Högläsning - Skolbiblioteket

Skolbibliotekets högläsning av skönlitterär barnlitteratur syftar till stimulering av egen läsning, intresse för kreativa konster; litteratur, poesi, teater osv. liksom att i sig utgöra en konstnärlig upplevelse. Utökat ordförråd, läsförståelse och kännedom om litteratur etc. är positiva biverkningar.

Högläsning

Innehåll

Kvalitativ, inlevelseberikad högläsning av sagor, poesi, barn- och ungdomslitteratur, sånger, teatermanus etc. 

Arbetssätt

Skolbibliotekarie läser högt i klass. I samband med högläsningen samtalar klassen om texten på olika sätt och skolbibliotekarien lyfter ut och förklarar ord som kan vara svåra att förstå. De samtal som förs kring texten syftar till att lyfta läsförståelsen, öppna sinnena och öka förmågan till filosofiskt och konstnärligt tänkande i förhållande till litterär text.

Varför vi högläser och tar oss tid att samtala om innehållet

Att tänka konstnärligt och filosofiskt kring en text utvecklar och vidgar vyerna. Det stimulerar och bidrar till ökad förmåga för ex.vis kritiskt tänkande vilket grundlägger möjligheterna till bland annat källkritiska förhållningssätt.

Att lyssna till högläsning är ett sätt att möta monologiskt språk (Wedin 2009) och vidare en aktivitet som ger upplevelser av hur skriftspråket låter och gör det möjligt att möta ett språk som inte är bundet till situationen här-och-nu (Lundberg 2007). Genom högläsning i skolan ges elever möjlighet att upptäcka språkljud, möta grammatik, lära sig hur berättelser är uppbyggda och inte minst möjlighet att möta nya ord som utökar ordförrådet. En återkommande procentsats när det gäller just barns ordförråd är nämligen att runt 80 procent av detta sägs komma från erfarenheter av skönlitteratur (Brogren & Isaksson 2015) (se Staf & Staf 2016).   

Ur ett språkstimulerande perspektiv bör barns lyssnande till högläsning inte ses som en passiv aktivitet utan snarare tvärtom. Att tillsammans som läsare och lyssnare resonera kring texters innehåll anses ha mer positiv inverkan på språkutvecklingen än då den som läser enbart läser högt utan att ge utrymme och anledning till samtal om innehållet (se t.ex. Svensson 2009a och Lundberg 2007). Ett sätt att göra detta är att som läsare plocka ut specifika ord och begrepp ur texten att diskutera kring med lyssnaren. På detta sätt stöttas lyssnaren i att utveckla ett medvetet förhållningssätt till ord – vilket stödjer dennes förmåga till begreppsbildning och bidrar till att utöka ordförrådet (Frost 2002) (se Staf & Staf 2016).

Referenser

Brogren, Lisbeth & Isakson, Anita (2015). Språkutveckling – teori och praktik i skolår 1–3: att upptäcka, utforska och utveckla språket. 1. uppl. Malmö: Gleerup

Frost, Jørgen (2002). Läsundervisning: praktik och teorier. 1. uppl. Stockholm

Lundberg, Ingvar (2007). Bornholmsmodellen: vägen till läsning: språklekar i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Natur & kultur

Svensson, Ann-Katrin (2009a). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur

Staf, Lisa & Staf Tomas (2016). Språket är ju det viktigaste vi har!. Studentuppsats. Högskolan i Gävle

Wedin, Åsa (2009). Monologen som en resurs i klassrummet. Pedagogisk forskning i Sverige. 13, (4) s. 241–256. Tillgänglig på internet: http://oru.diva-portal.org/smash/get/diva2:211515/FULLTEXT01.pdf

Läroplansmål

Läroplan

• kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt,

Syfte

• formulera sig och kommunicera i tal och skrift,
• läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften,
• anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang,
• urskilja språkliga strukturer och följa språkliga normer, och
• söka information från olika källor och värdera dessa.

Centralt innehåll

• Lässtrategier för att förstå och tolka texter samt för att anpassa läsningen efter textens form och innehåll.
• Att lyssna och återberätta i olika samtalssituationer.
• Berättande texter och poetiska texter för barn från olika tider och skilda delar av världen. Texter i form av rim, ramsor, sånger, bilderböcker, kapitelböcker, lyrik, dramatik, sagor och myter. Berättande och poetiska texter som belyser människors upplevelser och erfarenheter.
• Berättande texters budskap, uppbyggnad och innehåll. Hur en berättande text kan organiseras med inledning, händelseförlopp och avslutning samt litterära personbeskrivningar.
• Några skönlitterära barnboksförfattare och illustratörer.
• Ord, symboler och begrepp som används för att uttrycka känslor, kunskaper och åsikter.
• Skillnader mellan tal- och skriftspråk, till exempel att talet kan förstärkas genom röstläge och kroppsspråk.