Projektberättelse:

Vid årets början kunde vi se att många barn visade intresse för dinosaurier. Det kunde yttra sig i att barnen lekte att de var dinosaurier, att de lekte med dinosaurier eller att de läste/tittade i böcker och på bilder som handlade om dinosaurier. Detta intresse har legat till grunden för vårt projekt som bland annat hade målet att  barnen skulle få möjlighet att uttrycka sig med hjälp av olika estetiska former, utveckla sin fantasi men också att utveckla olika sociala förmågor samt integritet.

Genom att vara närvarande i barnens lek har vi kunnat utmana deras tankar och föreställningar om just dinosaurier, men de har också fått möjlighet att utveckla sina sociala och språkliga förmågor i och genom leken. I leken får barnen även möjlighet att utveckla sin fantasi.

Genom att locka barn till estetiska uttrycksformer kan barn upptäcka nya sätt att kommunicera. När vi tittar på en dinosaurie och ska återskapa den i lera eller som en bild upptäcker vi saker som annars kanske hade passerat obemärkt förbi, och det är en av anledningarna till att estetiskt utforskande är en givande metod. När vi undrar om hur det kan ha känts att bli jagad av en T-Rex kan vi prova att "vara" bytet, och turas om att vara den skräckinjagande T-Rexen och byte. På så vis får barnen prova att vara på olika sätt i olika roller och vi kan samtala tillsammans om hur det känns att vara i de olika gestalterna. Vi har även dansat som dinosaurier och skapat dinosauriemusik. När vi dansade som dinosaurier undrade några barn om de i stället kunde få dansa som fåglar. De resonerade tillsammans och kom fram till att eftersom fåglar är nära besläktade med dinosaurier och att dinosaurier hade fjädrar var det okej att dansa som fåglar också. Detta är ett exempel som visar att barnen har lärt sig vissa fakta om dinosaurier men de har framförallt utvecklat en analytisk förmåga och dessutom en kommunikativ förmåga som gör att de kan förmedla sina teorier till kamraterna.

Med pedagogisk dokumentation som verktyg har vi följt barnens lärande och gett dem möjlighet att reflektera kring vad de lärde sig vid tidigare tillfällen. De nya frågor som väckts har legat till grund för hur vi organiserat kommande undervisning. Vi har till exempel sett att allt fler barn kan skilja mellan olika dinosaurier och att många fått ökad förståelse för att det går att det finns olika saker som kännetecknar om den var kött eller växtätare. Flera av barnen har märkt att detta är egenskaper som går att generalisera till dagens levande djur. När vi i början tittade på olika långhalsar var det få barn som förstod att de långa halsarna kunde tyda på att de åt blad högt uppe, men senare kunde flera barn sluta sig till vad giraffer äter bara genom att titta på dem. Detsamma gäller för lejon med sina vassa tänder och kor med de trubbigare tänderna - flera barn kunde använda sig av kunskaperna om dinosaurierna för att härleda dessa djurs mat.

När barnen jobbat med olika estetiska uttryck och i lek är det inte en produkt som är målet, utan att barnen får möjlighet att undra och förundras tillsammans med andra. Det handlar också om att ge varje barn möjlighet att uttrycka sig på sitt individuella vis och att alla får vara en del i en gemenskap. Genom att låta barnen vara delaktiga i att skapa våra pedagogiska miljöer, där de bland annat fått måla och bygga upp "kulisser" som de tyckte liknade dinosaurietiden har de fått möjlighet att såväl påverka sin miljö. Det kan även bidra till att baren kan uppleva att de är en viktig del av gemenskapen när de fått sätta sin personliga prägel på rummet.