Sångstunder med QR-koder

Att arbeta med QR-koder i förskolan är ett enkelt sätt att få in digitalisering i den dagliga verksamheten. Vi vill kunna ge barnen alla förutsättningar för att kunna vidareutveckla deras nyfikenheten inom digitaliseringen vilket kan leda till det lustfyllda lärandet.

Nuläge: Arbetslaget har sedan innan jobbat med QR-koder på diverse sätt. Vi är däremot ett nytt arbetslag och vår tanke är att ta nya tag. Det finns tex sago QR-koder men de används inte så ofta. Idag känns det som att QR-koderna bara finns på avdelningen men de används inte fullt ut, varken av oss pedagoger eller barnen. Det finns även de i arbetslaget som känner att de inte har tillräckligt med kunskap om hur en QR-kod ska skapas. Därav kommer vi att utnyttja de kollegiala lärandet och ta hjälp av varandra och dela med oss av erfarenheter och kunskaper. Vi har även observerat att barnen också har visat ett intresse för de digitala verktygen när vi tex tar fram Ipaden vid pedagogiska sammanhang. Barnen ställer gärna frågor och de gillar att trycka och upptäcka diverse möjligheter som Ipaden kan ge.                                                                                                                                                                 

 

 Sångstunder med QR-koder ska hållas. 

 

Syftet med undervisningen är att få in digitaliseringen i den dagliga verksamheten. Det framkommer nämligen i Läroplanen att ” Utbildningen ska också ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen.” Lpfö 18

 

QR-koderna ska först skapas av pedagogerna själva för att de ska få kunskap i hur det ska skapas. Vid ett senare skede kan även QR-koder skapa tillsammans med barnen när pedagogerna har erövrat kunskapen om hur det ska skapas och användas. Tanken är att några barn i en mindre grupp ska samlas med en pedagog. QR-koderna ska vara utklippta och inplastade och redo för att läsas av. QR-koderna ska presenters och förklaras för barnen, vad det är och hur de ska användas. Medan pedagogen förklara ska hon även demontera hur det ska användas steg för steg. I början ska pedagogen hjälpa till och vägleda barnen vid behov. Observerar pedagogen däremot att stödet inte behövs kommer en passiv roll att intas av pedagogen. Pedagogen börjar att välja en QR-kod med en sång, sedan ska varje barn som deltar få välja minst en QR-kod med en sång för att alla ska känna sig delaktig och sedda. Anpassning efter det enskild barnet kommer att tas utifrån stunden.  Reflektion/utvärdering med barnen ska ske fortlöpande i dialog.

 

En mindre grupp med barn för att introducera QR-koderna lättsamt. Vid ett senare skede ska det introduceras för hela barngruppen. Förskolläraren ska ha huvudansvaret för genomförande, de andra pedagogerna kan hjälpa till med att dokumentera. Reflektionen och analysen sker huvudsakligen vid reflektionstillfällena tillsammans i arbetslaget. 

 

Målet med undervisningen är att barnen ska kunna läsa av QR-koder själva i framtiden.

 

Den sociokulturella teorin av Lev Vygotskijv kommer att användas i denna planering. Säljö (2016) hävdar att den sociokulturella teorin innefattar att individer lär sig i samspel. Tetzchner (2012) menar att barnets kunskaper och intellektuella funktioner utvecklas i samspel med andra individer och internalisering av kulturens redskap och utifrån deras tankesätt. Internalisering innebär att yttre processer, till exempel i form av dialoger och problemlösning i samarbete, görs interna och blir en del av barnets psyke eller sinne. Barnet leds in kulturens processer med hjälp av mer kompetenta individer bestående av andra barn ellervuxna. Barnen bör vidta kulturens strategier och redskap för tänkande i första hand i samspel med andra och därefter självmant. Kulturens redskap inkluderar till exempel språket i from av skrift och muntligt, talsystem, matematiska symboler, konst, minnesstrategier, teckningar. Utvecklingen av de kulturella redskapen kan endast utvecklas i samspel med andra individer, detta genom kulturella aktiviteter. 

 

Enligt Sönnerås (2017) är samhället som vi lever i idag digitaliserat, och digital teknik är en självklarhet i barns vardagsliv. Lärplattor, mobiltelefoner och datorer är lika naturligt för barnen som dockor, lego, bilar och klossar. Barnen har fötts in i ett digitaliserat samhälle och växt upp med den digitala tekniken och därför är det en självklarhet för dem, då de inte känner till något annat. I förskolan behöver personalen ansvara och förhålla sig till detta. Elyoussoufi (2018) menar att syftet med QR-koder är att införa ett spänningsmoment och att få in de digitala verktygen som en naturlig del av den vardagliga verksamheten. Barnen ska få möjlighet att möta tekniken i flera olika delar av verksamheten, och på många olika sätt, och med bland annat QR-koder så kan det bli möjligt! Med digitala sångkort kan vi stimulera och utmana barnens språk- och kommunikationsutveckling på ett roligt och meningsfullt sätt och där vi pedagoger kan fånga deras intresse för musik, dans och rörelse, med ett verktyg som bjuder in till lärande. 

Källförteckning:

 

Elyoussoufi, Nea (2018). Digitalitet i förskolan. Första upplagan Nacka: Askunge Thorsén förlag 

 

Tetzchner, Stephen von (2016). Utvecklingspsykologi. andra upplagan Lund: Studentlitteratur

 

Säljö, Roger (2014). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. 3. Uppl. Lund: Studentlitteratur

 

Sönnerås, Karin (2017). Programmering i förskolan: utveckla digital kompetens. Första upplagan Stockholm: Gothia fortbildning

 

 

 

 

 

Läroplanskopplingar

Läroplan

• ett nyanserat talspråk och ordförråd samt förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra i olika sammanhang och med skilda syften,
• förmåga att upptäcka och utforska teknik i vardagen och,
• får använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar utveckling och lärande.