Hur säger man ifrån när någon är dum? Kan man vara taskig utan att förstå det själv? Vi får se berättelser om empati, kompisskap och mod - det handlar bland annat om att vara ny i klassen, att våga säga ifrån och att hamna utanför. I berättelserna möter vi både mobbningsoffer, förövare och den som passivt ser på. Historierna ser ut att sluta olyckligt ända tills rollfigurerna inser att de kunde ha handlat annorlunda och får chansen att ge berättelsen ett bättre slut. Vad händer när vi backar bandet och låter alla som är med vara lite schystare, och lite modigare?