Smide

Vi utforskar och prövar att värma upp järn i en ässja. Smida på gammalt beprövat sätt med smideshammare, smidestänger och städ. Eleven utformar ett enkelt föremål exempelvis kniv, krok, spik eller smycke. Kombinera gärna med ett annat material. Samtidigt läser vi om smidet ur ett historiskt perspektiv fram till nutid.

Historik - Smide förr och nu

Man skulle kunna säga att smedyrket har sett likadant ut från den dag då smedjor togs i bruk fram till industrialismens begynnelse under mitten på 1800-talet. Det var först på 1200- och 1300-talet som man började att använda sig av stenbelagda ugnar, som man kallar för masugnar. Tidigare hade dessa legat under jord. Det var också vid denna tidpunkt som man även började framställa järn av bergmalm, tidigare hade detta gjorts av ved som skulle brinna långsamt för att bli så kolrik som möjligt man tillsatte även malm som man tog från sjöar och från myrar.

Samtidigt med masugnens inträde kom även blåsbälgen som man med hjälp av foten blåste in luft i elden, antingen underifrån eller från sidan.

I mitten på 1500-talet ökade även exporten på järn och man etablerade nya tekniker som var enklare i framställandet av järn samt att det också blev en bättre kvalitet på järnet. Under den första hälften på 1600-talet kom en smidesmetod som man kallar tysksmide. Det gick till så att man smälte en stor mängd järn och tillsatte kol. Det fick sedan svalna och man tillsatt mera träkol och värmde upp det igen för att tillverka stänger. Sedan dök också vallonsmidet upp där det behövdes tio man för att sköta två härdar för att få fram en produkt som var ännu bättre.

Runt 1850-talet så arbetade smederna på landsbygden med att tillverka liar och yxor samt också nyttoföremål i hemmen. Man hade även hästskosmide som en av sina viktigaste uppgifter för att sko bygdens hästar. Det var inte förrän strax efter första världskriget på 1920-talet som smederna slutade med  att smida hästskor. Men de fortsatte att sko hästar till mitten på 1940-talet. Det var under den tiden då traktorer blev vanligare. Smedens arbete ändrades till att tillverka reservdelar åt bönders maskiner.

Smederna i byarna har under alla tider varit en viktig del för bygden. Smedjors arbeten har förenklats med tiden framförallt med elektricitetens intåg då man kunde få en bälg att vara eldriven så man slapp trampa och även den så kallade fjäderhammaren slapp man trampa med fotreglagen för att smida ut ämnena. Även svetsens intåg gjorde smedens jobb mindre då  man med hjälp av svets kan svetsa samman två järnstycken utan att hetta upp det. Även med hjälp av svarvar, borrar och andra maskiner så underlättades järnets bearbetning till att göra produkter med en bättre precision.

I det moderna samhället så är tekniken så knivskarp att smederna inte behövs i samma utsträckning. Framförallt så är de avancerade jordbruksmaskinerna  som gjort smederna mindre behövliga på grund av att man oftast måste ha specialutrustning för att kunna reparera maskinerna. Gårdarna blir också färre, men samtidigt större. Detta ger mindre kunder. Flera gårdar kan samarbeta och ha gemensamma maskinparker. Smederna hade ett litet uppsving och många smeder blev istället bilverkstäder.

Idag är det mesta precisionstillverkat i industrier och de flesta vill inte ha saker reparerat utan man byter i stället ut och skaffar nytt.

Källa: sasmide.se (20170616)