Kråkan vet allting bättre än Mamma Mu. Han förstår alltid precis – på något vis. Han gillar att smyga och leka hemlig agent och han vill gärna pröva sånt som Mamma Mu gör, bara ingen ser nåt. Till exempel prova gungan när alla har gått hem eller dansa balett i lagårn. Kråkan ska alltid hem när det blir lite känsligt. Han har aldrig tid, men kan alltid plötsligt FÅ tid – om det gäller. Kråkan har sett en hel del i sina dar. Som han flyger och far. Han anser att putta en ko (som ska lära sig cykla eller ta sig upp för en rutschbana) är ungefär det mest pinsamma man kan företa sig.
Mamma Mu är poetiskt lagd. Hon gör dikter (om våren), sjunger (ganska falskt) gärna egna och andras sånger, hon tycker om färgerna på hösten, den spegelblanka sjön och solnedgångar. Hon är hänförd över barnens förmågor och hon är lätt romantisk ”Tänk här sitter du och jag och ror Kråkan”. Kråkan tycker allt sånt är enbart pinsamt. ”Bli inte sån nu, Mamma Mu”.
Kråkan har ett kraftigt pedagogiskt intresse. Han talar tydligt och ber Mamma Mu upprepa lärdomar han vill meddela: ”Säj efter mig: Kor klättrar inte i träd, säj det.” Han demonstrerar gärna sina kunskaper t.ex. hur man städar en lagård på fem sekunder och han tänker sig gärna också att ge ut en bok i ämnet. Kråkan har specialverktyg och många fiskespön. Och han ÄR expert. Han kan bygga VÄRLDENS koja. Kråkan kan lätt slå över när han kommer igång. Han sprutar som en DÅRE.
Kråkan har respekt för bonden. ”Låtsas som att du bara står här och tuggar gräs. Bonden kan komma!” Mamma Mu har en mer avspänd och familjär inställning till bonden. Förstås. Kråkan har ett gränslöst behov av tröst. Mamma Mu har stor empatisk förmåga. Vilket lyckligt sammanträffande.