Historia Livet på landet förändras GYS (7)

I det här momentet ska vi titta på hur livet på landet förändrades under frihetstiden.

Livet på landet förändras

Under frihetstiden började man utveckla jordbruket. Man ville att varje bonde skulle ha sin åkermark på ett enda ställe. Det betydde att alla små åkerlappar slogs samman till större åkrar. Det skedde vid tre tillfällen och brukar kallas för skiftesreformerna (storskifte, enskifte och laga skifte). 

Detta innebar att bönderna måste flytta sina gårdar i byn längre ifrån varandra. Jordbruket blev mera effektivt och böndernas skördar blev större. Men nu blev bönderna också mer ensamma, när gemenskapen i byn försvann. Alla gamla bondbyar, som funnits i nästan tusen år, försvann för alltid. 

Järnbruken

En del bönder var bergsmän. De flesta av dessa bodde i Bergslagen, som ligger i Västmanland, Värmland, Närke och Dalarna. Här fick bergsmännen fram järn ur malm som de bröt ur berget. 

På 1700-talet fanns det över 300 järnbruk i Sverige som framställde järn. De som ägde järnbruken kallades brukspatroner. En stor del av järnet exporterades, det vill säga såldes till andra länder. Detta gav Sverige goda inkomster. På den här tiden vad Sverige världens största exportör av järn. 

Torpare, backstugusittare och tiggare

En torpare arrenderade (hyrde) marken av en bonde. Som betalning fick torparen, hans fru och barn arbeta gratis åt markägaren ett antal dagar i månaden. Det kallades för att göra dagsverken.

Backstugusittarna hörde till de allra fattigaste. Det var personer som bodde i mycket enkla och små hus, som kallades för backstugor. 

De allra fattigaste människorna försörjde sig genom att tigga. Detta var tillåtet men bara i vissa områden och endast om man hade ett särskilt tillstånd, som kallades för tiggarpass. 

Föräldralösa barn hamnade ofta i särskilda barnhus. Där placerades även barn till fattiga och ensamstående mammor, som inte hade råd att ta hand om sina barn, utan blivit tvungna att lämna bort dem. 

Järnbruket i Söderforsbruk

Uppgifter

Uppgifter - Livet på landet förändras

Kan du svara på dessa frågor?

1. Försök kort att förklara vad som menas med skiftesreformerna.
2. Varför innebar skiftesreformerna att bönderna blev mer ensamma?
3. I vilka svenska landskap breder Bergslagen ut sig?
4. Vad menas med att en torpare arrenderade marken?
5. Vilket tillstånd var en fattig människa tvungen att ha för att få lov att tigga?

Livet på landet förändras

Under frihetstiden började man utveckla jordbruket. Man ville att varje bonde skulle ha sin åkermark på ett enda ställe. Det betydde att alla små åkerlappar slogs samman till större åkrar. Det skedde vid tre tillfällen och brukar kallas för skiftesreformerna (storskifte, enskifte och laga skifte). 

Detta innebar att bönderna måste flytta sina gårdar i byn längre ifrån varandra. Jordbruket blev mera effektivt och böndernas skördar blev större. Men nu blev bönderna också mer ensamma, när gemenskapen i byn försvann. Alla gamla bondbyar, som funnits i nästan tusen år, försvann för alltid. 

Järnbruken

En del bönder var bergsmän. De flesta av dessa bodde i Bergslagen, som ligger i Västmanland, Värmland, Närke och Dalarna. Här fick bergsmännen fram järn ur malm som de bröt ur berget. 

På 1700-talet fanns det över 300 järnbruk i Sverige som framställde järn. De som ägde järnbruken kallades brukspatroner. En stor del av järnet exporterades, det vill säga såldes till andra länder. Detta gav Sverige goda inkomster. På den här tiden vad Sverige världens största exportör av järn. 

Torpare, backstugusittare och tiggare

En torpare arrenderade (hyrde) marken av en bonde. Som betalning fick torparen, hans fru och barn arbeta gratis åt markägaren ett antal dagar i månaden. Det kallades för att göra dagsverken.

Backstugusittarna hörde till de allra fattigaste. Det var personer som bodde i mycket enkla och små hus, som kallades för backstugor. 

De allra fattigaste människorna försörjde sig genom att tigga. Detta var tillåtet men bara i vissa områden och endast om man hade ett särskilt tillstånd, som kallades för tiggarpass. 

Föräldralösa barn hamnade ofta i särskilda barnhus. Där placerades även barn till fattiga och ensamstående mammor, som inte hade råd att ta hand om sina barn, utan blivit tvungna att lämna bort dem.