Skogen tillsammans med Kol-Erik 2019-2020

Under läsåret erbjuder vi de äldre barnen från avdelningen naturupplevelser utanför förskolan ca 1 gång/veckan.
För att närmiljö skall bli lärmiljö använder vi en handdocka i form av kråkan Kol-Erik som utmanar barnens tankar om natur och miljö.

Syftet med promenaderna till skogen är att barnen ska uppleva och känna glädje och trygghet ute i skogen. Barnens begrepp vidgas, fördjupas och vi värnar om allt levande. Vi gör detta genom aktivt friluftsliv där barnen får naturkänsla, rörelseglädje och gemenskap. För barnen innebär detta att de får uppleva naturen med alla sinnen, röra sig fritt och ha roligt ute, vi låter barnen leka och upptäcka mycket själv med oss pedagoger som medupptäckare. Vi pedagoger arbetar med att fånga upp barnens intresse här och nu och tillsammans med handdockan Kol-Erik utmanar han barnens tankar kring natur och miljö.

Vi följer deras upptäckter, deltar i upplevelserna, stannar upp och tittar, känner, lyssnar, luktar, smakar och funderar tillsammans. Vi tar på våra ”upptäckarglasögon”!

Mål

• Barnen ska uppleva en positiv utevistelse.
• Barnen klä på sig själva.
• Barnen ska packa sin ryggsäck.
• Barnen ska ges möjlighet till upptäckarglädje genom lek
• Barnen ska ges möjlighet att känna samhörighet och gemenskap i gruppen.
• Barnen ska få möjlighet att träna fin- och grovmotoriken.
• Barnen ska få samla, sortera, jämföra med hjälp av sina sinnen.
• Barnen ska få möjlighet att vidga sina begrepp.

Målet ska vara uppfyllt i maj 2020.

Varför ska vi jobba mot dessa mål?

Vi strävar efter att varje barn får utvecklas genom friluftsliv, lek, rörelse, spänning och upplevelser med alla sinnen. Barn som får möjlighet att komma ut i naturen lär och värna om miljön. Vi utgår från denna trappa för att skapa sammanhang, där vår verksamhet framför allt bygger på de tre första trappstegen. 

Hur gör vi?

En dag i veckan går vi iväg till skogen ovanför linbastuan. En viktig del är att klä sig efter väder, därför tittar vi ut tillsammans för att konstatera vad vi behöver ta på oss för att inte frysa. Alla barn har ryggsäck på sig med frukt och dricka. Vi träffas ute på gården där vi skapar gemenskap genom att sjunga vår startsång ”Ett knyttebarn”. Innan vi lämnar gården tar vi en bild på alla barn för att veta vilken klädsel barnen har (om ett barn skulle komma bort så behövs ett signaliment). Sedan delar vi ut ett långt band med öglor som barnen kan hålla i. Tillsammans lämnar vi gården för dagens äventyr.

Vi använder så kallade ”Stoppkort” till stora skogen (vilket är bilder på olika platser på vägen upp till skogen). Barnen turas om att ansvara för stoppkorten och ingen får ta sig längre än bilden visar. 

När vi nått skogen visar vi respekt för djur och natur genom att knacka på och fråga om vi får komma in genom en sång, denna avslutas alltid med att vi är tysta och lyssnar om naturen vill svara oss. Därefter tar vi oss fram till vår basplats, (vilken har blivit en eldstad i stora skogen som barnen hjälpts åt att bygga med stenar och pinnar). 

Vi samlas på basplatsen och äter vår medhavda frukt och dricker varm choklad, oftast kommer handdockan Kol-Erik fram och ger barnen ett uppdrag eller utmanar genom att ifrågasätta förändringar i naturen som ”Vart tog alla löven vägen?” ”Har ni höst talas om flyttfåglar?” (när hösten är kommen). Det är barnens upptäckter och nyfikenhet som styr vad vi pratar om och tittar på under vår utflykt. 

Läroplanskopplingar

Läroplan

• ett växande ansvar och intresse för hållbar utveckling och att aktivt delta i samhället.
• motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för hur viktigt det är att ta hand om sin hälsa och sitt välbefinnande,
• förmåga att utforska, beskriva med olika uttrycksformer, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap och teknik,

Uppgifter

Vecka 37

Äntligen har vi kommit iväg till den stora skogen för första gången med hjälp av våra ”Stoppställen” (se beskrivning i vår pedagogiska planering).

Vårt första möte med Kol-Erik bjöd på glada skratt. Barnen tyckte att Kol-Erik skulle flyga upp till fågelholken de hittat strax intill basplatsen. Men han kunde inte komma upp.

Vecka 38

Tillsammans med Kol-Erik finner vi svampar. Men tillsammans måste vi varna Kol-Erik när han vill äta, eftersom det finns giftiga svampar som man kan bli sjuk av. Många funderingar uppkom. Hos barnen kring vilka svampar som går att äta och vilka som är giftiga och hur vet man det!?

Vecka 40

Nu har vi arbetat fram stoppställen till skogen och denna dag var det dags att dokumentera dem, för att använda bilderna som stöd när vi går till skogen i fortsättningen. Här nedan ser ni vilka stoppställen vi tillsamman kommit överens om. Visa gärna ert barn och låt henne/honom berätta om stoppställena för er, de besitter massor utav kunskaper.

Vecka 41

Denna veckan hittar vi tillsammans med Kol-Erik en vass taggtråd. Tillsammans samtalar vi kring vad som händer om något djur eller barn fastnar i den. Taggtråden sitter fast på pinnen och vi kan inte ta loss den. Men alla var överens om att den måste bort, så vi skrev ett mail till ansvarig på kommunen och hoppas nu på svar.

När vi kom tillbaka till förskolan fick barnen titta på sagan om ”Mamma Mu får ett sår”, ( https://youtu.be/HOICpSZ8hN0) vilket skapade förståelse för vikten av att ta bort taggtråden.

Vänskapen mellan barnen stärks när vi gör saker tillsammans, vilket syns när de hjälper varandra och tar varandra i handen under promenaden.

Hålet i stenen bjöd på sniglar, vilket barnen fascinerades av. Varför var de där? Kanske för att hålla värmen tillsammans!?

Väl uppe i skogen åt vi frukt tillsammans vid vår basplats. Att sitta tillsammans i en cirkel stärker gruppkänslan och vi-känslan tar form.

Vecka 43

Tillsamman med några barn och pedagog från Humlan gav vi oss av mot skogen. Denna gången hade vi bestämt oss för att ta med en trillevagn för att kunna lasta den hemska och vassa taggtråden som vi diskuterat så många gånger. Barnen turandes om att dra och släpa vagnen med hela vägen.

Nu är stoppställena etablerade och barnen får därför möjlighet att ansvara för dessa. Denna gång var det Oskar från Humaln som visade vägen till skogen med hjälp av stoppkort.

Starx innan skogen upptäckte vi hur maskinerna börjat gräva för husbyggnation, vilket innbar stora utmaningar för några av barnen att ta sig fram.

Taggtråden lastades av oss pedagoger och barnen var överens med oss om att detta var bra för djur och natur.

Väl uppe i skogen ville Kol-Erik ha ett hem av pinnar för det har han sett att andra fåglar har. Barnen fick i uppdrag att samla pinnar som var lika långa som deras arm och lägga dem i trillevagnen.

Turas om att dra och släpa vagnen hela vägen till skogen.

Oskar ansvarar för Stoppkorten och visar vägen för oss andra.

Oj, här har grävmaskinerna varit framme! Inte helt lätt att ta sig fram. Ännu en grovmotorisk utmaning!

Vecka 42

Nu hade någon lossat den vassa taggtråden från den pinnen som höll fast den, men tråden låg kvar och vi beslutade att nästa gång ska vi ta med en vagn och lasta den, för att få bort den från djur och natur.

Kol-Erik kom på besök och behövde hjälp för att ta sig upp till Fågelholken. Barnen fick fundera på hur det skulle kunna gå till eftersom ingen av oss når så högt upp. Men då var det ett av barnen som kom på att om vi sätter honom på en pinne kan han nå upp och då började en undersökande lek kring hur lång pinne som behövs för att han skall nå upp.

Kol-Erik hade uppmärksammat att löven nu fått så många fina färger. Nu hade Kol-Eriks fina färgmattor inte några löv kvar men kanske vi kan hjälpa honom att sätta dit några färgglada löv i olika färgskalor.

Grönblåa mattan

Vecka 45

Vägen till stora skogen har blockerats av maskiner som är i full färd med att bygga upp det nya området runt Ängsbyn. Därför valde vi att ta med barnen på en annan väg till en ny skog. Det blev en lååång promenad och barnen kämpade på till nya stoppställen.

Väl framme vid den nya basplatsen åt vi vår välförtjänta frukt och de som önskade fick varm choklad.

Bredvid oss fanns ett vilt äppleträd där äpplena ramlat ner och Kol-Erik blev så sugen så han åt tills han fick ont i magen.

Sedan fick barnen syn på en fågelholk, det måste vara en kompis till Kol-Erik som bor där. Men när Kol-Erik skulle titta in fastnade han med näbben i holken och barnen fick hjälpa honom loss. Till slut landade Kol-Erik i en myrstack och blev biten i näbben.

Under vår promenad väntade vi in varandra vid olika stoppställen och barnen utmanade varandra genom att ropa på varandra: -Kom som en häst, bil mm.

Nya äventyr varje gång!