.

Vi pedagoger vill, tillsammans med barnen, utforska det goda och det onda, och superhjältarnas (och även våra egna) styrkor och förmågor. Det gör vi genom att i verksamheten erbjuda barnen lek, rörelse, skapande, experimenterande, musicerande med mera.

Barnens berättande står i fokus i vår verksamhet, och vi pedagoger väver in teman så som empati, respekt, omtanke, hjälpsamhet, genus och normkritik i de aktiviteter som sker i verksamheten under dagarna.

Under vårterminen undersöker vi bland annat:

• Vad är en superhjälte?

     - Hur ser hen* ut?

     - Vad kan hen*?

     - Vad gör hen* hela dagarna (och nätterna)?

• Hur kan vi "vanliga" människor agera hjältar i vardagen?

* Vi använder medvetet ordet hen i verksamheten när vi inte vet om det är en flicka eller en pojke vi talar om. Vi använder också ord som den, när det passar in (t.ex. då vi pratar om superhjälten, katten, riddaren etc.). Då vi pratar med barnen använder vi ord så som kompisar, barn eller dylikt, istället för att benämna grupper av barn som pojkar/killar eller flickor/tjejer. Vi har också pratat med barnen om ordet hen och dess innebörd.