Utdrag ur roman av Henning Mankell
... Det kom bakifr&aring;n. Sm&auml;rtan var v&aring;ldsam. Han f&ouml;rstod aldrig vad som hade h&auml;nt. Han var d&ouml;d innan han n&aring;dde marken. En fiskm&aring;s lyfte och fl&ouml;g ut &ouml;ver havet. Klockan var 13:55 den 23 juni 1993. N&auml;r Kurt Wallander vaknade p&aring; morgonen torsdagen den 24 juni uppt&auml;ckte han genast att han hade f&ouml;rsovit sig. Han svor. Men det var inget att g&ouml;ra &aring;t, f&ouml;rseningen var ett faktum. P&aring; v&auml;g ut fr&aring;n huset p&aring; Mariagatan hejdade han sig och antecknade sig i all hast f&ouml;r en tv&auml;ttid. Han hade stora h&ouml;gar av smutstv&auml;tt liggande i l&auml;genheten. Ebba satt som vanligt i receptionen n&auml;r han kom fram till polishuset. Hon log. - Du ser ut att ha f&ouml;rsovit dig lite, sa hon. Wallander muttrade. - Om du vill kan jag g&aring; och k&ouml;pa lite frukost &aring;t dig, erbj&ouml;d hon sig. Wallander tackade och skyndade vidare. Martinsson satt vid datorn. N&auml;r han fick se Wallander blinkade han uppmuntrande mot honom. - Jag undanber mig n&aring;gra kommentarer, sa Wallander genast. &Auml;r man sen s&aring; &auml;r man. - Visst, sa Martinson. Wallander t&auml;nkte: Att sova har sin tid, att vara vaken har sin. - Jag har hittat honom nu, sa Martinsson. Han heter &Aring;ke Galtgren. Han bor i Malm&ouml;. Ska n&aring;gon av oss &aring;ka ut dit och prata med honom? - Inte f&ouml;rr&auml;n vi har pratat med Sara Lubberg, sa Wallander ot&aring;ligt. Ordnat s&aring; hon kan identifiera honom. Svedberg satt som vanligt p&aring; sitt kontor och kliade sig p&aring; flinten med en blyertspenna. Hanson h&ouml;ll p&aring; att fylla i n&aring;gra V75-kuponger. Bj&ouml;rk syntes inte till. Wallander kom f&ouml;rst nu ih&aring;g att Bj&ouml;rk hade &aring;kt p&aring; semester dagen innan. Wallander slog sig ned p&aring; sitt eget rum. Han t&auml;nkte p&aring; Linda i Stockholm. Undrade hur hon hade det. Sedan ringde telefonen. Det var hans far. - Du kom aldrig ut ig&aring;r kv&auml;ll, sa han. - Jag var upptagen, f&ouml;rklarade Wallander. Jag kommer i eftermiddag. Jag lovar. - Man kan inte lita p&aring; dina l&ouml;ften, sa fadern. Han l&auml;t irriterad. - Jag kommer, sa Wallander och avslutade samtalet. Han tog fram papper och penna och f&ouml;rs&ouml;kte inleda ett brev till Baiba i Riga. Avbr&ouml;t efter tre rader. Det gick inte att hitta det r&auml;tta s&auml;ttet att uttrycka sig. Ist&auml;llet b&ouml;rjade han t&auml;nka efter. Fundera &ouml;ver mordet p&aring; Helge Ljungstj&auml;lk. Mannen som hade avr&auml;ttats med ett yxhugg. Med en mystisk man fr&aring;n Afrika n&aring;gonstans i n&auml;rheten. Det &auml;r n&aring;t jag inte ser, t&auml;nkte Wallander. Ebba kom in med hans frukost. Han &aring;t. T&auml;nkte att han borde &auml;ndra i sina matvanor genast. Sedan kom han p&aring; att han f&ouml;r n&auml;rvarande inte hade en enda flaska whisky hemma. Vi byggde ett samh&auml;lle d&auml;r vi trodde att vi kunde k&auml;nna oss trygga, t&auml;nkte han. Nu &aring;terst&aring;r bara f&ouml;rvirring. P&aring; hemv&auml;gen fr&aring;n polishuset stannade han till vid Systemet och k&ouml;pte en ny whiskyflaska. Han gjorde ocks&aring; uppeh&aring;ll vid en pizzeria och &aring;t. Sedan kom han p&aring; att han lovat sin far att komma ut till L&ouml;derup. Han &aring;kte hem. Satte p&aring; en skiva med Maria Callas. Efter en halvtimme for han ut till sin far. Fadern stod och m&aring;lade. Som vanligt var det ett h&ouml;stlandskap tavlan f&ouml;rest&auml;llde. Wallanders far h&ouml;ll p&aring; att m&aring;la dit den ensamma tj&auml;dern n&auml;r Wallander kom in i atelj&eacute;n. Han la ifr&aring;n sig penseln och torkade av h&auml;nderna p&aring; en handduk. - Du &auml;r sen, anm&auml;rkte fadern. - Jag &auml;r ledsen, sa Wallander. - F&ouml;rst nu passar det sig att komma, sa fadern. Men jag kan f&ouml;rst&aring;s t&auml;nka mig att man har mycket att g&ouml;ra som polis. Inte nu igen, t&auml;nkte Wallander. Han har aldrig kommit &ouml;ver att jag valde polisyrket. Han stannade i L&ouml;derup i endast en halvtimme. Sedan for han tillbaka in till Ystad. S&aring; fort han klev in i sin l&auml;genhet p&aring; Mariagatan ringde telefonen. Det var Martinson. - Det &auml;r b&auml;st du kommer hit, sa han. Wallander k&auml;nde en ilning l&auml;ngs ryggraden.
&nbsp;
&nbsp;
L&auml;sf&ouml;rst&aring;else
1 Vad tror du att de f&ouml;rsta sex raderna handlar om?
&nbsp;
&nbsp;
2 I vilken typ av hus bor Wallander och hur kan du veta det?
&nbsp;
&nbsp;
3 Vad menas med att Martinsson blinkade uppmuntrande?
&nbsp;
&nbsp;
4 F&ouml;rklara hur du tolkar uttrycket &rdquo;Att sova har sin tid, att vara vaken har sin.&rdquo;
&nbsp;
5 Vilka indikationer f&aring;r vi om hur Svedberg sk&ouml;ter sitt jobb?
&nbsp;
6 Vad syftar Wallander p&aring; n&auml;r han s&auml;ger: &rdquo;Det &auml;r n&aring;got jag inte ser?&rdquo;
&nbsp;
&nbsp;
7 Varf&ouml;r tror du att Wallanders far m&aring;lar h&ouml;stlandskap med ensamma tj&auml;drar?
&nbsp;
&nbsp;
8 Vilken metod anv&auml;nder Mankell f&ouml;r att skapa sp&auml;nning i texten?
&nbsp;
&nbsp;

Utdrag ur roman

Matriser i planeringen

Uppgifter