I vårt studium av svensk språkhistoria, studerade vi under hösten bl.a. 1600-talslyriken. Den del av språkhistorien vi studerade då, var mer elitistisk, dvs. en form av svenska som vände sig till en relativt högutbildad läsekrets. Det är nu dags att studera den mer folkliga delen av berättade historier. Det vi kallar folksagor och sägner.

I det gamla allmogesamhället( bondesamhället, dvs. den samhällsform som var den dominerande samhällsformen här i Sverige en bit in på 1900-talet) var det vanligt att den äldre generationen, dvs. far- och morföräldragenerationen satt och berättade sagor och sägner. Det här var i en tid långt innan det elektriska ljuset fanns. Under de mörka vinterkvällarna samlades man framför brasan och i brasans sken berättade de gamla sina historier.. På den här tiden var det vanligt att man bodde tre generationer i samma hushåll(far- och morföräldragenerationen). Den här typen av berättande kallas muntlig tradering och den var den vanligaste berättarformen innan läs- och skrivkunnigheten blivit allmän.

Folksagornas syfte var att underhålla. De gjorde inte anspråk på att lyssnaren skulle tro på innehållet. Många folksagor är mycket gamla. Vissa har sina rötter i vikingatiden eller ännu äldre tider. De har  berättats från generation till generation under historiens gång. Det säger sig självt att de förändrats och moderniserats under så många hundratals år. Intressant är att det finns folksagor som blev upptecknade redan under 1600-talet. När dessa blev återupptecknade under 1800-talet visade det sig att de nästan var identiska med 1600-talsuppteckningarna. Hur kan det komma sig? Att de är ganska oförändrade beror på dess speciella uppbyggnad. En folksaga bygger mycket av sin text på s.k. minnesformler. En minnesformel är bl.a. text som upprepar sig. Det finns  ett antal olika sagotyper: Djursagor(fabler), undersagor, novellsagor, sagor om dumma jättar, skämtsagor, lögnsagor och s.k. kedjesagor.En känd folksaga är den om Rödluvan och vargen, en annan är den om Hans och Greta.

Det finns en speciell typ av folksaga som kallas de isländska sagorna. Saga på isländska avser egentligen historia. Dessa sagor berättar om hur Island blev till och om de första islänningarna. Berättelserna upptecknades av bl.a. Snorre Sturlasson(på isländska Snorri Strurluson) på 1220-talet. Dessa uppteckningar låg ganska nära händelserna tidsmässigt(som mest 400 år ifrån till ca 50 år ifrån). Dessa isländska sagor brukar anses innehålla ett stort mått av historicitet( historisk trovärdighet), speciellt som en hel del av innehållet bekräftas av andra källor, som t.ex. det engelska Beowulfkvädet som finns i bevarade uppteckningar från 1000-talet. De isländska sagorna finns i bevarade uppteckningar från början av 1300-talet. Ett exemplar finns i Uppsala och kallas Codex Upsaliensis.

Intresset för att uppteckna folksagor och sägner återuppvaknade under 1800-talets romantiska vurm för den s.k. folkkulturen(allmogen/bondesamhället).

 Folksagornas syfte var, som sagt, att underhålla, medan sägnerna gjorde anspråk på att vara sanna. För att öka trovärdigheten blev de flesta sägner geografiskt uppbundna. Man böt namn på de geografiska ortsangivelser som fanns i sägnen, t.ex. en sägen som berättades här i Östhammar angav orter som t.ex. Börstil  eller Hökhuvud som geografiska hållpunkter. Att man böt ut de geografiska namnen ökade trovärdigheten hos lyssnaren.

Det finns många olika former av sägner:

1) Vandringssägner. Med detta menar man en sägen som har berättats, med liknande innehåll, på flera olika orter i Sverige. I dessa sägentyper böt man ut ortsnamnen och i förekommande fall även personnamnen, t.ex. "En bekant till mig i Hökhuvud berättade....." Att man böt ut person- och ortnamnen beror på att svensken på den tiden hade ganska vaga kunskaper om Sveriges geografi. Hade man t.ex. sagt att "En bekant till mig i Askersund berättade...." hade åhöraren förmodligen förlorat intresset och slutat lyssna.

2) Förklarande sägner. Med detta avses en sägen som försöker förklara något, t.ex. varför det ligger ett jättestort stenblock mitt i en åker, eller varför naturen ser ut på ett visst sätt.

3) Pedagogiska sägner. Dessa försöker fostra och skydda barnen från olika typer av faror, s om t.ex. brunnsgubben eller skogsrået.

4) Historiska sägner är sägner som berättar om något som hänt, t.ex. hur man tagit något från trollen och sedan skänkt detta till kyrkan.

5) Memorat. Med Memorat menas en sägen som sägs vara självupplevd. Vanligtvis handlar det om en övernaturlig händelse.

I många sägner blandas de olika sägentyperna in i historien. Det är lite vandringssägen där och lite Memorat där och lite förklarande sägen där. Allt i en salig mix.

När det gäller trovärdigheten hos en sägen kan man ibland om man skalar bort troll och övernaturligheter finna ett uns av sanning. För några år sedan arbetade jag med ett forskningsuppdrag. Uppdraget gick ut på att excerpera(sammanställa) en församlings kyrkoräkenskaper från 1592 - början av 1700-talet. Vid genomgången hittade jag en anteckning om att en bonde pantsatt en silverbrudkrona hos kyrkan på 1600-talet. Kyrkan betalade 80 daler silvermynt till bonden. En på den tiden mycket stor summa. Anteckningen gjorde mig intresserad, så jag kontaktade bondens nutida ättlingar. När jag frågade dem om de visste något om detta svarade de att de hade noll koll. De dom däremot kom ihåg var att deras gammelfarfar hade berättat om hur en förfader tagit en brudkrona från trollen. Den kronan skänkte han sedan till församlingen. Naturligtvis hade de inte trott på ett ord av vad deras gammelfarfar berättat, så det var med stor förvåning de mottog min information om att en av deras förfäder hade pantsatt en brudkrona hos församlingen.

Uppgifter: Ni kommer att få några folksagor att läsa: 1) Pojken som åt i kapp med jätten, 2) De tre storgummorna, 3) Pojken med fiolen. Fundera på om det finns någon sensmoral i dessa sagor. Börja med att ta reda på vad som menas med sensmoral.

                 Ni skall också läsa några olika sägner: Drängen red iväg med trollens dryckesbägare och Karlen red över åkrarna med dryckeshornet. Dessa två sägenuppteckningar skall ni jämföra med min upptecknade variant av Trollens brudkrona(ni får utskrivna texter). Analysera dessa tre varianter. Vad finns det för likheter? Vad skiljer dem åt?

När ni är färdiga med dessa uppgifter läser ni i Svenska folksagor sid. 19-21(Rävens motgångar), sid.146-148(Den kloka torparedottern). Försök att göra en sammanfattning av dessa sagor.

Avslutningsvis skall ni beskriva vad som är karaktäristiskt för de olika sagoformerna(djursagor, undersagor, novellsagor och skämtsagor). I boken Svenska folksagor hittar ni några korta definitioner på sid. 9-10. Kolla även på Google och de definitioner ni hittar där.

Vi arbetar med detta område fram till den 15/2 då vi avslutar med ett prov på detta.