Skolbanken – inspiration och utveckling från hela landet

Självkänsla 2

Skapad 2021-02-04 06:58 i Björklövens förskola Ale
Förskola
Hur kan vi stärka barnens självkänsla så att de känner att de kan ta på- och av sig sina kläder vid in och utgång?

Innehåll

Kartläggning av barngruppen

Vår analys av den pedagogiska planeringen "Självkänsla" gav att barnen har utvecklat en stor trygghet i undervisningssituationerna på samlingarna. Vi känner oss glada och stolta över att se barnens entusiasm i aktiviteter och trygghet med varandra som grupp. Då dagens situation med coronavirus i samhället tillbringar vi nu, mer än vanligt, mycket tid utomhus. Detta innebär att vi dessutom spenderar en hel del tid i hallen för av och påklädning. Under hösten 2020 renoverades vår hall. Detta innebar att det blev rörigt med kläder, in- och utgång och barnen hade inga fasta platser för sina kläder under en längre period. Flera månader senare har vi nu en hall som är annorlunda utformad.

Barnen har helt nya skåp och platser för sina kläder och skor, något som kan bidra till otrygghet. Vårdnadshavare spenderar ytterst lite tid i hallen pga covid så ett större ansvar läggs på barnen att hålla ordning bland sina kläder. Det är Februari och det är mycket kläder att hantera varje dag. Vi ser att flera barn har svårt att fokusera på vad de ska göra; provkissa och ta på sig. Istället far de runt, leker eller busar med kompisen. Vissa vet inte vad de ska ta på sig och många har svårt att ta på sig själva. Vi ställer oss frågan hur vi kan fortsätta sträva mot målen som vi hade i "Självkänsla" även i undervisningssituationerna i tamburen?

De allra flesta barnen visar glädje när vi fortsätter med att skapa förutsättningar för rörelse i form av hinderbanor, dans, skogsutflykter, yoga och avslappning. Barnen visar intresse för det allra mesta som vi erbjuder i undervisningen! Hur kan vi då ytterligare stärka barnens självkänsla så att de känner sig trygga med hur de ska gå till väga i hallsituationen med att ta på och av sig själva?

 

Mål

  •  
    18
    Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin identitet och känna trygghet i den samt medvetenhet om rätten till sin kroppsliga och personliga integritet,
  •  
    Lpfö 18
    Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla självständighet och tillit till sin egen förmåga.




 

Nedbrytning av valda läroplansmål

Detta är två stora mål som vi  arbetar medvetet mot i undervisningen och alla delar av dagen. För att se om vi strävar åt rätt håll har vi valt att titta på ett utvärderingsmoment i verksamheten. Vi har denna gången valt att titta på undervisningen i hallen och har brutit ner målen till utvärderingskriterierna/delkomponenterna:

Att vilja försöka att ta på och av sig själv.

Att kunna be om hjälp.

Att kunna utföra handlingar som att gå och provkissa och sedan klä på sig utan större avvikelser.

Att öka medvetenheten om rätten till sin kroppsliga och personliga integritet vid ombyte och toalettbesök.

 

För att kunna mäta om vi hamnar där vi vill för att nå målen i vår undervisning har vi formulerat kännetecken. När vi ser att barnen utför dessa kännetecken vet vi att vi är på god väg mot målen.

 

Kännetecken för "att vilja försöka att ta på och av sig själv":

Att barnet visar intresse för att lyckas själv.

När barnet tittar på bilderna på klädschemat och tar fram passande kläder efter väder.

När barnet gör en ansats till att försöka på egen hand utan instruktioner.

Att barnet använder sig av problemlösning i situationer som går hen emot.

 

 

Kännetecken för "att kunna be om hjälp"

När barnet visar med kroppen, tittar vädjande på en vuxen, pekar eller håller fram sitt problem för en vuxen eller en kompis.

När barnet med hjälp av en vuxen kan sätta ord på sitt problem.

När barnet uttrycker att det behöver hjälp med ord.

När barnet tydligt formulerar sitt problem.

När barnet med hjälp av en vuxen kan formulera sitt behov av hjälp till en vänligt ställd fråga.

När barnet formulerar sitt problem och ber om hjälp.

 

Kännetecken för ”att kunna utföra handlingar som att gå och provkissa och sedan klä på sig utan större avvikelser.”

När barnet går direkt till toaletten eller toalettkön vid övergång.

När barnet går till sin plats och letar fram sina kläder efter provkiss.

När barnet med hjälp av enstaka påminnelse fokuserar på av och påklädning.

När barnet känner efter om kläder är blöta, ska de torkas eller är de för blöta för att ha på sig.

När barnet vid ingång går och tvättar sina händer med enstaka påminnelse.

När barnet vid ingång går direkt efter avklädning och tvättar händerna.

 

Kännetecken för ” att öka medvetenheten om rätten till sin kroppsliga och personliga integritet vid ombyte och toalettbesök.”

När barnet visar omtanke och respekt för kompisen som är på toaletten genom att vänta utanför.

När barnet visar att det respekterar varandras olikheter och låter bli att skratta åt kompisars nakenhet.

När barnet bestämmer över sin egen kropp och handlar utefter "stopp min kropp".

 

 

 

 

Genomförande/Arbetsmetoder

För att skapa förutsättningar för alla att känna trygghet har vi delat in gruppen i två mindre grupper större delar av dagen. I "Professionell yrkesutövning i förskola, Kontinutet och förändring", L Rubenstein Reich, I Tallberg Boman, A-C Vallberg Roth, (s 28, 2017) belyser författarna problematiken som det innebär med större barngrupper och påvisar genom forskning av P Williams, S Scheridan, I Pramling Samuelsson (2016) att barn utvecklas och lär bättre i mindre grupper. Hur sammansättningen av grupperna ser ut kan också vara av betydelse beroende på vad syftet är.

I "Gör det jämställt-praktiskt jämställdhetsarbete i förskola, skola och fritidshem D Flato, M Hult (s 59, 2019) beskrivs olika sätt att komma till rätta med talutrymmet, som enligt forskningen pojkar fortfarande upptar en större del av, genom att tex dela in i grupper så att de som brukar vara tysta får vara i en egen grupp och därmed ha större möjlighet att ta plats medan de som tar mest plats får vara i egna grupper för att få större möjlighet att ge plats. Gruppsammansättningens inverkan på undervisningssituationen är något som vi tar med oss in i vårt förhållningsätt på Björken. Vi reflekterar därför medvetet om vilka barn som är i hallen samtidigt för att alla ska känna att de vågar ta plats och be om hjälp om de behöver.

För att stärka barnens självkänsla och att de tex ska våga pröva nya saker, vilja "kunna själv" och våga prata inför grupp är det viktigt att vi skiljer på person och prestation i vårt bemötande med barnen. Att se och bekräfta barnen är för oss en självklarhet i vår yrkesprofession men vi behöver vara noggranna med vad/hur vi bekräftar. Vi vill undvika att skapa en "duktighetssjuka" där vi berömmer barnen för prestation eller för sitt yttre, tex "vad duktig du är" eller "vad fint du har ritat". D Flato, M Hult (s 67, 2019) beskriver skillnaden det ger barnet om vi istället bygger självkänslan på annat än prestation, att vi kan undvika att ge barnen prestationsångest och de kan istället veta att det inte gör någonting om de inte alltid presterar på topp, de är bra ändå! Vi måste tänka på att inte värdera barnen och ställa frågor utifrån vad de gjort, tex "Hur känns det i kroppen när du klarade att dra upp dragkedjan på jackan själv" eller "Jag ser att du har fått "bananfot" på kängorrna, hur känns det?" För att vi ska nå våra mål att barnen ska få möjlighet att utveckla sin identitet och känna trygghet i den samt utveckla självständighet, är det för oss en förutsättning att vi tillämpar ett sådant förhållningsätt i alla aktiviteter och genom hela dagen, alla dagar på förskolan.

En metod som vi gärna använder oss av i undervisningen är skapandet av bilder och filmer med greenscreenteknik. Vi ser att barnen tycker att det är spännande och vi har möjlighet att skapa förutsättningar att utveckla så många olika kompetenser med hjälp av greenscreen. Vi finner olika miljöer som vi vill försätta oss i och barnen är själva med och bestämmer, de är sina egna regissörer och väljer själva om de vill visa upp sina filmer/bilder för kompisar. Detta ser vi som en givande metod för att sträva mot målen även i hallsituationen. Barnen får göra sina egna greenscreenbilder att sätta upp på sitt skåp. Vi skapar därmed delaktighet och det blir förhoppningsvis lättare att utveckla sin identitet genom att finna sitt skåp med en bild på sig själv i en situation som barnet själv har skapat.

"Go-kompis" är en del av detta arbete där vi uppmärksammar barnens hjälpsamma handlingar och fina bemötande. Vi tar en bild, barnet sätter ord på sin handling, väljer färger osv och sen sätter vi upp bilden på våran "Go-kompis"-vägg. Vi visar dem i samlingen för alla barn (om barnet vill) och det dokumenteras även på Unikum så att vårdnadshavare och barn tillsammans kan titta och reflektera över det hemma. Detta ges ett stort utrymme och fokus för att sprida goda handlingar, stärkt självkänsla och en vilja att hjälpa andra. Go-kompis är ett sätt i undervisning mot stärkt självkänsla och vi nämner några till men det finns många fler exempel som vi väljer att inte redovisa i denna planeringen. Det skulle bli ett alldeles för omfattande arbete att följa upp och utvärdera alla delar i detalj.

För att få en uppfattning om hur barnen upplever sin situation i hallen på förskolan ska vi intervjua barnen. Vi ställer frågor om kompisar, känslor och trygghet för att försöka kartlägga om det finns platser/personer som skapar en otrygghet hos barnen. Det försvårar att utveckla sin identitet och utveckla självständighet om det finns en oro och en osäkerhet hos barnet i vår miljö, därför vill vi försöka ta reda på om det finns möjlighet att utveckla miljön till att bli tryggare så att utveckling kan möjliggöras.

Då vi vuxna upplever att det kan bli rörigt när barnen ska prova att gå på toaletten innan de går ut utvecklar vi ett kösystem. Cirklar i olika färger klistras fast på golvet i en tydlig linje. På cirklarna finns en bokstav i alfabetisk ordning samt en rörelseutmaning kopplad till bokstaven. Då barnen visat ett stort intresse för bokstäver och skriftspråk väljer vi att uppmärksamma bokstäverna lite extra och då rörelsen och kroppskontrollen genomsyrar vår undervisning passar vi även på att få in roliga kroppsutmaningar i kösystemet. Kanske blir det på detta sättet roligare att stå på kö och flytta fram i kön utan att "ramla ur" kön?

Dans, tabata, yoga och avslappning är generellt metoder som vi anser kan leda till målen. ”Att röra sig och ha koll på grovmotoriken har stor betydelse, inte bara för den fysiska hälsan. Forskning visar att det också påverkar sådant som inlärning, koncentration, självförtroende och självbild”, går att läsa redan13 September 2011, i tidningen Förskolan. Det kommer mer och mer forskning på vikten av barns fysiska rörelse för hälsan, inlärningen och välmåendet, så det är någonting som vi verkligen vill fortsätta att använda oss av i undervisningen, inte minst i strävan mot målen att utveckla tillit till sin egen förmåga och i att utveckla sin identitet och känna trygghet i den även i tambursituationen. Vi undersöker möjligheten att skapa rum för kroppskontroll i hallen.

För att skapa trygghet har vi valt att ge barnen fasta platser i hallen. En namnlapp visar var de ska ställa sina skor och hänga sina regnkläder. Vi har försökt att se till varje individs behov och förutsättningar i placerandet av namnen och vi utvärderar kontinuerligt för att få syn på om det finns förbättringar att göra vad gäller barnens platser.

Vi väljer också att dela in barnen i samma grupper varje dag där de turas om att gå ut, varje dag och vid samma tid då rutiner skapar trygghet på förskolan.

I vårt förhållningssätt försöker vi att undvika att förstärka normer och arbetar på ett normkreativt sätt i bemötandet. Det finns inte rätt och fel, det finns olika. Alla är vi olika och det ser vi som en tillgång. I "Normkreativitet i förskolan", K. Salmson, J. Ivarsson (s31, 2015) beskrivs att ett av målen man når genom ett normkreativt förhållningssätt är just att ge alla barn en god självkänsla. "Med god självkänsla minskar behovet för barnet av att bygga snäva normer. Eftersom tryggheten finns i barnet behöver barnen inte vakta varandra." Vi vill vidga normerna och komma bort ifrån idén om "normal" och onormal" och därmed motverka diskriminering så att alla barn kan känna tillit till sin egen förmåga och våga säga sin mening utan att tex bli skrattad åt.

Att vi pedagoger har en tydlighet i vem som gör vad i hallen är en förutsättning för att vi ska kunna skapa förutsättningar för utveckling mot målen. Vem håller i aktiviteten, vem dokumenterar och behöver en vuxen vara nära några barn? De här frågorna ser vi över och utvärderar. 

Vi siktar mot att få upp dokumentation i hallen där bilder på barnen visar vad de kan och vad de utmanar sig själva med i på och avklädning för att stärka sin självkänsla. Förhoppningsvis leder det till en ökad förståelse och reflektion hos barnen samt en drivkraft att vilja fortsätta att utveckla tillit till sin egen förmåga. I unikum kommer vi att skapa personliga lärloggsinlägg till barnen när vi ser att de utför kännetecknen. På de här sätten kommer vi att kunna följa barnens utveckling samtidigt som det blir tydligt för oss om vi når målen med undervisningen.

Beröm eller ge feedback på det här materialet genom att skriva en kommentar här: