Skolbanken – inspiration och utveckling från hela landet

Manus till bordsteater V.46

Skapad 2018-11-09 11:59 i Fsk Lek & Lär Fristående förskolor
Förskola

Innehåll

Bordsteater v.46 – Doris letar efter monstret utan näsa och hår

 

Berättarröst: Doris bor ute på landet med sin bror Harry. Doris är 5 år och Harry är 4.

 

Berättarröst: En helt vanlig morgon vaknar Doris av att hon haft en mardröm om ett läskigt monster utan näsa och hår.

 

Berättarröst: Det är tredje gången Doris drömt om det här monstret och nu börjar hon tro att monstret är på riktigt.

 

Doris: Neeeej! Ta inte mig!

 

Berättarröst: Harry kommer utspringandes från Harrys sovrum.

 

Harry: Vad har hänt Doris?

 

Doris: Jag drömde om det där monstret igen.

 

Harry: Nämen Doris, har du haft en mardröm igen?

 

Doris: Ja, det är det där monstret utan näsa och hår.

 

Harry: Du behöver inte oroa dig. Det finns inga riktiga monster.

 

Doris: Men tänk om det faktiskt finns riktiga monster? Tror ni att monster finns? (Fråga till barnen)

 

Berättarröst: Doris sitter och grubblar en stund tills hon får en jättebra idé.

 

Berättarröst: Doris har nämligen en hund som har ett väldigt bra luktsinne. Hunden heter Larry och kanske kan hjälpa Doris att lukta sig till monster utan näsor och hår.

 

Berättarröst: Doris har hört att monster bor i skogen och tar därför med sig Larry på en promenad.

 

Doris: Larry, kom så går vi och letar efter monster.

 

Larry: Woof!

 

Berättarröst: Ute i skogen känner Larry en väldigt stark doft bakom ett av träden. Larry springer iväg jättefort.

Doris: Vad gör du Larry?? Lämna mig inte i skogen!

 

Berättarröst: Bakom trädet är det en väldigt smutsig toalett, och i toaletten sitter det något konstigt.

 

Berättarröst: Plötsligt skäller Larry jättehögt.

 

Doris: Larry? Vad gör du??

 

Berättarröst: Ett mystiskt grönt monster sticker upp ur toaletten.

 

Ola Tola: Vem är det som stör mig när jag äter min kvällsmat?

 

Doris: Ahhhhh! Ett monster!

 

Ola Tola: Ja, jag heter Ola Tola och jag bor i toaletten.

 

Berättarröst: Doris blir helt förstelnad av rädsla att hon inte vet vart hon ska ta vägen.

 

Ola Tola: Vad gör du här?

 

Doris: Jag letar efter monster utan näsor och hår.

 

Ola Tola: Jag kanske kan hjälpa dig att hitta ett sånt monster om du ger mig något surt att äta.

 

Doris: Jag vet inte vad jag ska ge som surt. Har ni något förslag? (Fråga till barnen) (Kiss t.ex.)

 

Ola Tola: Det va gott! Nu när du va så snäll kan jag berätta vart ett monster utan näsa och hår är.

 

Doris: Finns han på riktigt alltså?

 

Ola Tola: Ja, det gör han och han bor under bordet i alla hus och kommer bara fram när det är mörkt ute. Men Doris, jag behöver en citron till frukost imorgon. Monstret utan näsa och hår ska ha en sån, jag menar han som bor i ditt hus.

 

Doris: Okej, jag kan fråga honom om jag vågar.

 

Berättarröst: Doris begav sig tillbaka till sitt hus på landet, men på vägen dit träffar hon på en äldre man som ser lite vilsen ut.

 

Doris: Vad gör du för någonting?

 

Äldre man: Jag vet inte heller var den är.

 

Berättarröst: Doris blev lite förvirrad av det konstiga svaret hon fick att hon inte visste hur hon skulle svara.

 

Doris: Behöver du hjälp?

 

Äldre man: Jag vet inte vad det är för något.

 

Doris: Men! Behöver du hjälp undrar jag?

 

Äldre man: Hjälp? Ja! Jag hittar inte bussen som jag ska med. Vet du vart den går?

 

Doris: Det finns ett busstopp här borta.

 

Äldre man: Nej jag har ingen sån.

 

Doris: Okej.

 

Berättarröst: Doris var fortfarande mycket förvirrad, men tror att farbrorn klarar sig själv ändå och bestämmer sig för att fortsätta hem.

 

Berättarröst: När Doris kommer fram till huset är det redan mörkt ute. Hon stiger in genom dörren och ser ett monster utan näsa och hår under sitt köksbord.

 

Doris: Ahhhhh, ett monster!

 

Monstret: Ahhhh, en människa!

 

Doris: Du finns på riktigt! Du tänker väl inte äta upp mig?

 

Monstret: Nej, jag äter inga människor, bara grönsaker.

 

Doris: Jaha, men då behöver jag inte vara rädd för dig då.

 

Monstret: Jag blev faktiskt lite rädd för dig först, men du verkar vara en snäll människa.

 

Doris: Ola Tola sa att du hade en citron som han ville ha.

 

Monstret: Ja det har jag här. Varsågod. (Ger till Doris.)

 

Doris: Tack!

 

Fråga till barnen: Doris verkar inte så rädd för monstret. Tror ni att det är ett snällt eller elakt monster?

 

Berättarröst: Doris går för att leta på Larry som sprang ifrån henne när hon hittade monstret utan näsa och hår.

 

Doris: Larry, vad gör du? Ligger du och sover?

 

Larry: Woof! Woof!

 

Doris: Kom så går vi och ger citronen till Ola Tola.

 

Berättarröst: Men Larry verkar inte ha någon energi och ser väldigt trött ut så Doris går till monstret utan näsa och hår för att fråga om han kan hjälpa Doris att hitta till Ola Tola.

 

Doris: Monstret? Kan du hjälpa mig att hitta Ola Tola. Jag kan inte hitta honom utan någon med bra luktsinne.

 

Monstret: Men jag har ingen näsa och jag kan inte lukta.

 

Doris: Men vad ska jag göra då då? Jag kanske kan fråga Harry då.

 

Berättarröst: Men Harry var inte hemma och Doris kom på att Harry skulle vara borta hela dagen.

 

Berättarröst: Helt plötsligt kommer Larry inspringandes.

 

Doris: Larry! Vad bra att du kom. Jag tror inte jag kan hitta Ola Tola utan någon med ett bra luktsinne.

 

Larry: Woof!

 

Berättarröst: Larry och Doris gick iväg mot skogen i mörkret. Det var så mörkt att man nästan inte såg sina egna händer. Men tack vare Larrys luktsinne hitta de till slut fram till Ola Tola.

 

Doris: Ola Tola, jag har med mig en citron från monstret utan näsa och hår.

 

Ola Tola: Tack så mycket!

 

Doris: Vet du vad?

 

Ola Tola: Nej.

 

Doris: Jag tycker inte att monster är så läskiga längre.

 

Berättarröst: Efter den natten kunde Doris sova gott utan att drömma hemska mardrömmar om monster.

 

Efter vi sett teatern ställer pedagogerna frågor till barnen:

Vad handlade den här sagan om?

Vem kunde hjälpa Doris att hitta till Ola Tola?

Varför kunde inte monstret utan näsa och hår hjälpa Doris att hitta Ola Tola?

Vad var det som hände med den äldre mannen som leta efter bussen? Varför svarade han så konstigt?

Doris drömde ju mardrömmar varje natt. Brukar ni drömma mardrömmar?

Beröm eller ge feedback på det här materialet genom att skriva en kommentar här: