Svenska

 

Årskurs 7

 

 

 

 

 

Ordklasser

 

 

 

Centralt innehåll (Lgr 11)

 

 

 

I årskurs 7-9

 

• Språkets struktur med stavningsregler, skiljetecken,

  ordklasser och satsdelar

 

 

 

Alla ord kan sorteras in i grupper som kallas för ordklasser. För att bygga ihop en mening behöver man ord från olika ordklasser.

 

      

 

                                Flickan äter snabbt.

 

 

 

Ord delas in i ordklasser med tanke på betydelse, form och funktion.

 

 

 

De här 10 ordklasserna har vi i svenskan:

 

 

 

SUBSTANTIV

 

ADJEKTIV

 

VERB

 

ADVERB

 

RÄKNEORD

 

PRONOMEN

 

PREPOSITIONER

 

KONJUNKTIONER

 

 SUBJUNKTIONER

 

 INTERJEKTIONER

 

 

 

Vi repeterar ordklasser

 

 

 

 

 

Följande historia är hämtad från skolans värld. 17 ord är understrukna. Skriv dem i din skrivbok och ange vilken ordklass de tillhör.

 

 

 

Sedan klassen blivit fotograferad försöker magistern övertala eleverna att köpa var sin bild.

 

 

 

• Tänk vad mycket glädje ni kan ha av det här fina fotot, när ni blir gamla. Då kan ni titta på bilden och säga: Där är Annika, hon är sjukgymnast nu, och där är Kalle, han är lärare.

   

 

Då höjde klassens ljushuvud sin röst och sa:

 

 

 

• Där är magistern. Han är död nu.

   

 

 

 

Substantiv

 

 

 

Substantiv är den största ordklassen. Substantiv är namn på saker och djur, men också på personer, platser, företag och ämnen. Det finns olika sätt att testa om ett ord är ett substantiv:

 

 

 

1. Du kan börja med att prova om det går att sätta en, ett,

 

          flera, den här eller det här framför ordet.

 

 

 

          T.ex. en bil, ett skåp, flera flickor, den här boken, det här biblioteket.

 

 

 

1. Om det inte fungerar kan du testa att sätta massor av framför ordet.

 

 

 

          T.ex. massor av vatten, massor av ketchup.

 

 

 

1. Alla egennamn, alltså alla ord som måste ha stor bokstav i början, är   

   substantiv.

   T.ex. Lars, Susanne, Paris, Italien, Ibrahimovic, Volvo.

 

 

 

Konkret eller abstrakt?

 

 

 

Substantiv kan vara konkreta (som man kan ta på eller se med ögat) eller abstrakta (som man inte kan ta på eller se).

 

 

 

Exempel på konkreta substantiv: flicka, träd, moln

 

Exempel på abstrakta substantiv: kärlek, fred, glädje

 

 

 

Genus

 

 

 

Substantiven har två olika genus eller kön. De kallas för en-ord (utrum) och

 

ett-ord (neutrum). En och ett kallas för artiklar.

 

 

 

Exempel på en-ord: en dag, en brygga, en människa

 

Exempel på ett-ord: ett fönster, ett lov, ett äpple

 

 

 

Substantiven kan böjas på olika sätt så att de passar in i en mening. De böjs efter numerus, bestämdhet och kasus.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Numerus

 

 

 

Många substantiv har två numerusformer, singular (ental) och) plural (flertal). Det finns flera sätt att bilda plural i svenskan. Titta på exemplen:

 

 

 

Singular                 Plural

 

 

 

en flicka                  flera flickor

 

en pojke                  flera pojkar

 

en sil                       flera silar

 

en sak                      flera saker

 

en fiende                 flera fiender

 

ett äpple                  flera äpplen

 

ett tak                      flera tak

 

 

 

Bestämdhet

 

 

 

Substantiv kan stå i bestämd eller obestämd form.

 

 

 

Obestämd form                 Bestämd form

 

 

 

(en) bil                              bilen

 

(en) flicka                         flickan

 

(ett) tak                             taket

 

(flera) bilar                       bilarna

 

 

 

Kasus

 

 

 

Substantiven har två kasus: nominativ (grundform) och genitiv (ägandeform)

 

Genitiv markeras i svenskan med ett –s i slutet av ordet

 

 

 

Nominativ

 

 

 

Hon tar bussen.

 

Kalle har en bror.

 

 

 

Genitiv

 

 

 

Kalles bror heter Adam.

 

Hundens svans var smutsig.

 

 

 

 

 

Övningar:

 

 

 

1a) I den här texten hittar du 15 substantiv. Vilka? Skriv dem i din skrivbok.

 

 

 

Två flyttkarlar skulle bära upp ett piano till 49:e våningen i en skyskrapa. Hissen var sönder så de fick ta trapporna. När de gått i flera timmar sa den ene flyttkarlen:

 

• Jag har en bra och en dålig nyhet att berätta för dig.

• Börja med den nyheten som är bra, sa den andre flyttkarlen.

• Vi är nu uppe på 48:e våningen.

• Äntligen! Då är det bra en våning kvar. Och den dåliga nyheten?

• Vi är i fel hus!

   

 

1b) Vilka sju substantiv står i obestämd form? Vilka tre substantiv står i plural?

 

 

 

2) Skriv följande substantiv och ange genus på vart och ett av dem.

 

 

 

flyttkarl      piano

 

päron          dotter

 

syster         värdinna

 

man            barn

 

 

 

3) Skriv följande substantiv och ange om de är abstrakta eller konkreta.

 

 

 

gran      iver      vänskap   skridskor

 

sko        bok      vilstol       kamrat

 

trohet   ilska      moln        längtan

 

 

 

 

 

 

 

Adjektiv

 

 

 

Adjektiv beskriver hur substantiv ser ut eller är. Det är ord som kort, lång, snabb, långsam blå, stor och korthårig. Oftast står adjektivet före subs-

 

tantivet men det kan också stå efter:

 

 

 

T.ex. En härlig dag.                            Dagen var härlig.

 

                adjektiv  substantiv                                               substantiv             adjektiv

 

 

 

Adjektiv kan kompareras, antingen regelbundet (med ändelser eller mer och mest) eller oregelbundet (liten, mindre, minst). Att komparera betyder att jämföra. De tre komparationsgraderna kallas positiv, komparativ och superlativ.

 

 

 

Positiv                         Komparativ                      Superlativ

 

 

 

snabb                           snabbare                            snabbast

 

stor                               större                                 störst

 

spännande                    mer spännande                  mest spännande

 

egoistisk                       mer egoistisk                     mest egoistisk

 

 

 

Adjektiv böjs i kongruens (överensstämmelse) med det substantiv som de bestämmer: en röd bil, ett rött hus, röda pjäxor.

 

 

 

Övningar:

 

 

 

1) Vilka adjektiv hittar du i följande historia?

 

 

 

Den spenslige mannen möter en stöddig typ på en smal trottoar.

 

• Jag går inte ur vägen för ynkliga töntar! säger den stöddige typen.

• Men det gör jag, säger mannen och stiger åt sidan.

 

 

 

2) Skriv följande adjektiv och komparera dem.

 

 

 

trång           vild

 

ung             tung

 

lång             snöig

 

rörlig           låg

 

sympatisk    sparsam

 

civiliserad    gul

 

 

 

3) Vilka ord i meningarna är adjektiv?

 

 

 

1. Vi satt i hennes stora, gråa soffa.

 

 

 

1. Han bor i ett gammalt hus som är rödmålat.

 

 

 

1. Filmen var tråkig. Jag tycker inte om romantiska komedier.

 

Verb

 

 

 

Verb är ord som talar om vad någon gör eller vad som händer i en mening. För att testa om ett ord är ett verb kan du sätta infinitivmärket att framför ordet.

 

 

 

                       att springa

 

                       att lyssna

 

                       att surfa

 

                       att chatta

 

 

 

Verbets grundform kallas infinitiv: att äta, att dricka.

 

 

 

Verbets tema innehåller tre viktiga verbformer:

 

 

 

Infinitiv	Preteritum	Supinum
baka	bakade	bakat
springa	sprang	sprungit

 

 

 

 

 

Ett verb kan böjas i olika tidsformer beroende på när något händer. Verbens tidsformer kallas för tempus. I svenskan finns det fem olika tempus.

 

 

 

Presens                 Jag bakar ofta.

 

Preteritum            Jag bakade igår.

 

Perfekt                  Jag har bakat många citronpajer.    

 

Pluskvamperfekt  Jag hade bakat en mycket god citronpaj.

 

Futurum               Jag ska baka en chokladtårta till påsk.

 

 

 

Perfekt, pluskvamperfekt och futurum kallas för sammansatta verbformer, eftersom de består av två verb – ett huvudverb och ett hjälpverb.

 

 

 

 

 

Infinitiv	Presens	Preteritum	Perfekt	Pluskvamperfekt	Futurum
att jaga	jagar	jagade	har jagat	hade jagat	ska jaga/kommer att jaga
att vara	är	var	har varit	hade varit	ska vara/kommer att vara

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Imperativ är den verbform som anger befallning eller uppmaning: Köp mjölk!

 

Sitt still!

 

 

 

Övningar:

 

 

 

1) Skriv verben i alla tempus. Använd ordlista om du är osäker!

 

 

 

skjuta

 

mäta

 

skära

 

knyta

 

ha

 

frysa

 

bära

 

 

 

2) Byt ut verben i meningarna mot verb som betyder ungefär samma sak och skriv dem i alla tempus. Om det är svårt kan du ta hjälp av en synonymordlista.

 

 

 

1. Hon rusade fram till hunden.

 

 

 

1. Jag upptäckte ett hål i golvet.

 

 

 

1. De skrek av ilska.

 

 

 

3) Vilka verb hittar du i följande meningar? Tänk på att det kan finnas mer än ett verb i varje mening. Vilket tempus har de olika satserna?

 

 

 

1. Niklas och jag har cyklat till Spånga många gånger.

    

2. Thomas läser och Anna städar.

    

3. Alpinisterna hade nått toppen, när de hissade flaggan.

    

4. Snön vräkte ner och chauffören blev tvungen att sätta på snökedjorna.

    

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Adverb

 

 

 

Adverb är ord som fungerar som bestämningar till verb, adjektiv och andra adverb. De svarar bl.a. på frågorna När? Hur ofta? Hur länge? Var? Vart? Hur?

 

 

 

 

 

Adverb kan inte böjas, men vissa kan kompareras.

 

 

 

T.ex. bra, bättre, bäst

 

         illa, sämre, sämst

 

 

 

Segraren sprang fort. (Hur sprang segraren?)

 

De kom hem tidigt. (När kom de hem?)

 

Flyttfåglarna flyger söderut på hösten. (Vart flyger flyttfåglarna?)

 

 

 

Tidsadverb svara på frågorna När? Hur ofta? Hur länge?

 

Rumsadverb svarar på frågorna Var? Varifrån? Vart?

 

Sättsadverb svarar på frågan Hur?

 

Satsadverb är en grupp adverb som står som bestämning till en hel sats.

 

Exempel: inte, kanske, naturligtvis, tyvärr.

 

 

 

Det kan vara lätt att blanda ihop adjektiv och adverb. Titta på exemplen nedanför:

 

 

 

Man kan pröva om ett ord är adverb eller adjektiv på två sätt:

 

 

 

1 Adverbet är en bestämning till ett verb, adjektiv eller ett annat adverb – inte till ett substantiv.

 

 

 

Lejonet röt ilsket.

 

             verb   adverb

 

 

 

Jägaren sköt ett ilsket lejon.

 

                          adjektiv   substantiv

 

 

 

 

 

2 Pluralprovet:

 

 

 

Adverbet är oböjligt:

 

 

 

Singular: Lejonet röt ilsket.

 

Plural: Lejonen röt ilsket.

 

 

 

 

 

Adjektivet böjs i plural:

 

 

 

Singular: Lejonet är farligt.

 

Plural: Lejonen är farliga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övningar:

 

 

 

1 Är de kursiverade orden i följande meningar adjektiv eller adverb?

 

 

 

1. Stina plockade slemmiga spindelskivlingar och giftiga flugsvampar och lagade omsorgsfullt till en god och närande omelett.

2. Urban åt glupskt och ivrigt av den smakliga rätten som Stina listigt hade kryddat med stark, röd paprika.

3. Urban mådde illa, kräktes våldsamt och bad sin snälla hustru att snabbt ringa efter en skicklig läkare.

4. Den gamle läkaren undersökte det bleka offret och sa dystert:

 

• Det här blir en långsam och kvalfull död.

 

1. Av denna sorgliga historia lär man sig att aldrig lita på flinka svampplockerskor, som kryddar omeletter med doftrik paprika.

 

 

 

Räkneord

 

 

 

Ord som kan ersättas med siffror kallas räkneord. Det finns två typer av räkneord.

 

• Grundtal anger ett bestämt antal, t.ex. ett, två, tre, hundra, tusen.

• Ordningstal anger ordningsföljd, t.ex. första, andra, tredje hundrade, tusende.

 

Alla grundtal utom en och ett är oböjliga.

 

 

 

Räkneord kan också fungera som substantiv: Anna går i åttan.

 

 

 

Pronomen

 

 

 

Pronomen är ett latinskt ord som betyder ” i stället för substantiv”. Pronomen är små ord som ersätter namn och andra substantiv för att språket inte ska bli fullt av upprepningar.

 

När små barn talar om sig själva brukar de använda sitt eget namn:

 

 ”- Filippa vill bada.”

 

De har ännu inte lärt sig att ersätta sitt namn med jag eller mig dvs. personliga pronomen.

 

 

 

Det finns olika slags pronomen:

 

 

 

Personliga pronomen:

 

 

 

• Subjektsform: jag, du, han, hon, den, det, vi, ni, de

• Objektsform: mig, dig, honom, henne, den, det, oss, er, dem

   

  Objektsformen används när pronomenet är objekt eller när det står efter

  en preposition (t.ex. på, under, framför, bakom, från)

   

 

Possessiva pronomen: min, mitt, mina, din, ditt, dina, hans, hennes, dess, vår, vårt, våra, er, ert, era, deras

 

 

 

Possessiva pronomen betecknar ägande.

 

 

 

Relativa pronomen: som, vad, vars, vilka, vilken, vilket

 

 

 

Ett relativt pronomen syftar tillbaka på ett tidigare nämnt ord eller en hel sats. Det ord eller den sats som ett relativt pronomen syftar tillbaka på, kallas korrelat.

 

 

 

 

 

Kalle har en cykel, som har tjugo växlar.

 

                  korrelat        relativt pronomen

 

 

 

Lena plockar svamp, vilket är det roligaste hon vet.

 

               korrelat                     relativt pronomen

 

 

 

 

 

Övningar:

 

 

 

1I inledningen till sagan om Rödluvan här nedan kan du hitta 17 personliga pronomen. Vilka? Skriv dem och ange om de står i subjektsform eller objektsform.

 

 

 

En gång för länge sedan fanns en liten

 

flicka, som kallades Rödluvan, för hon

 

var alltid klädd i en röd hätta. En dag gav

 

flickans mamma henne en korg med

 

saft och kakor och sa:

 

• Du måste gå till mormor. Hon är så

   sjuk. Men du måste skynda dig.

• Ja, jag lovar, sa Rödluvan och sprang

  i väg. Rödluvans mormor bodde i en

  liten stuga. Den var grå och fallfärdig

  och låg djupt inne i skogen. På vägen

  mötte Rödluvan en varg.

• Vart ska du gå lilla vän, sa han

  lismande till henne.

• Jag ska gå till mormor med saft och kakor, sa flickan.

• Kakor! morrade vargen. Är de goda? Jag vill smaka.

   Ge mig en kaka!

• Javisst, mamma har nyss bakat dem, sa Rödluvan

  och bjöd honom en kaka.

 

 

 

2 Gör två spalter med rubrikerna personliga och possessiva pronomen. Skriv de pronomen du hittar under rätt rubrik.

 

 

 

1. Jag har sett dina fotografier.

2. Har du ett frimärke att låna mig?

3. Nu måste du städa ditt rum!

4. Vi har målat vårt hus gult.

5. Vi lånade dem en bunt böcker.

6. Vill ni komma till oss i sommar?

7. Vi tog våra ryggsäckar och sedan vandrade vi vidare i skogen.

 

 

 

3 Det är lätt att göra syftningsfel när man använder relativa pronomen. Ordet som syftar alltid på det senast nämnda. Vilka är felen i följande meningar? Skriv om meningarna så att de blir rätt och markera relativa pronomen och korrelat.

 

 

 

1. Pappa köpte en moped till Johan, som var lätt krockskadad.

2. Eva fick en docka av morfar, som kunde blunda och säga mamma.

3. Elsa gav en ny kostym till sin man, som hon kommit över billigt på rea.

4. Mamma fick äpplen av barnen, som hon sedan kokade mos av.

5. Prinsessan fick en blomma av prinsen, som hon sedan pressade.

6. Nyckeln hittades av en äldre dam, som hängde på ett snöra, mellan Katarinahissen och Fjällgatan.

    

    

    

    

    

    

    

 

Prepositioner

 

 

 

Prepositioner betyder ungefär ”något som är ställt framför”. De kan förekomma framför:

 

• substantiv (på gatan, framför butiken)

• pronomen (bakom honom, framför dig)

• infinitiver (Tjuven undvek att bli upptäckt genom att gömma sig

  i soptunnan.)

   

 

Prepositionerna är oböjliga.

 

 

 

 

 

 

 

Här följer några av våra vanligaste prepositioner:

 

 

 

på, till, i, mot, av, efter, från, för, före, genom, med, om, på, under,

 

vid, över, framför, bakom.

 

 

 

 

 

Exempel:

 

Boken ligger på bordet.

 

Jag köpte godis åt mig själv.

 

 

 

Övningar:

 

 

 

1 Sätt in prepositioner i meningarna. Pröva om flera olika prepositioner kan fungera. Diskutera hur det påverkar meningens betydelse.

 

 

 

1. Läraren stryker … hela meningen.

2. En bil körde … honom.

3. Lagen gäller … årsskiftet.

 

 

 

2 I följande meningar är prepositionen utelämnad. Skriv meningarna och sätt in rätt preposition i de olika uttrycken.

 

1. Eftersom han varit sjuk, fick han anstånd … betalningen.

2. Kaparna gjorde allvar… sina hotelser.

3. Urban föll … frestelsen och tog en stor portion pasta carbonara till.

4. Lotta försökte alltid framstå … gynnsam dager.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Konjunktioner

 

Konjunktioner är ord som binder ihop ord eller grupper av ord. Konjunktioner kan inte böjas.

 

Exempel på konjunktioner:

 

 

 

och, eller, men, för, fast, både – och, antingen – eller, så, för, samt

 

 

 

Anna städade och lagade middag.

 

Det regnade men vi åkte skidor ändå.

 

Jag gick till träningen fast jag var sjuk.

 

Han köpte både tröjan och kavajen.

 

 

 

När små barn skriver använder de få konjunktioner. Resultatet blir enkla och enformiga texter. När man blir äldre och förväntas skriva mer avancerade texter

 

Det är en fördel om man använder många olika konjunktioner. Meningarna binds då ihop och språket blir mer varierat och anpassat till läsaren.

 

 

 

Övningar:

 

1 Bind samman de här meningarna med konjunktioner. Skriv i din skrivbok.

 

 

 

1. Jag kan spela schack. Jag är inte särskilt duktig.

2. Du får mitt päron. Jag får din morot.

3. Pappa städade vardagsrummet. Mamma pumpade mina cykeldäck.

4. Vi gjorde upp en bra i den öppna spisen. Sommarstugan var alldeles iskall.

    

 

 

 

Subjunktioner

 

 

 

Subjunktioner är också små ord som inte går att böja. De inleder bisatser. En mening kan bestå antingen bara av en huvudsats eller av en huvudsats och en bisats. En bisats kan inte ensam bilda en mening.

 

 

 

Exempel på subjunktioner:

 

 

 

att, för att, om, ifall, fast, eftersom, därför att, så att,

 

 

 

Min pappa visste att vi skulle gå på bio.

 

                             bisats

 

Du kan låna boken om du är rädd om den.

 

                                bisats

 

 

 

 

 

Övningar:

 

 

 

1 Vilka subjunktioner passar i meningarna?

 

1. Kalle blev – arg – han höll på att spricka.

2. Hanna ljög – få sin vilja fram

3. De postade påskkorten tidigt – de skulle komma fram i tid.

4. Jag ska ut och springa ikväll – jag hinner.

5. Vi åt med god aptit – jag glömt att salta.

    

 

Interjektioner

 

Interjektioner är oböjliga utropsord som uttrycker känslor: aj, oj, usch, fy. Även ljudhärmande ord, svordomar, hälsningar och lystringsord räknas till interjektionerna: pang, klatsch, jäklar, fan hej, jo, ja, nej, hej, tjena.

 

Efter interjektionerna används utropstecken eller kommatecken: Usch! Aj!

 

Ja, jag kommer.

 

 

 

Övningar:

 

 

 

1 Sätt in lämpliga interjektioner i meningarna!

 

1. - , en spindel!

2. -, vad kul att se dig!

3. -, vad ont det gjorde!

4. -! Var tysta nu!

5. -, säger jag.